Så var rubriken i Naturskyddsföreningens programblad inför höstkonferensen. Frågeställningen för dagen var hur vi ska lösa jobbkrisen, samtidigt som vi löser miljökrisen.

Dagen var fullspäckad med bra talare och intressanta föreläsare.

Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson började med att sammanfatta läget och han påstod att tidigare har inställningen varit att det funnits en motsättning mellan miljö och jobb. Miljöproblemet har mötts av förnekande från näringslivet och med en gäspning från politikerna.
Så ser det tydligen inte ut idag (?). Få ifrågasätter att vi måste göra något, tekniken, lösningarna och viljan finns. Så vad är det som haltar?

Mitt intryck (som så ofta efter sådana här debatter) är att alla vill att någon annan ska göra mer.

Näringslivet kritiserar regeringen för att inte ge tydliga riktlinjer, långsiktiga krav och spelregler.
Det finns många företag som vill och gör, oftast med ett plusresultat.
Det finns också många politiker som vill och gör men det ”finns en ängslighet i det politiska samtalet idag.”
Är man rädd för att tappa väljare om man sticker ut.
Beror det då inte på oss väljare i slutänden, att vi inte är tillräckligt insatta i vad som håller på att ske och vad vi måste gör?
Klimatfrågan är en mycket viktigare fråga än tex invandringsfrågan, men det verkar inte så i den allmänna debatten, vid fikabord och privata tillställningar.

Svante Axelsson sa ” Vi har inga ledare som driver på arbetet i det här landet men om vi puttar på dem i rätt riktning så kanske de gör jobbet, så fortsätt att putta!”

Och det kanske är precis det som Naturskyddsföreningen och alla engagerade medlemmar gör bäst, puttar!

Det går att se alla talare under dagen på Naturskyddsföreningens hemsida om man missade livesändningen.