Ett av mina favoritcitat kommer från Alice i underlandet och lyder ungefär såhär;
Alice; ”Åt vilket håll ska jag gå?
Katten; ” Det beror ganska mycket på vart du ska.”
Jag vet ungefär vart jag ska, men ibland är det inte bara målet som är det viktiga utan också vägen dit.
Livet känns ofta som ett pussel. Alla bitar måste på plats för att bilda en helhet.
Ibland har man lagt några pusselbitar, ibland är man mitt uppe i att lägga ännu en.
Ena dagen står det i tidningen om att barnfetman inte längre ökar i Sverige, men att barnen istället rör sig på tok för lite, vilket äventyrar deras hälsa.
Nästa dag kan man läsa en artikel om att europas folk har dubblat sin fetma de senaste 20 åren och det beror mycket på att vi inte längre rör oss i vardagen (plus all skit vi äter…)
Att sitta i bil till jobbet, sitta still på jobbet, sitta still framför tvn och sen träna på gym några dagar i veckan är inte bra, det är vardagsmotion vi behöver.
Att bara röra på sig lite grann då och då under en arbetsdag är mycket effektivare mot våra välfärdssjukdomar än att träna hårt en halvtimme om dagen och i övrigt vara stilla.
Det här beror på att ett enzym som heter lipoproteinlipas (LPL) och ska ta hand om kroppens blodfetter, slutar att verka om vi sitter still för länge.
Det hjälper att bara resa på sig och röra lite på kroppen så kommer det igång igen.
Har ibland dåligt samvete för att mina barn inte går på några aktiviteter (tidsbrist och ekonomi är orsaken)
Men jag kanske inte ska oroa mig så mycket för deras hälsa eller min (jag tränar ju inte heller…) men vardagsmotion får vi, barnen är ju sällan stilla och kanske är det gott nog.
Jag däremot ska nog försöka gå ut en sväng så fort vi får rast i skolan, där blir det rätt mycket stillasittande och det kryper i kroppen på mig.
Visst är det vackert, men…
Nu börjar det klia i fingrarna.
Vill att det ska bli grönt.
Ska försöka mig på rotpersilja i år, har gjort ett misslyckat försök en gång, vet inte om de grodde för långsamt så jag rensade bort dem i min iver.
Kanske ska de försås inne?
Vad fult det är med vita plaststolar förresten… ska se mig om efter lite trädgårdsmöbler nu när ankorna har tagit min ena soffa.
Begagnade då förstås.
Idag har jag varit med på studiebesök i Vimmerby och föreningen Astrid Lindgrens hembygd som verkar för lokal utveckling och omställning till ett hållbart samhälle.
Här är en länk till deras sida för lokal mat.
Det var ett intressant möte och kul att få höra hur man arbetar på andra ställen.
Det som slog mig var att man pratade om kommunen som dom, så tänker inte jag för mig är kommunen vi och så borde alla tänka, kommunen är ju alla som bor i kommunen.
Tror mitt sätt att tänka har ändrats lite sen jag blev politiskt aktiv, det går faktiskt att vara delaktig.
En annan sak vi pratade om var ”berättelsen”.
Hur viktig den är.
Ända sedan 40-talet då det skulle rustas för krig och man ”uppfann” begreppet tillväxt har det varit vår berättelse om samhället; att det bara kan överleva i ständig tillväxt.
(En gång i tiden var jorden platt också…)
Tillväxtberättelsen har upprepats så många gånger att den till slut har blivit en sanning.
Men förr då?
Det fanns faktiskt en tid när man inte visste vad tillväxt var och samhället existerade ändå.
Alla ursprungsbefolkningar tex, har levt i ett kretsloppssamhälle. Det gick!
Vi måste finna nya berättelser om hur man kan leva, hur samhället kan se ut.
Det berättandet har redan börjat, det är bara att lyssna!
Jag dränks i papper…
Saker jag ska läsa.
Idag var vår första heldag med föreläsning, mycket att anteckna om …väggar…
Nu vet jag var fuktspärren ska sitta i förhållande till isoleringen.
Men det är faktiskt kul, extra kul eftersom man har ett eget hus att relatera till.
