Färre tillsatser i maten eller rädda världen? det är frågan…

…och det är inte ens säkert att det behöver vara någon motsägelse där.
Eftersom jag blivit ombedd att förklara hur jag tänker så ska jag nu försöka formulera det….

I Tommy Svenssons senaste nyhetsbrev kritiseras KRAV för att de tillåter en hel del tillsatser och enligt Johan som arbetar på KRAV stämmer inte ens vissa av påståendena medans det finns en förklaring bakom andra tillsatser som används i KRAV-märkt mat.

Jag försöker köpa mat med så lite tillsatser i som möjligt och det finns främst två anledningar till det;
1: Många tillsatser är direkt skadliga för mina barns hälsa (och min egen också såklart, men det är inte lika viktigt).
2: Jag vill inte bli lurad. Köper jag en vara vill jag att den ska innehålla riktiga råvaror och inte en massa fusksubstanser som gör att någon annan tjänar pengar på att jag bär hem substitut… om än inte så hälsovådligt substitut.

Jag försöker också köpa mat som är ekologisk och KRAV-märkt av två anledningar;
1: Ekologisk mat innehåller inga bekämpningsmedel alltså gift som barnen (och jag) får i oss när vi äter den.
2: Ekologisk mat bidrar inte till utarmning och förgiftningen av våra jordar och släpper ut mindre koldioxid i och med att konstgödsel (som framställs med hjälp av fossil energi)  inte används i produktionen.
Dessutom innehåller KRAV-märkt mat mycket färre tillsatser än konventionell mat, så man slipper läsa så noggrant på etiketten.

Jag tycker det är kanon att sånna som Tommy Svensson engagerar sig och sprider sin kunskap om alla tillsatser som finns i vår mat. Och ska man vara renlärig ska man kanske undvika alla tveksamma E-nummer.
Men vissa tillsatser kan jag leva med medans andra väljer jag kategoriskt bort och då fokuserar jag verkligen på dem för att de känns otroligt onödiga och mer aktuella i mitt liv.
Ta tex natriumglutamat. Varför ska jag köpa en vara som är av så dålig kvalité att man måste ha i smakförstärkare för att det ska bli gott?
Sånt lägger jag inte pengar på (är inte heller tillåtet i KRAV-märkt mat). Dessutom kan det orsaka problem hos barn (och vuxna) som är känsliga mot just det ämnet. Bla  genom överaktivitet, agressivitet, migrän synrubbningar mm. Vågar inte chansa på att mina barn tål det ämnet.
En annan vara, som inte är en tillsats men som jag alltid undviker är margarin, för att det är så onödigt, hälsoskadligt och det finns bra alternativ.
Men så vet jag att det finns ett kravmärkt margarin som jag reagerade lite på när det kom.
Men KRAV har till uppgift att se till att odlingen av råvarorna sker på ett ekologiskt sätt, sen kan jag bara hoppas att tillverkningen av det margarinet (som säkert många veganer är glada över) sker på ett bättre sätt än det vanliga. Jag kommer iallafall inte köpa margarinet även om det är KRAV-märkt utan fortsätta med smör.

Tillbaka till de andra tillsatserna i KRAV-märkt mat.

Som sagt jag ser KRAV som en märkning för att odlingen skett på ett miljömässigt sätt, men fortfarande är många varor industritillverkade och kanske svåra att framställa på ett smakfullt sätt utan vissa tillsatser vad vet jag.
Därför köper jag väldigt sällan kakor, bullar, glass eller andra processade livsmedel ÄVEN om de är kravmärkta.
Men också för att det är så himla enkelt och trevligt att göra själv (av KRAV-märkta råvaror förstås!)
Dessutom mer miljövänligt, då man slipper hela hanteringen och den energi som går åt vid tillverkningen och paketering, som förmodligen är mycket mindre i det egna köket.
Och de gånger jag köper tex ett paket KRAV-märkt Siaglass så tycker jag det är helt ok med de tillsatser som Tommy Svensson tycker är tveksamma i,  jag känner mig ändå inte lurad eftersom den glassen både är miljövänligare och godare än alternativen och såklart spelar inte de tillsatserna  i samma division som tex AZO-färger eller natriumglutamat.

