En mellantjej som precis lärt sig cykla utan stödhjul.
Och en som fortfarande kämpar.
Kategori: Barn
en ganska skön dag ändå
Det har inte bara varit frustration idag, utan en ganska skön men blåsig vårdag.
Med sådd.
Och maskletning…
feghet?
Jag börjar ana varför världen är på väg dit den är.
Feghet och lathet är två nyckelord.
Var på möte idag och tog upp något som är en hjärtefråga för mig.
Jag kom hem ARG.
Det som upprör mig är inte att folk inte tycker som jag utan att de verkar så bekväma och fega.
Argument jag fick höra var:
”Men om man förändrar det här så måste man kanske titta på det här och det här också, det blir ett så stort projekt att börja nysta i.”
Ja??
”Och visst, det här är viktigt för dig, men jag kanske tycker att något annat är viktigt”
Men så engagera dig i det då!
Jag kräver inte att alla ska engagera sig i just det som intresserar mig, men bara jag får göra det, så kan någon annan ta hand om det som inte är så brännande för mig.
Varför vågar inte folk engagera sig??
Vad är man rädd för?
Nej, allt ska vara som det alltid har varit och som någon som man tror vet bättre har bestämt.
Och det är nog det här som också sätter lite käppar i hjulen för klimatet och folks allmäna miljömedvetenhet.
Det är så jobbigt att göra små förändringar och ändra något litet för man tror att man måste göra allt, nu, på en gång. Och oj, vad jobbigt det blir!
Men jag kräver inte mycket, jag vill bara att mina barn ska få äta smör istället för margarin!
dagis stängt
Bara idag.
Och det var himla trevligt att vara hemma en (nästan) hel vardag bara vi tjejer. Som på den gamla goda tiden 🙂
På förmiddagen var det grävning i landet.
Och jag insåg varför jag inte tycker det är så betungande att vara trädgårdsmästare på Rås, även om ytorna är större och kraven är lite högre än i hemmaträdgården.
Att sätta 5 vuxna deltagare i arbete är ingenting mot att försöka roa en tvååring och ha koll på två cyklande vildar när man försöker få någonting gjort…
Att vara mamma är den bästa chefskurs man kan få, har jag hört.
Funderade lite på Loas tankar om unisexkläder för barn.
Hur väljer jag som förälder och tror jag att klädvalet påverkar mina barn…
Tittar man på den här bilden så är allt Miranda har på sig ärvt. Simone har tröja och byxor som farmor köpt (till Miranda) och Izabelle har också bara ärvda kläder förutom hatten som mormor köpt.
Slutsats; jag köper inte mycket nya kläder.
Visst tror jag man kan påverka barnen genom de kläder man väljer, men inte att man ska undvika rosa bara för att tjejerna inte ska bli så ”tjejiga” eller tvärtom utan faktiskt låta dem ha de färger de trivs i och blir glada av. För allt går i perioder.
Här har det varit en lång rosa prinsessperiod som man kanske får lite ångest av när allt ska vara så jämlikt, men vi har inte gjort så stor grej av det och helt plötsligt börjar stortjejen tycka att rosa inte är den finaste färgen längre.
Men jag undrar vad som hade hänt om vi hade vägrat låta henne ha rosa kläder när hon ville det…
Jag tror det bästa man kan göra är att fundera på hur man bemöter barnen istället för att låta dem ha en viss färg på sina kläder. En nog så svår uppgift, det är svårt att inte lägga värderingar i hur barnen ser ut i vissa färger och kläder.
Jag försöker påminna mig själv att säga att tjejerna är fina som de är och inte bara berömma dem för deras söta klänningar ( som de gärna vill ha på sig ).
Sen kan jag bli väldigt irriterad på märken och detaljer som tydligt signalerar om det är ett tjej eller killplagg, jag tror inte vi har ett enda par jeans som inte har en liten blomma eller fjäril på, och det stör mig.
Utedag!
Idag var vi bara tjejer hemma, men de små såg jag knappt på hela dagen. Inte var vi inne mycket heller.
Underbart!
Här var det picknick i hagen, men jag fick inte vara med.
Istället fick jag tid att kratta ihop i landet. Tömma komposten och göra en fin kompostlimpa, rensa hela det lilla växthuset, och plocka jordärtskockor som jag tänkte ha med till påskmarknaden på Rås imorgon.