I övrigt är det politik och omställningsarbete som ger mig högar att beta av.
När det känns för mycket så längtar jag till barnveckan, då tar jag paus, nästan…
Hur går köpstoppet då?
Jorå, lite kurslitteratur för några hundringar, annars har det bara varit mat den här månaden.
Jag tar självklart med mig lunchlåda hemifrån, har tom haft med mig kaffe i termos, lite nördigt kanske men alla bäckar små…
Det blev ett bröd…
Insåg att jag inte äter så mycket mackor, men nu är det dags att ta tag i brödbaket igen när man ska vara hemifrån från tidig morgon, då behöver man en förmiddagsmacka.
Imorse snodde jag ihop en ganska kladdig deg, med rågsikt, kallt vatten, lite sirap, lite salt, lite jäst och lite surdeg.
Den fick jäsa över dagen.
På kvällen knådade jag in lite vetemjöl, gjorde en limpa och ställde i ugnen 175 grader ca 45 minuter och ut kom det här… stor som hela plåten, så nu har jag mackor ett tag…
Jag har också skaffat mig en politisk mentor.
Har funderat ett tag på det och idag vågade jag fråga, en person från ett annat parti.
Svaret var positivt!
Jag vill ha någon att prata former, sammanhang och politiska ord med, någon som varit med ett tag och inte nödvändigtvis har samma åsikter som jag.
Vi ska inte prata ideologier och sakfrågor, sånt tar vi upp på partimötena.
Idag var det dags, med upprop och första föreläsningen.
Energieffektiva system, vi börjar med byggnadsteknik.
Könsfördelningen är kanske som väntat, två tjejer i en klass på dryga 20 pers, men det balanseras upp av den parallella tandsköterskeutbildningen på TUC som har övervägande kvinnligt deltagande.
Efter att ha jobbat på en gård mitt i ett naturreservat i ett år, till att nu vänja mig vid en vardag i föreläsningssalar är jag lättad över att få komma hem till naturen.
Kunna gå en promenad och prata med träden för att sedan återvända till mitt eget lilla reservat.
Harmoni!
Det är inte alla som får en privat konsert i vardagsrummet, med Mjölby baktaktsorkester (nåja delar av dem).
När dottern insåg att det var Erika och Jakob som sjöng på den där skivan som mamma envisas med att spela hela tiden blev hon så entusiastisk att det fick bli en liten spontankonsert.
Improviserat mickstativ av en sopborste, flugsmälla till gitarr och en tumstock som saxofon.
Ps MBTO finns på spotify!
Just nu läser jag den här boken;
Matupproret av Camilla Sparring.
Det var när Camilla jobbade inom vården som hon såg vilken dålig mat våra äldre (och även våra barn) får i den offentliga restaurangen.
Mat som var smaklös, trist, utan näring och gjorde de gamla undernärda.
Hon blev så arg att hon startade ett uppror och samlade in över 100 000 namn att överlämna till riksdagen.
Det har hänt saker på många håll i landets kommuner.
Man har gått över från det hemska cook and chill systemet (alltså att maten lagas, körs ut till skolorna och sedan värms upp på nytt, till att laga maten på plats där den äts.
Tyvärr är det inte så i vår kommun, Tranås. Här får de gamla och unga mat från centralköket enligt cook and chill systemet.
Just nu pågår det en utredning (igen, den förra blev underkänd…) om centralkökets vara eller inte vara.
Kostavdelningen kommer övergå till tekniska nämnden från att ha legat under kommunstyrelsen.
I Camillas bok spyrs det mycket galla över politiker och tjänstemän som inte ser helheten, njutning med mat, miljö och folkhälsa utan som bara tänker på pengar.
Det poängteras också att det är den beställande nämnden som har ansvar för maten… är det barn och utbildningsnämnden som beställer maten till skolorna är det den nämnden som har ansvar för att maten är ok…
Just det, politikerna ja… men det är ju jag, jag sitter ju också i BU-nämnden. Då är jag alltså ansvarig… hmm, det här systemet VILL jag inte vara ansvarig för.
Kanske dags för ett litet matuppror?
Gå in på Camillas hemsida.
