I trädgårdslandet råder nu total anarki.
Jag har inte hunnit med någonting de senaste två veckorna. Det som växer det växer. Ibland är det bara ogräs, ibland är det alldeles för mycket av det goda, som pumpa och squash…
Men det brukar bli så här vid den här tiden på sommaren… det är inte lika roligt att rensa och pyssla längre så då får jag väl bara passa på att njuta av det som växer istället, nån gång ska man ju göra det.
Jag gör som i trädgårdstidningarna, ser det risigt ut kan man zooma in på detaljerna….

För mig finns det (minst) tre anledningar att odla:

1 Det så meditativt och befriande att så, vårda och se hur det växer.
2 Det är häftigt och tillfredställande att skörda och äta det man har odlat själv.
3 Det blir så vackert när det växer…

Ps. Bilderna visar uppifrån; lin (frön som jag bytte mot en kombuchasvamp) solrosor från vanliga fågelfrön, och gråärt som  kommit igen efter rådjurens härjningar, fröna kommer från Christina och jag hoppas jag kan återgälda dem någon gång.