Att bo i hus innebär att ständigt lyssna efter nya ljud.

Inatt vaknade jag av att snön hasade ner från taket.
När jag insåg att det inte var något att oroa sig över somnade jag om och drömde om råttor, min stora skräck.
Råttorna i sig är jag inte rädd för, men jag vill inte ha in dem i huset,  det har vi haft en gång, vilket slutade med att vi fick reparera diskmaskinen för några tusenlappar efter att de gnagt av vattenslangen… jag orkar inte med sånt.

Tänkte på ett bus vi gjorde när jag var liten (mamma var också involverad) vi fyllde en burk med ärtor och vatten, ställde på en plåtbricka under pappas säng.
Efter några dagar när ärtorna svällde började de trilla ur burken ner på brickan.
Nu förstår jag att pappa låg sömnlös den natten och lyssnade.