Varje dag försöker jag se till att vi äter något som vi producerat själva.
Fortfarande har vi pumpa, potatis, rödbetor och lök kvar. Morötterna är slut, varje år säger jag att jag ska odla mer. Barnen äter mycket direkt ur landet men så vill man ju ha att lagra också för det är ju så användbart.
Gjorde mängder med äppelmos och rödvinbärssylt i höstas. Vi är inga syltmänniskor direkt men rödvinbärssylten har fungerat förvånansvärt bra som substitut för lingonsylt som är användbart till exempelvis raggmunk och nu har barnen äntligen kommit på hur gott det är med äppelmos så hela förra veckan åt de gröt till frukost på eget initiativ! Nu tror jag inte längre att mina syltburkar kommer räcka så länge.
Till helgfrukostar gör vi ibland blåbärsgröt för att lyxa till det lite, men blåbär är det hård åtgång på eftersom de också används i smoothies. Bara en portion kvar nu av sommarens skörd, sen får vi längta…
Det är bra att få längta, tycker själv att det är en del av charmen med att äta egenodlat-/plockat. Man får en helt annan syn på mat och en respekt för naturen när man inser att det finns en ordning på saker och ting som inte går att rubba. Årstiderna är där dem är och det naturliga är inte att kunna gå och köpa sig en tomat i februari.
Längtan gör också att det alltid smakar lite godare 🙂 Den som väntar på något gott…
Vilken rikedom att äta sådant en själv plockat/odlat! I år var ett väldigt dåligt blåbärsår hos oss så det har vi fått köpa men än har vi mycket svamp kvar!
Det är något speciellt med att få äta det man själv producerat, en viss stolthet infinner sig! Detta år ska vi bli bättre på att odla och ta tillvara på det som gården har att erbjuda.