glassbilsmelodi…

I dagens DN läser jag en notis med överskriften ”Glassbilsmelodier jämförs med tortyr”.
Det är professorn i medicinsk biokemi som anser att ”försäljning med lockmelodier medför ohälsa och allvarliga störningar för många människor” och ”hävdar att bland annat glassbilens melodier bygger på samma princip som moderna tortyrmetoder”.
Han skriver i ett brev till konsumentministern, Nyamko Sabuni att lagstiftningen bör ses över då den bara bygger på decibeltal.

Ha ha, säger jag och hötter med fingret!
Det var inte alltför länge sen som jag skällde ut glassbilsföraren när han kom och tutade här kl 21 en måndagkväll och vi precis hade traglat med barnläggning och bara ville att de skulle somna. (Glass är inte direkt det första man tänker på.) 
Efteråt kände jag mig rätt nöjd med mig själv, men samtidigt som en riktig tjurtant… hade jag överreagerat?

Hur det gick med glassbilen? Den stannar inte här i byn längre….

5 thoughts on “glassbilsmelodi…

  1. Ja, då har jag svaret varför inte glassbilen kommer längre! Det är dej jag ska skylla på ha ha!
    Vi råkade ut för samma sak här uppe, men jag sa till honom att om han ville sälja glass fick han komma tidigare! Jag tyckte det var bra gjort! ;O)

    Wiktoria ;O) ;O)

  2. Visst är väl kl 21 lite sent? Det är inte bara jag som är konstig då? Men hade jag varit lite vänligare mot honom hade han kanske kunnat komma en annan tid…

  3. Hej!
    Ja, glassbilen är hopplös. Jag har tur för den stannar inte där jag bor i Stöde.
    Tack för ditt svar, jag hade missat att man kunde få kommentarerna till mailen. Men nu är det inlagt!
    Ser att du har Tvåleriet inlagt, vi fick hem tvättnötter och tvätt tvålen därifrån igår och håller på att lägga in det nu i butiken! Nu ska jag försöka lura katterna (2 st.) så att jag får in nötavkoket i pälsen på dem, så kanske de inte får löss av råttorna de leker med och äter? Vi får väl se.
    Tack igen,
    Hälsningar
    Susanne

  4. Jag kommer ihåg glass bilen på ön. Det var vid en viss ålder super kul när den kom, för då visste man att man skulle få glass under en lång tid framöver. Men ganska snart när man blev lite äldre, så lyckades glassbilen alltid komma precis när man hade satt sig att äta. Vid dessa tillfället åkte han ju dessutom in på våran lilla väg där bara vi kan köpa av honom. Det jobbiga med det var att kom vi inte ut och antingen köpte av honom eller sa åt honom att vi inte ville ha, var att han stannade kvar och tjöt… och tjöt… Vid vårat matbord blev ”ok, sten, sax, påse, om vem som får gå ut och säga till att vi inte vill ha”.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *