Arkiverat under Funderingar

vardagsaktivism mot huvudvärk

Det är bättre nu. Kanske var det några timmar på soffan och glass till lunch (så får man göra när man är vuxen) som gjorde mig frisk. Huvudvärken har släppt och jag orkade mig ut på eftermiddagen.
Kanske var det allmän trötthet, eller politisk trötthet eller arbetströtthet…
Det pratas om jobben, jobben jobben… tröttsamt!
Varför inte fundera ut vad som måste göras, dela på göromålen och dela på kakan?
Några roffar åt sig, vinst. Då faller hela systemet. Några blir utanför, andra blir välmående och klagar på de som vänds ryggen.
Dagens system bygger på att några har det sämre.
Jag står på en lista inför höstens val, men jag kommer inte engagera mig mer än tidigare, det borde jag kanske…
Men jag vill bara vara aktivist, protestera högljutt.
Istället är det här min aktivism, vardagsaktivism.
När jag blir trött på samhället odlar jag lite egen mat och fantiserar om självförsörjning och att stå utanför systemet.
Då känner jag mig stark och egoistisk…
Är det egoistiskt att klara sig själv?
Kanske inte, om fler gjorde det så skulle vi inte vara beroende av alla dem som skapar vinst på andra människors bekostnad.

 

Inga Kommentarer »

solglasögon på

I helgen var vi ute i skogen och hade picknick i dis och duggregn.


Sen en månad tillbaka har jag en ny kollega. Hon fyller ett stort tomrum efter Ellinor som bodde här när vi pluggade.  Vi diskuterar politik, resursfördelning och hållbara samhällen och det ger så mycket energi och ny kunskap. Dessutom får hon med mig ut i skogen eftersom hon är ny här och måste lära känna kommunen. Det gör mig gott.

Efter regn kom solsken. Igår var en dag full med möten och vårväder… Jag hann hem en sväng på lunchen innan vidare färd mot Jönköping.

 

Fortsätter det så här är det snart dags att hänga in vinterjackan, fyndad på loppis i höstas, i garderoben. Förresten är allt utom vinterkängor och strumpbyxor begagnade kläder, tom solglasögonen är loppisfynd.

2 Kommentarer »

5-årssummering

Närmar mig min 35-årsdag. Nästan lika laddat som 30…
Funderar på allt som hänt sen dess och om åren fram till 40 kommer bli lika händelserika.
Under de senaste fem åren har jag köpt hus, haft fyra olika jobb som jag trivts med, pluggat, prövat på kommunpolitiken, fått nya vänner för livet, testat mina värderingar och lärt mig massor i olika relationer och gått från småbarnsmamma till bara mamma.
Det är ju ofta på barnen man lättast ser att tiden går. När man kan relatera till en ålder de är i och komma ihåg hur man själv kände sig och vad man funderade över, då är cirkeln sluten och man förstår att man har blivit äldre.

Samtidigt som det har hänt en massa saker så är livet hemma sig ganska likt, åren trillar på i samma takt, jag hugger ved och plockar nässlor på våren, så frön i maj, rensar ogräs på sommaren, tar hand om äpplen på hösten, eldar hela vintern. Det är något förnöjsamt med det. Vilket jobb jag än är på och vilken människa jag än umgås med för stunden så är mitt hem min borg och där är det lugnt och förutsägbart. Det är viktigt för mig och kanske även för barnen. Tiden rasar på ändå.

 

2007

Inga Kommentarer »

den sista potatisen

Potatisen som vi tog upp i höstas och som jag förvarat i min avstängda frysbox börjar sina. Tog in de sista, knappt en 5-litershink full, samt några rödbetor.
De kunde ha räckt längre, för jag har mer kvar, men när det var som kallast för några veckor sen så frös de och när de sen tinade igen blev de alldeles mjuka och blöta. Vet inte om det är farligt att äta men inget trevligt att skala.

 

 

Nästa år ska jag isolera lite bättre i frysboxen som annars har fungerat bra som förvaring, råttsäkert, mörkt och lagom fuktigt med några lager tidningspapper mellan potatisen.
Den sladdriga potatisen sparar jag till våren. Testar att stoppa ner den i jorden igen som sättpotatis, det brukar ju alltid komma upp några i komposten som legat ute hela vintern så det borde gå.

Inga Kommentarer »

Vem bestämmer normen för lycka?

Häromdagen publicerade lokaltidningen ett debattinlägg från Annica Ride. Det var en så bra text att jag gärna ville dela den här, för alla er som inte läser Smålandstidningen/Tranås tidning…

Annica har jag träffat genom Omställningsrörelsen. Själv berättar hon att hon alltid drivits av en längtan att leva så hållbart, jordnära och självförsörjande som möjligt. Med odlingar, höns, vedspis, kompost, hantverk och återbruk lever hon som hon lär.
Yrkeslivet har ägnats åt kulturmiljövårdande verksamhet, främst byggnadsvård och traditionellt måleri.

Annica säger också att hon trots att framtiden ser mörk ut har valt att tänka optimistiskt, för även om vi inte lyckas vända trenden så vill hon kunna se sina barn och barnbarn i ögonen och säga att hon gjorde någonting!

Här kommer Annicas egen text om dagens konsumtionshets som jag tycker är värd att reflektera över:

 

Vem bestämmer normen för lycka?

Vårt konsumtionsmönster och vår status kopplas i dag i stor utsträckning till lycka, och vi matas ständigt med budskapet att vi aldrig ska vara nöjda och tillfreds. De värdegrunder som säljer produkter mest effektivt är avundsjuka, argsinthet, frosseri, girighet, vällust, likgiltighet, pessimism och högmod. Just det, de sju dödssynderna. Dessa predikades ett par gånger om året i kyrkan under många hundra år. Redan på 1930-talet skrev en man vid namn Stuart Ewens i branschtidningen Printer´s Ink följande: ”Reklamen bidrar till att hålla massorna missnöjda med sitt sätt att leva, med de fula saker som omger dem. Nöjda kunder är inte lika lönsamma som missnöjda”. Slutsatsen blir med andra ord att marknadens högsta önskan är att vi alltid ska gå omkring och känna oss missnöjda. Har vi därmed överlåtit åt marknaden att bestämma normen för lycka?

Ordet reklam kommer från latinets reclamo som betyder ungefär att ropa högt eller att genljuda. I den rådande kapitalistiska konkurrensandan har väl ingen undgått att det ropas allt högre och allt oftare efter oss konsumenter. Genom media utsätts vi, våra barn och våra ungdomar för en allt starkare påverkan. Vi träffas varje dag av flera tusen reklambudskap per individ. Även om vi inte tror att den påverkar oss, så är det onekligen så.

För att förstå konsekvenserna av reklam måste vi se ”helheten” på vår planet. Blir vi då lyckligare av att konsumera när vi i dag vet vilka globala följder vår överkonsumtion leder till?

Med tanke på den allt större mängden antidepressiva mediciner som ordineras till medborgare inom alla samhällsklasser, borde det  väl vara ett tecken om något, som ger indikationer på att lycka inte kan köpas för pengar? Att springandet i ekorrhjulet för att kunna köpa vad marknaden anser att vi behöver, i slutändan bara gör oss trötta och deprimerade?

För att uppnå en mer hållbar samhällsutveckling krävs det att vi ändrar vårt beteende och vårt sätt att leva. Konsumtionen bör  precis som förr utgå från våra grundläggande behov. Den överkonsumtion som pågår i dag kan under inga omständigheter  fortgå om vår civilisation ska ha en dräglig framtid på den här planeten.

I boken ”Reklamen är livsfarlig” som skrevs redan 1957 uttryckte författaren Sven Lindkvist följande: ”Det är något djupt egendomligt med ett samhälle, vars sätt att leva och tänka ofta inte är något annat än en biprodukt av företagens ansträngningar att öka sin försäljning.” Det är mer än 50 år sedan! Vad har vi lärt oss?

Utnyttja din konsumentmakt! Var nöjd med det du har och sätt din egen norm för lycka! Tänk själv, och tänk på våra framtida generationer!

 

Annica Ride

 

1 Kommentar »

Mållöshet

I en tid av förvaltande kan motivationen vara flyktig. Med mål i sikte kommer drömmarna flygande. Virvlar vidare, stannar upp, fastnar ibland. Vill fortsätta drömma, kämpa, utvecklas, inte stanna upp. Men tomrummet som blir av varje uppfylld dröm kanske inte ska fyllas på nytt. Inte med detsamma.
Att utvecklas i tomrummet skapar andra mål och nya drömmar. De måste bara få tid att fastna först i långsamheten när motivationen är flyktig.

