Det var trevligt att stå och dela ut rättvisemärkta bananer, många kom förbi och pratade.
Kommunen fick också ta emot diplom av Faitrade Sveriges generalsekreterare Helena Markstedt, som pratade tydligt och entusiastiskt om hur viktigt det är att välja i affären om man vill hjälpa arbetare i andra länder. (Och även miljön)
Synd bara att det endast var kommunalrådet som fick komma upp på scen och svamla ihop något sorts tacktal… insatt var han inte…
Att han började prata om pengars makt och fick det att låta som något sorts bistånd vi ägnar oss åt när vi köper rättvisemärkt tyckte jag var dåligt, att ”det viktiga är utbildning och det bidrar vi till”, kändes lite vilseledande.
Att handla fairtrade innebär iallafall för mig att jag hjälper till att ge producenter makt över sina liv.
Att de kan leva på den lön de får för sitt arbete.
Och i förlägningen ge sina barn utbildning OCH har chans att vidareutbilda sig själva är förstås viktigt, men inte huvudpoängen.
Många tankar snurrar i mitt huvud just nu om folkhälsa, miljö och faitrade, men jag skriver inget nytt inlägg då jag har stött och blött det här så många gånger utan kör en favorit i repris från förra året.
handla rättvisemärkt för mig är att INTE spara pengar på eller finansiera andras olycka, kanske lite hårddraget men så tänker jag.
Precis Christoffer!
Att ge skäligt betalt för någons arbete, vare sig det är i Sverige eller utomlands borde vara naturligt tänk för alla. Vi får vad vi betalar för!
När vi handlar lokalt producerat eller i små gårdsbutiker betalar vi kanske lite mer för varorna, men då kostar också produktionen och vi hjälper våra egna ”landsmän” att skaffa en försörjning och ”makt” över sina liv.
Så måste vi också tänka om arbetare i syd.
I förlängningen får vi ett mer hållbart samhälle där även miljötänk och utbildning kommer på köpet.