Men visst skulle jag vilja veta lite mer om varför alla de här tveksamma tillsatserna används i KRAV-märkt mat (om de nu gör det) och om man kan göra något för att minska antalet.
Men får jag bara en förklaring och kan göra ett ställningstagande själv så är jag nöjd.
Under tiden fortsätter jag som vanligt, litar till min egen kokkonst av så rena ekologiska råvaror som möjligt (bästa sättet att inte få i sig tillsatser OCH rädda världen) och ser genom fingrarna med lite konserveringsmedel här och där, det är så ytterst lite iallafall, om man lagar nästan all sin mat själv.

Barnmat på burk tex, vem behöver det egentligen?
Och svaveldioxid i vin, jag tror inte att det är den, i första hand, som gör att man mår illa dagen efter…

syrning och ett frågetecken

Idag har jag varit på Rås och hjälpt till med att ta hand om all kål jag ”råkade” plantera i somras…

syra

Det blev några burkar surkål som vi stoppade in i den fina jordkällaren, saknar en sån hemma.
Saknar även surkål för det var ett tag sen, får väl göra en omgång själv med.

Ett stort frågetecken är de här pumporna som jag också planterade i somras, men som jag pinsamt nog inte vet vad de heter, jag och etiketter….

pumpor

Är det någon annan som vet?
Ifall vi nu tar frön från dem och odlar dem nästa år igen.

KRAV vs Tommy

Det har blivit en del uppståndelse efter Tommy Svenssons nyhetsbrev där han kritiserar KRAV.
Jag gillar båda, därför länkar jag bara till nyhetsbrevet och till Johans (som jobbar på KRAV) ”försvarstal”.

Ibland måste man tänka själv…

Och när jag ändå har er på tråden så innehöll Kung Markattas ekologiska teer inga bekämpningsmedel , såsom media blåste upp det häromdan. Det var fel på testerna…

hur fortsätter vi nu då?

Hör på nyheterna att vi är på väg ut ur finanskrisen…
Så bra, då kanske det blir lättare att skaffa jobb.
Industrin ökar, volvo ökar, allt ökar…
Men… koldioxiden då?
Ökar….?

Jag blir uppgiven.

Är det en ekvation som inte går ihop eller vad kan vi göra?
Vad är hållbar konsumtion?
Det bara måste ju gå att kombinera en hållbar utveckling och hushållning med jordens resurser med ”tillväxt” och lönsamhet.
Men jag kan ju bara se till mig själv.
Kommer jag alltid att kunna jobba med mina intressen och med en miljötanke bakom min sysselsättning?
Om jag får jobb inom tillverkningsindustrin i framtiden kommer jag tacka ja och vara glad för ett jobb och kanske försöka göra något åt miljöarbetet på plats eller tacka nej av princip? Har jag råd med det?

Känner att jag måste fortsätta plugga på något sätt så jag kan jobba med något meningsfullt miljöarbete i framtiden.
En vän förklarade att det finns tre pusselbitar som är lika viktiga när det gäller ett lands välfärd och framtid. Ekonomi, sociala frågor och miljö.
Vi fastnar lätt på de första två punkterna, men i Sverige har vi inte så svåra sociala eller ekomomiska problem. Vi har inte fattigdom eller hemlöshet i särskilt stor utsträckning.
Det vi behöver arbeta mer med är miljön.
Men varför gör vi inte det?
För att det inte finns folk som kan.
Medans det drösar av ekonomer och olika socialt kompetenta personer. Klart de frågorna förstoras då.

