Har snart fått ihop hela vinterförrådet av bondbönor. Några korgar fulla har jag plockat som jag rensat på trappen i kvällssolen samtidigt som jag lyssnat på sommarpratare i P1. Bondbönorna förväller jag några minuter och packar sedan i portionspåsar och lägger i frysen. Jag tar inte bort det tuggiga skalet runt varje böna, någon måtta får det vara på rensandet och jag tycker faktiskt att det är ganska gott.
Vid trappen har jag varje år en blomstertobak för att det doftar så gott på kvällen.
Älskar att gå runt i trädgården tidigt på morgonen. Då är den som vackrast.
Igår morse hittade jag tyvärr lite frost på ett ställe, men inget av det odlade hade kroknat på grund av det.
Vi skördar även bondbönor för fullt. Fick mycket utsäde av min kompis Clara, från egen odling, så jag har bondbönor lite överallt i trädgården. Mest bland potatisen, men det tycker jag inte var en bra idé. De har inte fått någon stöttning så de har vällt över potatisplantorna, det är svårt att komma åt att täcka potatisen med halm och ska man gräva upp en potatisplanta är det svårt att inte rubba bondbönan. Men skörd blir det i alla fall!
Ena dottern gillar att skala bondbönorna, men inte att äta dem, så det får jag sköta själv. Mest gillar jag att koka och marinera dem.
Jag är så glad att jag vågade odla kål i år. Rödkålen är helt fantastisk. En vitkål överlevde våren (de andra dog av någon liten insekt på fönsterbrädan), blomkålen är slutskördad nu, mycket syrade jag. Broccolon är jag inte imponerad av, små blomknoppar men desto större planta av oätliga blad. Det som har varit trevligast är att inget har blivit angripet av kålfjärilar som jag var rädd för. Fiberduken gjorde sitt i början av sommaren, men den har varit av i cirka en månad och det har gått bra.
Igår skördade jag ett andra rödkålshuvud, det första tog jag lite sent, det hade börjat spricka, vikten var 2,5 kg, det andra drygt 2 kg. Nu blir det surkål.
För en vecka sen kom vi hem från Urkult. Förra året var jag där ensam med kompisar, i år tog jag med barnen och mamma och pappa. Vi hade en fantastisk helg. Lite kallt men desto mer kärlek och värme från alla människor. Urkult känns som en bra motvikt till alla religiösa scoutläger och Ullaredbesök (inte med mig) som barnen får uppleva. Ingen hets, bara ekologiskt, solidariskt och kreativt. Eller som ena dottern uttryckte det ”Här känns det som alla vågar vara sig själva.”
I år slog tydligen festivalen rekord i besökande som var barn, ca 1000 st.
Alla barnen på Glädjetåget.
Nu blir det regelbunden morgonpromenad med tekopp och sax. Men sen det blev varmt och soligt har jag inte sett till några sniglar, istället har flugorna kommit… Alltid är det någon som gillar vädret.
Jag har en ny gräsklippare, igen.
Köpte en ny förra året. En eldriven från Ryobi.
Den funkade fint hela förra sommaren. Den gick på batteri som jag fick ladda efter att ha klippt drygt halva trädgården. Men det vande jag mig vid, det gäller att sätta igång så fort som möjligt när man bestämt sig för att idag ska bli en gräsklippardag. När batteriet är slut går man in och lagar mat eller tar en paus och åker och badar, efter några timmar kan man klippa klart resten.
I år har gräsklipparen funkat…ibland. Jag hade batteriet inomhus hela vintern, men fick ändå börja säsongen med att byta det för det ville inte ladda alls. Efter det har jag bytt batteri två gånger till… Som tur var har det gått på garantin, ett nytt batteri kostar ca 2000kr knappt hälften av priset för en ny gräsklippare. När klipparen sen ändå trilskades med att starta och laddade ur snabbare än förra året tröttnade jag rejält och gick tillbaka till återförsäljaren som var mycket förstående. Jag var tydligen inte den första. Det var inga problem att byta till en ny, inte ens när jag bad om att få en vanlig bensindriven. Jag resonerade så att när garantitiden går ut nästa år och jag står där med en trasig elgräsklippare kommer det bli väldigt dyrt att byta batteri eller skicka på service, med en vanlig motor tror jag det är mycket lättare att hitta en lokal verkstad som kan serva. Trist är det. Jag hade gärna velat ha en eldriven, mer miljövänlig och billigare i drift än en på fossilt drivmedel, dessutom mycket lättare, det behövs ingen drivning till en på el för den är inte tung att dra. Men jag måste kunna lita på att jag kan klippa gräset när jag vill och våga stänga av och tömma gräsuppsamlaren när det är dags, utan att vara rädd för att jag inte får igång den igen. Nu kan jag i alla fall klippa färdigt hela gräsmattan utan att ta paus för laddning, alltid något. Nästa gång det är dags att byta gräsklippare kanske tekniken är mogen och jag har fått upp solceller så jag kan ladda med egen el!
Så här har jag det och det gör inte ont alls.
Men just som man börjar njuta och tänka att den här sommaren blev ju inte så dum i alla fall, så dyker de här upp… Har hittat (och såklart dödat) sju stycken. Jag gillar det inte! Jädra kannibalsniglar, om det blir en invasion är det ju bara att lägga ner känner jag just nu, blä! Jag är inte helt säker på att det är just de beryktade spanska skogssniglarna, men de är bruna och sådana har jag inte haft här förut, bara fredliga svarta som jag inte brukar döda.
Jag har aldrig förr använt så mycket lökblast som i år. Fräst i maten, hackat och torkat till vinterförrådet och mixat i örtsalt. Varför lägga det på komposten när det kan användas till så mycket? Det är ju också ungefär det enda som är skördeklart just nu, mangolden är förstås fin och svartkålen, men i övrigt…
Potatisen har börjat blomma, men än är det inga knölar värda namnet. De får vänta ett tag till, åh jag längtar efter egen potatis!
Den vita och gula mangolden trivs bättre än den röda som bara vill blomma. Föresten har jag mycket självsådd mangold som kommer upp som ogräs lite här och där efter att jag la dem som täckning på landet förra året.
En kvarglömd rödbeta under vintertäcket har också fått gå i blom, så kan jag passa på att ta frön av den till nästa år.
