En förrädare…

…känner jag mig som när jag om och om igen propagerar för att hellre köpa ekologisk mat än närproducerad. Men jag är inte alls emot närproducerat. Tvärtom! Jag tycker egentligen att allt vi stoppar i oss borde komma från den egna (träd-)gården eller grannens. Men inte på bekostnad av hur vi behandlar maten, med gifter och konstgödsel. När de dessutom är sämre för klimatet än själva transporten.

Allt är inte heller svart eller vitt. Alla bönder använder inte gifter i sin odling. Även om de inte odlar ekologiskt. Fråga!
Vi måste bli bättre på att ta reda på hur maten i främst vår närmiljö verkligen produceras.
För tyvärr är det så att man inte får sälja sina produkter med motiveringen att de är ekologiska om man inte är certifierad av tex Krav.
Alltså kan en produkt vara hur ekologisk som helst men gården kanske inte drivs med stort vinstsyfte och producenten väljer att inte gå med i Krav.
En certifiering kostar nämligen mycket pengar, tyvärr! (det om något borde subventioneras).
Då kan han inte heller säga till sina kunder att produkten är ekologisk.
(Men man kan använda orden giftfritt eller naturligt odlad.)

Jag tycker naturligtvis att man hellre ska köpa tex tomater från sånna här små (eller stora) odlare som har kortare transportsträcka till köket. Men det krävs att man tar reda på omständigheterna först, vilket blir lite mer jobb för konsumenten.

Men återigen, jag tycker absolut att vi måste köpa mer lokalproducerat. (Naturligt odlat.)

5 thoughts on “En förrädare…

  1. Jag VET, visst känns det kass att ibland vara ”tvungen” att välja ett alternativ som är odlat längre bort, för att det som är närproducerat inte är ekologiskt, (eller naturligt odlat). Jag har många gånger stått och velat om jag ska köpa grädden från vårt lokala mejeri eller arlas KRAV-märkta. Det har fått bli typ varannan gång..

    Det är synd och fel att småskaliga odlare och bönder som inte köper en certifiering, inte får ett lika högt värde på sin produkt. Man kan dock ofta hitta små texter på varor som producerats av småbönder/företag, där det beskrivs hur varan är framställd eller odlad. Ofta mer förtroendegivande än till exempel I love eco’s kravmärkta produkter.

  2. Man kan ju också ligga på handlaren om att ta reda på vart varan kommer ifrån och trycka på om lokalt producerat.
    Jag tog med mej en tuschpenna och skrev på Krav äggs skylten : Vart kommer äggen från ? – när Icahandlaren inte visste, ärligt sagt så var det handlarens egen ide´.
    Det hjälper faktiskt att vara en besvärlig kund ibland.

  3. jag tycker inte att du ska se dig som en förädare, det är mycket att sätta sig in i och som man känner att man (läs jag) prioriterar bort för att man inte har tiden (tar sig tiden) till att läsa på ordentligt!
    jag håller med dig i frågan om ekologiskt/närodlat och även att man ska handla efter säsong.

    jag tycker att jag har lärt mig en massa mera i din mysiga blogg som jag hittade genom stora och små för ett tag sedan. såg sedan att du hade bin precis som vi (sambon egentligen) så då läste jag ännu mera.
    tyvärr bor vi i skåne och bina är i småland för tillfället. men vi åker dit mest hela tiden.

    hoppas du får lite solsken idag, här skiner solen!

    kram jenny

  4. Jenny: Nja, förrädare känner man sig mest för att det är så mycket snack om hur viktigt det är att köpa närproducerat, men jag tycker verkligen mycket glöms bort i debatten. Det är ju inte automatiskt bättre för att det odlats nära… (men det bästa kan samtidigt verkligen vara det närmsta.) Men det glömmer man gärna.
    Vad roligt att ni har bin, var i småland är det (södra antar jag)? Jag bor ju också i småland men så långt norrut som man kan komma.
    /hippihäxan

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *