Imorgon är det ett år sen jag flyttade in i mitt hus!
Jag blir fortfarande alldeles varm i hjärtat när jag tänker på den lycka jag kände då (och nu) för att jag skulle få bo här.
Hade ju redan skrivit kontrakt på en lägenhet inne i Tranås, en trea på andra våningen tror jag,  fick tom betala en månadshyra på den när jag fick tag i huset, så snabbt gick det.
Fick se på Facebook att det var till salu, vilket var tur, annars hade jag missat det, jag skulle ju inte köpa hus,,, då.
Men det skulle jag visst!

Tänker också på hur mycket som hänt under det här året,,, och nu menar jag inte bara allt fysiskt arbete, men jag tror det hjälper när det är mycket som snurrar i huvudet.

Om jag tänker tillbaka på de senaste tre åren så har jag en mycket stabilare grundnivå nu, det är ju alltid toppar och dalar i livet.
Men om man känner sig någotsånär trygg och lycklig även när man har PMS  så är livet bra!
Att få säga till någon annan som genomgår en liknande resa som jag gjort att ”Det blir bättre, du ska se om två år…”  det är stort.
För vem sjutton krisar inte?
Men om man kommer till en bra grundnivå där andra saker runt omkring stämmer och man är ärlig mot sig själv utan att snegla på hur alla andra lever sina liv, då är det lättare att tackla de jobbiga perioderna.
Så tror jag iallafall.