Här kommer en annan höjdpunkt från gårdagen.
Emil Jensens underbara dikt som är väl värd sina 7 minuter.

Lyssna!

Det här blir förmodligen den sista texten på temat Hur då? före konferensen med samma namn.
Det är Martina Berg, Energi-och klimatrådgivare i Tranås som skrivit.

Det som är både positivt men ack så frustrerande är att de flesta är eniga om att tekniken och kunskapen för hur man lever i ett klimatneutralt samhälle finns – den används bara inte. Vad man då kan göra är att försöka skapa efterfrågan på klimatsmarta alternativ eller tvinga fram användningen av dem; troligtvis behövs både morot och piska för att vi alla ska sträva åt rätt håll. De två områden som jag tror vi måste fokusera på för att klara klimatutmaningen nu är transporter och konsumtion som är svåra problem att komma åt. När det gäller transporter så tror jag trots allt att samhället måste gå in och framför allt göra transporter över hela jorden dyrare, samt tillhandahålla bra transportsystem genom att erbjuda förnybara bränslen till våra bilar, se till att vi kan ta bussen till jobbet och att det finns snöröjda cykelvägar när vi ska till gymmet. Sedan finns det en stor del av klimatpåverkan där jag tror att vi som privatpersoner måste ta saken i egna händer; vår konsumtion.
Varje vara vi köper påverkar världen på olika sätt. Om det fanns ett system för att kommunicera ett helt produktionsled för den varan vi väljer på butikshyllan så skulle vi kunna göra fler medvetna val. På cigarettpaketen tvingas tobaksbolagen att redovisa vilken hälsopåverkan rökning medför; kanske ska information om produktionssättet och det sammanlagda ekologiska fotavtrycket finnas på produkter också? Trots att vi inte har all denna information idag när vi står inne i butiken så kan vi fortfarande utöva vår konsumentmakt genom att ställa frågor och handla lokalt och använda de guider som finns i form av olika oberoende miljömärkningar.

Så istället för att drabbas av handlingsförlamning inför klimatfrågan bör vi framhäva nödvändigheten av att alla drar sitt strå till stacken och att det idag finns så mycket man kan göra för att minska sin klimatpåverkan. Man ska nog inte heller underskatta värdet av att framhålla vikten av solidaritet mot vår omvärld och de många länder i världen som inte har råd med den klimatanpassning som kommer att krävas i framtiden. Lösningarna finns där, det gäller bara att använda dem!

Själv tycker jag det är roligt att så många har hjälpt till att fylla min blogg med texter, även om det har blivit väl lite bilder på senaste tiden. Intressant är hur lika många tänker, även om man haft olika mycket tid att hinna formulera sig på.

Här kommer tankar om en hållbar framtid från Erika Brokvist, författare till boken ”Ett rikt liv”, musiker och tjänstledig marknadschef på Tranås energi.

Vi har kunskapen och vi har resurserna. Men har vi viljan?

Vill vi ha ett samhälle som är hållbart i längden så måste vi helt enkelt sluta använda ändliga resurser. Dagens trend, att vi blir fler och fler som ska ha mer och mer, funkar helt enkelt inte. För att lyckas uppnå hållbarheten måste vi vara smarta och effektiva, och vi måste tänka långsiktigt. Skulle vi ta vara på all den kunskap som redan finns så skulle vi komma långt, kanske ända fram.

Givetvis kan vi hoppas på att de tekniska landvinningarna hjälper oss på traven. Men vi ska också komma ihåg att det redan idag finns fullt användbar och ekonomiskt lönsam energi- och miljösmart teknik som inte används fullt ut. Kanske behöver vi både piska och morötter för att komma loss?

Men när vi väl har hittat rätt väg och letat oss närmare hållbarheten så kommer vi upptäcka att det inte var så besvärligt. Det är nämligen helt andra saker än överkonsumtion och energislöseri som gör oss människor lyckliga, tro det eller ej.

Idag har Colm Ó Ciarnáin, Omställare från Tranås skrivit en text om vad som krävs av samhället för att möta framtiden. Den är lång, men orka läs!
Omställning Tranås hittar du här.

Vad händer om vi tar bort tillväxt som mål och låter det återgå till att vara ett
resultat av andra viktigare mål!?

Har du någonsin tänkt att något kanske inte är helt rätt med ekonomin?
Det kan låta som en uppenbar fråga just nu, men många människor ställde denna fråga när
Omställning var i sin uppstartsfas, de mer blomstrande åren 2005 och 2006. Medan allt
kändes mer välmående då, var många oroliga för att vår ekonomi saknade resiliens
(motståndskraft).
Folk undrade hur det ekonomiska systemet som vi har var utrustat för
att hantera chocker som plötsliga höjningar av oljepriset eller energibrist.
I själva verket är vår ekonomiska tillväxt helt knuten till ökad
energianvändningen, och det har alltid varit så.
Omställning utmanar idén att vi måste gå tillbaka till den ekonomiska tillväxten, i den konventionella meningen. Omställning föreslår nya sätt att regenerera ekonomin genom att göra saker mycket mer lokalt igen och verkligen skära ner på hur mycket våra företag och tjänster är beroende av fossila bränslen. Detta kan vara enormt ekonomiskt fördelaktigt för våra lokala samhällen.

Centrala aspekter av en ny ekonomi, vi behöver främja:

Omlokalisering – Vi arbetar för ”lokalisering”, så att vi kan möta våra grundläggande behov lokalt (mat, byggmaterial, energi, mm). detta erbjuder stor potential för våra lokala ekonomier, samtidigt som det minskar sårbarheten förknippad med allt dyrare olja och energi och därmed reduceras koldioxidutsläppen.

Resiliens – Ett centralt begrepp inom transitionrörelsen är det engelska ordet resilience.

Ett resilient lokalsamhälle klarar att stå emot tuffa förändringar och snabbt komma på fötter igen, som en tallskog efter brand. Hur många ben står lokalsamhället på för sin försörjning? Är det exempelvis bara monteringsindustri, eller skogsindusri?
Ett resilient lokalsamhälle har många olika näringar.
Hur hårt sammanlänkat är lokalsamhället med resten av världen? Är lokalsamhället
t.ex. självförsörjande på mat? Hur snabbt sker återkoppling? Ser vi konsekvenserna av våra
handlingar? I ett resilient lokalsamhälle får de som fattar beslut snabbt signaler om något inte står rätt till och behöver åtgärdas.

3L – Tanken att det är bra om vi kan öka andelen av lokalt ägande, lokalt producerat och lokalt
konsumerat för att främja lokala samhällen.

Läckande hink – Vår lokalekonomi är som en hink, som fylls av våra löner, pensioner och
skatt. Den töms av hål skapade av t.ex. Internethandel, räkningsbetalningar och handel från
verksamheter som har sin huvudverksamhet någon annanstans. Varje hål är ett potentiellt
arbetstillfälle, lokalt företag, eller en utbildningmöjlighet som försvinner.

Lågkoldioxidkonsumtion
Denna sk ”tredje väg” har bland annat beskrivits av John Holmberg vid Chalmers tekniska
högskola i en rapport till Naturvårdsverket. Den mest förespråkade vägen är idag att lita till
tekniska landvinningar. En annan väg talar om uppoffringar. Den tredje vägen till klimatomställning som utgår från människans välbefinnande och en förändring av vårt konsumtionsmönster. Genom att lyfta människors kulturella och sociala upplevelser och skapa möjligheter till aktivt deltagande i mer socialt umgänge, sport, konst, litteratur, teater, dans, eller musik så ökas välbefinnandet, förändras konsumtionsmönster och minskar resursförbrukningen.

Slutsats; vi behöver en Omställning till en mer lokal och cirkulär ekonomi!

Idag är det vår Miljöstrateg i Tranås, Magnus Andersson som får säga sin åsikt om framtidens klimathot och ekonomiska kriser.

Som jag ser det är vi inne i en process av ökad konkurrens om naturresurser. Det sker nu en omfördelning av resursutnyttjande från mer mogna ekonomier till snabbväxande utvecklingsländer. I Europa ser vi hur detta kan ske kaotiskt som i Grekland och i Spanien där människors materiella välfärd försämras drastiskt. För att klara av en anpassning finns egentligen bara en väg att gå och den heter effektivisering.  Vi måste kunna klara oss på mindre resurser än idag, eftersom vi inte kommer ha råd att importera resurser som andra människor nu själva kommer att ha råd att konsumera. När den här insikten sjunker in hos människor kommer också våra värderingar att förskjutas. Vi kommer inte att acceptera ett liv utan ekonomisk förutsägbarhet och därför kommer vi fokusera mer kraft på att minska sårbarheten i vår konsumtion. Vi kommer dels ställa krav på politiker att bygga samhällssystem som mer fokuserar på riskeliminering och vi kommer dels förändra våra konsumtionsmönster till att mer bygga på uthållighet. Den globala arbetsfördelningen kommer minska på sikt när löneskillnaderna minskar mellan länder. Genom att effektivisera och i högre grad använda oss av det som finns i närsamhället kommer vi att minska vårt beroende av omvärlden. Lösningen är inget hokus pokus utan redan Sternrapporten visade att det finns både tekniska och ekonomiska förutsättningar att lyckas minska CO2 utsläppen till en hållbar nivå. Hur fort det sker beror på oss själva.  När vi väl bestämmer oss kommer såväl teknikutveckling som beteendeförändring ta fart och förstärka varandra. Så jag är optimistisk även om omställningen kan bli både smärtsam och kräva hårt arbete. Den blir dock framtvingad för eller senare.