Det är bättre nu. Kanske var det några timmar på soffan och glass till lunch (så får man göra när man är vuxen) som gjorde mig frisk. Huvudvärken har släppt och jag orkade mig ut på eftermiddagen.
Kanske var det allmän trötthet, eller politisk trötthet eller arbetströtthet…
Det pratas om jobben, jobben jobben… tröttsamt!
Varför inte fundera ut vad som måste göras, dela på göromålen och dela på kakan?
Några roffar åt sig, vinst. Då faller hela systemet. Några blir utanför, andra blir välmående och klagar på de som vänds ryggen.
Dagens system bygger på att några har det sämre.
Jag står på en lista inför höstens val, men jag kommer inte engagera mig mer än tidigare, det borde jag kanske…
Men jag vill bara vara aktivist, protestera högljutt.
Istället är det här min aktivism, vardagsaktivism.
När jag blir trött på samhället odlar jag lite egen mat och fantiserar om självförsörjning och att stå utanför systemet.
Då känner jag mig stark och egoistisk…
Är det egoistiskt att klara sig själv?
Kanske inte, om fler gjorde det så skulle vi inte vara beroende av alla dem som skapar vinst på andra människors bekostnad.