Lilltjejen blev hemskickad från dagis imorse, (lite lös i magen) men väl hemma var hon frisk och kry som en nötkärna.
Onödigt, men ganska trevligt att få en dag i trädgården.
Tömde hushållskomposten i trädgårdskomposten, ca 5 skottkärror blev det och täckte med halm.
Väldigt bra att ha en gammal halmbal ibland.
Insåg hur otroligt otränad jag är, blev både flåsig och trött i ryggen, men på ett skönt sätt.
Eftersom mina enda träningsredskap är skottkärran och spaden är det kanske inte så underligt…
Funderade när jag slet där i trädgården om det inte kändes konstigt att bry sig om den när den ändå inte kommer vara min i sommar, men nej.
Odling är ett kretslopp och man kan i princip inte äga en trädgård, man kan bara förvalta den.
Det jag gör idag har någon annan glädje av imorgon.
Dessutom mår jag så otroligt bra av att få bry mig om och då är det inte så viktigt att få vara med om skörden i höst.
Sen tänkte jag att det här stämmer ju så väl in på den känsla vi måste ha för planeten med.
Det vi gör nu kommer våra barn tacka oss för i framtiden (eller tvärtom).
En annan sak som jag fascinerades av var att det bara är 2½ vecka sen vi pulsade runt i halvmeterhög snö.
Och nu går det att gräva…
Till middag blev det den här ”gratängen” med dessa nyskördade jordärtskockor.
Vilken otroligt fin tanke!
Ja, att få jobba utomhus med moder jord är verkligen uppbyggligt!