Hör på nyheterna att vi är på väg ut ur finanskrisen…
Så bra, då kanske det blir lättare att skaffa jobb.
Industrin ökar, volvo ökar, allt ökar…
Men… koldioxiden då?
Ökar….?

Jag blir uppgiven.

Är det en ekvation som inte går ihop eller vad kan vi göra?
Vad är hållbar konsumtion?
Det bara måste ju gå att kombinera en hållbar utveckling och hushållning med jordens resurser med ”tillväxt” och lönsamhet.
Men jag kan ju bara se till mig själv.
Kommer jag alltid att kunna jobba med mina intressen och med en miljötanke bakom min sysselsättning?
Om jag får jobb inom tillverkningsindustrin i framtiden kommer jag tacka ja och vara glad för ett jobb och kanske försöka göra något åt miljöarbetet på plats eller tacka nej av princip? Har jag råd med det?

Känner att jag måste fortsätta plugga på något sätt så jag kan jobba med något meningsfullt miljöarbete i framtiden.
En vän förklarade att det finns tre pusselbitar som är lika viktiga när det gäller ett lands välfärd och framtid. Ekonomi, sociala frågor och miljö.
Vi fastnar lätt på de första två punkterna, men i Sverige har vi inte så svåra sociala eller ekonomiska problem. Vi har inte fattigdom eller hemlöshet i särskilt stor utsträckning.
Det vi behöver arbeta mer med är miljön.
Men varför gör vi inte det?
För att det inte finns folk som kan.
Medans det drösar av ekonomer och olika socialt kompetenta personer. Klart de frågorna förstoras då.

Fick en förfrågan från ett parti om jag vill vara med som kryssnamn på deras valsedlar till kommunfullmäktige nästa år.
En chans att kunna påverka (risken finns ju att man faktiskt blir inkryssad) och ett tillfälle att få lära sig hur det funkar där besluten fattas. Det lockar ju onekligen.
Men jag har inte bestämt mig ännu, tycker det är knepigt med partipolitik…