Jag måste bara visa denna fina kaffekvarn som också låg i en av de där påsarna.

Nu får man väl ta och köpa hela kaffebönor… som det rekommenderas i ”Den hemlige kocken” 

Det var föresten det bestående intrycket så här efter att ha läst boken. Att vi är så dåliga på smaker, vi är lurade av alla konstgjorda aromer i maten och vi har vant oss av med att känna igen bra mat på smaken.
Nuförtiden uppsakattas tex inte äkta banansmak därför att vi är så vana vid den artificiella, så det har blivit norm…

Jag tycker boken gav en bra bild av allt fusk som sker i matindustrin och inspirerar till att köpa mat av hög kvalitét. Däremot tar den inte upp så mycket om alla tillsatser som är direkt skadliga för oss därför behöver man även ha ”Handbok för den kräsne konsumenten” i köket. 

Det jobbiga med att läsa sånna här böcker och bli en ”medveten konsument” är att det blir svårare och svårare att gå och handla…. Nu försöker jag även undvika saker som det står arom på, i innehållsförteckningen, inte för att det kanske är direkt farligt, men för att jag inte vill bli lurad.
Ska jag lägga pengar på en vara vill jag att den ska vara på riktigt. Inte gjord på så dåliga ingredienser att man är tvungen att tillsätta konstgjord arom för att det ska bli gott!

Så en sista uppmaning: Orkar man bara hålla reda på en ingrediens att undvika så välj smakförstärkarna; natriumglutamat, glutamat, E620 (och alla nummer på det tiotalet ) MSG. Dessa är farliga och helt onödiga!
Hur bra kan råvarorna i mat vara om man är tvungen att tillsätta ett ämne som förstärker smaken?