Till middag blev det förstås jordärtskockssoppa och nybakt bröd.
margarinfrågan på förskolan
Jag tog upp mina åsikter om margarin på föräldramötet idag.
Känns skönt att få ventilera lite.
Men även om vissa föräldrar höll med mig och andra faktiskt trodde att man använde riktigt smör (och tom rektorn till slut betonade att det var bra om vi använde smör hemma åtminstone) så insåg vi alla att det är inte mycket att göra åt, även om vi skulle vara överens.
Riktlinjerna finns där och behöver följas…
(För annars måste frågan upp igen så fort det kommer nya föräldrar.)
Det känns bara så uppgivet att det är livsmedelsverket som måste ändra sig…
Var och hur ska man börja för att det ska ske???
Ett fettuppror kanske?
Earth hour , ja…
Igår var det Earth hour; släcka lyset en timme för att med sin lysknapp rösta mot den globala uppvärmingen.
En bra grej som jag verkligen stöder.
Men… jag tänkte inte ta det så blodigt, passar det så gör vi det.
För det är ju faktiskt så att det är vad man gör till vardags som räknas.
Man kan inte leva som en miljöbov och sen släcka lyset en timme om året och tro att någon annan ska göra ”skitgörat”.
Men, det passade så bra, precis innan lägning. Så vi lekte strömavbrott, som barnen älskar.
Tände inte alltför många ljus, utan lät det vara mörkt och tyst. Sen satt vi och mös allihopa i soffan, fanns ju inte så mycket annat att göra. Inte ens saga ville de höra…
Så nu tror jag att vi kör Eart hour här varje kväll!
Så kan det gå.
Saltkristalllyktorna har jag fått av min granne som har Tillit (reikihealing) bredvid Glad mat.
De sägs skicka ut neutraliserande joner som renar luften när man tänder ett ljus i dem.
Har inte märkt något, men de är vackra.
(Och barnen gillar att slicka på dem,,, de är gjorda av himalayasalt….)
…och solen bara sken
Andra dagen på nya dagiset och Izabelle ville inte gå därifrån.
arg på livsmedelsverket
Idag hade Bella sin första dag på förskolan.
Det känns som det kommer bli jättebra!
Lantdagiset; där hönor, gäss och får går fritt på gården tillsammans med barnen och nästan all mat är ekologisk och lagas från grunden på plats.
Det här kan jag stå för.
MEN, och det här är inte dagisets fel. Man använder margarin och lättmjölk…
För att livsmedelsverket säger att det är bra.
Förut användes alltid riktigt smör, men sen ett år har de gått på livsmdelsverkets linje…
Och jag förstår den som lagar maten. Livsmedelsverket är en myndighet och hon är anställd på (ett visserligen inte kommunalt men ändå) dagis.
Det är klart man inte går emot en myndighet.
Blir bara så ledsen, ni vet ju vad jag tycker om margarin.
(Jag frågade tom om jag kunde få ta med en egen låda med smör åt bara mitt barn…)
Kände att jag var tvungen att göra något så jag mejlade livsmedelsverket, det är inget jag brukar ägna mig åt, men om ingen säger något så får de ju aldrig veta…
Hej!
Jag är en upprörd mamma som bara vill uttrycka min besvikelse över era kostråd, därför att det drabbar mina barn när de går på dagis.
Tydligen rekommenderar ni att använda margarin och lättmjölk.
Små barn (och vuxna) behöver fett! Naturligt bra fett.
Efter alla skriverier om hur margarin görs. Genom konstiga kemiska behandlingar av bla palmolja.
Och när hela resten av befolkningen börjar förstå nyttan av riktigt smör så ska våra små barn tvingas äta den vidriga produkt som margarin är.
Jag är arg!!
Och lättmjölk sen, jag tror ni är inne på helt fel spår. Det här kommer inte att stoppa någon fetmaepidemi bara göra ännu en generation hungriga och småätande.
Vilket jag tror är den stora boven när det gäller övervikt; att maten inte innehåller tillräckligt med bra näring så att man hela tiden stoppar i sig för snabba kolhydrater i form av socker.
Har ni några tankar på att ändra era kostråd inom den närmsta tiden och rekommendera NATURLIG föda?
Annars funderar jag starkt på att skicka med matlåda till mina barn.
Hälsningar Emelie
Löv är roligare än snö!
