Att klippa gräset tar den tid det tar, ingen idé att stressa. Även om jag känner en massa måsten ibland med trädgården (nu måste jag så, plantera ut, rensa, vattna, klippa gräs…) så är det aldrig stressande med själva sysslan. Att göra arbetet är bara rogivande för mig. Efter en dag på kontor är det bra återhämtning att jobba med kroppen, slippa tänka, bara känna. För odling är så mycket kännande. Jag känner in vad som ”måste” göras just för stunden, därför är det svårt att planera mer än någon dag i förväg. Och det är bra, att slippa planera är frihet.

 

 

Precis utanför mitt sovrumsfönster finns ett skatbo i äppelträdet. Ut och in flyger mamman och pappan med mat till ungarna. De har det bra mycket stressigare än jag!