Min tidigare trädgård har alltid varit väldigt förskonad mot angrepp av vilda djur. Jag tror det har varit tack vare kossorna som alltid har gått på ängarna runt omkring och varit inhägnade med elstängsel. De vilda djuren har dessutom haft mycket större områden att röra sig på i norra Småland och har inte behövt beblanda sig med människor. Här på Ingarö är det annorlunda. Det kryllar av älgar och rådjur, jag har aldrig varit med om något liknande. I våras kunde det knata runt 10 älgar på ängen utanför, vi har till och med haft en älg uppe på verandan, precis utanför vardagsrumsfönstret. De är inte rädda heller. Åtgärder för att rädda odlingarna var nödvändiga att vidta.

Jag har idag ett två meter högt rådjursstängsel runt delar av trädgården. I andra änden är det öppet, mot parkeringen. Där har jag två ljudskrämmor monterade på väggen. De har en rörelsesensor och skickar ut ett väldigt högt och obehagligt ljud (för större djur) det är inte obehagligt för människor och katten verkar inte heller bry sig. Hittills har jag inte sett några älgar eller rådjur i trädgården.

Det återstår att se hur det funkar i vinter när det inte finns så mycket annat att äta utanför. Jag har dock haft påhälsning av grävling (tror jag). Någon är och bökar runt i täckmaterialet, kanske på jakt efter mask, men utan att äta upp grönsakerna. Och nu på hösten har harar varit inne och ätit upp persilja och annat. Men de kom först med frosten.

Sparrisplantorna flyttade jag med i höstas och det verkar som alla överlevde vintern. Vi skördade dock inget i år då de var mycket klenare än tidigare.

När jag gräver upp potatis passar jag på att rensa. Kirskål lägger jag i den blå tunnan, där de får ligga och dö.