Fick en förfrågan från ett parti om jag vill vara med som kryssnamn på deras valsedlar till kommunfullmäktige nästa år.
En chans att kunna påverka (risken finns ju att man faktiskt blir inkryssad) och ett tillfälle att få lära sig hur det funkar där besluten fattas. Det lockar ju onekligen.
Men jag har inte bestämt mig ännu, tycker det är knepigt med partipolitik…

höstträdgårdsarbete

Den här veckan blir det trädgårdsarbete igen.
I Erikas och Jacobs fina trädgård.
Blåsigt och kallt var det idag, men jag höll mig varm med grävning, omplantering av lökar och klippning av bärbuskar. Mysigt i höstrusket.

skottkarra

Hittade en massa sånna här söta kronärtskocksliknande liljeknölar.

lilja 

Gissar att de heter krollilja, men någon kanske kan rätta mig?

krolllilja

hejdå butiken

Nu är det nästan tomt på hyllorna.
Och jag har lärt mig något om psykologi.
Folk gillar rabatter… det spelar ingen roll vad det kostar, bara det är rabatt…
Mycket folk har det varit,  jättekul att jobba då, men lite trött på att höra ”det är sååå synd att du ska stänga, men det går väl inte runt?”  från folk som aldrig tidigare varit i butiken, men gärna kommer och handlar när det är rea…

Och jo, det har gått runt, det är inte därför jag stänger.
Skälet är att jag ska jobba i Råsköket, heltid några månader och det ville jag inte säga nej till.
Men jag kommer sakna mina stammisar och folk som kommer in och verkligen är intresserade att prata mat och miljö.
Det har varit det stora nöjet med butiken, alla intressanta pratstunder med folk man inte skulle träffat annars. Ja, även kontakten med leverantörer såklart. Det finns så mycket folk som brinner för sin sak!
Jag får hitta på något annat forum så småningom, kanske workshops och kurser uppe på Rås.

butik

butiken

Jag har nu en kassaapparat och ett jättefint kylskåp över om det är någon som är intresserad.
Hejdå butiken!

Länge leve ekologiskt!

Min sista vecka med butiken. Har öppet torsdag, fredag 12-18 och
lördag 10-14  jo, jag vet att det är röd dag på lördag och det är inte brukligt att gå i affärer på kyrkliga högtider i en liten stad… men jag gör som jag vill!

Det är iallafall sista chansen att fynda på glad mat!

Känns lite sorgligt.

Idag pratade jag ekologisk mat med en liten grupp människor på Rås. Jag lär mig något varje gång jag pratar inför folk.
Och jag inser också att jag har lärt mig så otroligt mycket (eller åtminstone skaffat mig argument för ekomat) under det här året med butiken!

Nu fattas bara en kurs i retorik.

Vill också passa på att tipsa om att jag har  utförsäljning på Mooncups, storlek B (alltså om man är under 30 år och utan barn.)
Kan varmt rekommenderas.
De kostar 200 kr inklusive frakt, mejla mig; hej@hippihaxan.se

terapiarbete

När jag känner mig ”krisig” har min bot mot det alltid varit att göra mer, engagera mig mer, speeda upp, stressa på, för att slippa tänka.
Men kanske har jag börjat lära mig att det inte funkar.
Därför har helgen, den gråa regniga helgen gått åt till att göra sånt som jag mår bra av, på riktigt; tända några ljus, prata, umgås med barnen, laga mat i lugn och ro, baka, vara i skogen och sist men inte minst, gräva i landet.

skor
(Nej, jag äger inga gummistövlar, julklappstips…)

För på något sätt hänger min höstdeppighet ihop med att allt i trädgården dör eller går i vila, men varför ska jag sluta gräva för det?
Så det har jag gjort, kladdigt!
På köpet får jag en lite bättre start nästa odlingssäsong. Men jag börjar tänka att det inte är resultatet som är det viktiga utan ATT jag gör det. Gräver alltså, och det hjälper…

krattar