Nej så illa är det inte, men lite bekymrad är jag.
Över utvecklingen i världen såklart och över vårat ego här hemma i vår rika hörna. Allt hänger ihop litet som stort och det kan vara svårt att sätta fingret på ibland.
Jag skänker aldrig pengar till välgörenhetsgalor eller ringer in och röstar på diverse spektakel där en del av pengarna går till välgörenhet. Det är för mycket svinn dessutom känner jag mig pålurad ett dåligt samvete.
Däremot skänker jag pengar till några miljöföreningar och ideela organisationer.
Men i övrigt innebär min välgörenhet att jag väljer den värld jag vill ha i mina dagliga inköp.
Det gäller inte bara ekologisk och rättvisemärkt mat utan även kläder och annat.
Allt jag har på bilden är inhandlat på Röda korsets loppis. Förutom skorna som är ekologiska, rättvisemärkta och även FSC-märkta.
När jag handlar second hand så behöver inget nytt produceras, jag använder något som någon annan kanske skulle ha slängt.
Dessutom får jag pengar över till andra vettiga kanske lite dyrare saker, totalt kostade tunika, luvtröja och jeans 120kr… Men skorna gick på ca 700kr.
Dessutom går mina pengar till röda korsets välgörenhet. Det händer att jag köper saker som varken barnen eller jag använder, men då är det bara att skänka tillbaks så kan de sälja det en gång till…. så har man gjort en dubbelbra gärning.
Det som oroar mig är att inte alla gör såhär, många tycker att barnen liksom de själva ska ha det senaste nyaste för att passa in, men vilka är det som skapar mallen för hur det ska vara om alla är oroliga för att inte passa in?
De föräldrar som oroar sig mest kanske, som tror att värdet på någon sitter på ytan och inte i hur barnet själv känner och mår. Att hela tiden bli bedömd efter hur man ser ut och inte vågar ha det som man själv känner att man trivs i och kan stå för.
Jag tänker medvetet på att aldrig bedöma barnens kläder. Visst kan jag nämna om något är smutsigt eller trasigt, men jag säger aldrig ”Åh, vilken fin klänning du har” Istället säger jag ”Vad fin du är, det är du alltid!”
För det tycker jag verkligen och det ska de veta, då tror jag också att de blir starka och vågar ha på sig det de gillar, deras värde sitter ju inte i kläderna.
Du är så klok och du inspirerar. Det är inte alltid lätt att vara ”annorlunda”. Jag har i mitt liv bott i ett primitivt hus och odlat alla mina(våra) grönsaker själv, huggt vår ved, mjölkat våra getter, ystat och överhuvudtaget levt enkelt. Men det var ett tag sen, när jag var ung och vacker…nåja ung då. Nu bor jag i ett hyrt hus men försöker ändå leva ”vettigt”. Jag gillar också second hand kläder, men har inte tänkt på det som du skriver, att det i sig är en besparing för världen, att använda det nån annan inte vill ha/behöver längre.
Jag började med att skriva att det inte är enkelt att vara ”annorlunda” och jag skulle väl ha utvecklat det men kom bort mig. Jag menar; att eg tror jag att de flesta vill leva ett liv där man inte tär på jordens resurer, men att det är svårt att vara ensam och stå emot. Att gå sin egen väg och vara ”konstig och annorlunda”. Det var det iaf när jag var som mest ”hippie” och levde på landet.
Jag antar att det är det ibland för dig också.
Men fortsätt så, jag hejar på dig!
Hej Eva!
Jag tycker inte det är jobbigt att vara ”annorlunda”. Jag tycker det är jobbigt när andra inte är som jag… 😉
Nuförtiden så umgås jag mest med folk som tänker hållbart och det är inga konstiga tankar jag har, men ibland stöter man på människor som tänker annorlunda (eller inte alls) och då inser jag att de är nog ändå rätt många.
Det som gör mig ledsen är att många barn, trots allt prat om miljö och hållbarhet, ändå växer upp till ett samhälle som mäter människovärde i yta och prylar.
I min omgivning finns det föräldrar som inte låter barnen ha secondhand kläder för att de skäms och oroar sig för att barnen inte ska vara ”rätt”.
Helgalet, det är ju vi vuxna som måste vara förebilder…
Så rätt du har. Jag beundrar verkligen din inställning och håller med den till 100 procent och lite till. Någon dag måste världen förstå att det inte går att köpa sig lycka och skönhet. Så ofta vi blir bedömda efter vad vi har på oss, istället för att säga att det är ens personlighet som är fint. Det sitter alltså inte heller i utseendet. Jag hoppas att en dag kommer, precis som du skriver, alla andra också förstå att vi måste använda vårt jordklot på ett hållbart sätt eftersom det i slutändan också kommer att göra oss gott. Vi är inte annorlunda, möjligen bara något före vår tid 😉
Du är så klok! Skönt att du har likasinnade att umgås med, mycket enklare om det finns några runt omkring som förstår vad man vill uppnå.
Själv känner jag precis som dig, vi försöker göra det vi kan, odla, ha egna djur, handla eko, secondhand och framför allt inte handla onödigt. Jag undrar om du har något tips på hur man hittar likasinnade i närheten som man kan umgås med. Internet är bra men det blir inte samma som att ha någon fysisk person i närheten att prata med.
De som jag känner är inte riktigt som jag, några tips?
TAck för en oerhört inspirerande blogg!!!
Vad du är duktig! Jag tycker verkligen det.
Vi försöker så mycket vi kan att handla ekologiskt & second hand MEN jag tappar bort det ibland & blir avundsjuk på ”vanliga” människor som inte funderar utan har allt nytt, fint – då skulle jag också vilja ha det så ända tills jag kommer på att jag faktiskt inte alls vill det. Speciellt inte med kläder & mat för jag vill inte att min familj ska få i sej mer gifter än vad som faktiskt inte går att undvika.
Tack så mycket för inspirationen! Kommer kika in ofta!