Tidigare i veckan blåste plasten på min odlingstunnel av en natt. Ut kl 6 på morgonen för att försöka förankra. Hittade ett rep och slog över i sicksack. Senare köpte jag ett nytt rep så totalt 40 meter lina såg till att hålla tunneln på plats. Igår förstärkte jag plasten i reglarna längs alla sidor vid marken, med häftpistol. Planterade om alla kronärtskockor och ställde ut. Kände mig nöjd, glad och hoppfull inför våren…

Vid 4-tiden i natt vaknade jag med ett ryck, sådär som man gör när man hör något illavarslande ljud. Det blåste! Upp och försöka se något i mörkret. Tunneln stod kvar men det fladdrade olycksbådande i plasten. Svårt att somna om efter det, att ligga och lyssna på ljud mitt natten är något jag ogillar starkt. När det började ljusna vid 5-6 gick jag ut och försökte göra något åt eländet, men det var redan försent. Det viktiga nu var att se till att inte alltihopa blåste iväg över ängen. Som tur var lyckades repen hålla kvar plasten på bågarna och själva stommen stod stadigt om än lite knäckt.

Det blir ingen mer odlingstunnel för mig i år, jag orkar inte oroa mig när det börjar blåsa på nätterna, även om jag lyckas laga den här, vilket jag betvivlar, eller köper ett nytt överdrag. Det var en intressant och kort säsong med växthus. Men jag känner mig också en aning upplyst. Mitt andra byggprojekt; vedskjul, måste bli stadigt, vädrets makter är inte att leka med!