Inga Kommentarer »

att inte göra-lista

Så var det nytt år.

Inga löften på nyår, jo, på en uppfordrande fråga vi tolvslaget slängde jag ur mig att jag ska rida och klättra mer det här året. Saker jag saknar och mår bra av att göra.
Läste sedan i tidningen att vi oftast antar fel nyårslöften, saker vi inte kan hålla och som sen får oss att må dåligt när vi inte klarar av det, som det klassiska börja motionera och äta nyttigt…

Hann med att läsa boken ”Från frustration till flow med lean@home” av Eva Jarlsdotter under ledigheten.
En bok som visar på hur man kan använda principerna från lean i vardagslivet. Även om jag är trött på allt tjat om lean i olika sammanhang så var den väldigt inspirerande.

Det handlar om att se över flödena och minska slöseriet.
Vad vill vi med ett hem, vad är värdeskapande?
Ofta tycker jag att jag får till det ganska bra och funderar över hur jag vill att vissa saker ska fungera för att det ska flyta på smidigt, som min senaste köksinvestering som underlättat matlagningen och gjort att jag slipper börja med att diska varje gång, det sparar både tid och irritation.
Men det finns andra saker att ta tag i såklart, tvättkorgen som fungerar som en extra garderob och hur mycket tid lägger jag inte på att leta efter prylar, blyertspennor till läxläsning, vantar, viktiga papper etc…

Har börjat med att rensa ur hallen för att få lite överblick och insåg att alla barnens sommarjackor fortfarande hänger framme och att jag själv hade 6 (!) jackor fast jag bara använder två dagligen. I boken lyfter man hur mycket pengar vi lägger på boyta för att bara förvara saker. Boyta som kanske är vår största investering i livet och som dessutom ska värmas upp.
Det är inte bara bekvämt att göra så lite onödigt arbete som möjligt, det är även energismart och miljöbra. Varför köpa nya dubletter av olika grejjer för att man inte hittar just den prylen när man behöver den? Mer än en gång har jag köpt nya vantar och strumpor till barnen trots att jag förmodligen inte hade behövt om vi haft lite ordning.

Ett annat råd i boken, apropå nyårslöften, var att sluta skriva listor på allt vi ska skaffa oss och allt vi ska göra. Istället kan vi skriva listor på vad vi ska göra oss av med och vad vi ska sluta göra.

 

1 Kommentar »

söndag på en måndag

Nej, allt är inte klart här inför julafton än, det finns mat kvar att laga, klappar att slå in och mer städning. Å andra sidan hur mycket ska man stressa?
Nu tänker jag bara lägga mig på soffan och njuta av två dagstidningar. Eftersom det är måndag får jag både söndagens och måndagens tidning på samma gång, men i vanliga fall hinner jag aldrig läsa dem, för då har ju arbetsveckan börjat.

God jul på er!

 

 

 

Inga Kommentarer »

EKR-träff

Idag har jag varit med på träff för alla Energi-och klimatrådgivare i Jönköpings län.
När jag pluggade var ett av mina önskeyrken just Energi-och klimatrådgivare. Det har jag ju inte blivit (än) men nu har jag förmånen att få vara med på ett hörn ändå genom Energikontor Norra Småland som jag delvis jobbar för, Energikontoret har ju samordningsfunktionen för alla Energi-och klimatrådgivare i länet.

Till Jönköping tog jag och kollegan Tranås kommuns elbil (vi har en elbilspool).
På vägen diskuterade vi att man tagit fram medicin, ”Elvedon”, mot räckviddsångest, ett nytt fenomen som alla som åker elbil någon gång drabbas av.
Men med laddning under dagen kom vi som tur var både dit och hem igen…

Inga Kommentarer »

rent vatten

Ett glas vatten har nog aldrig varit lika värdefullt för mig som idag.
Mina vattenledningar har bubblat och smält ett tag, men riktigt illa lät det i söndags då vi trodde de skulle explodera.
Igår fick jag hjälp med orsaken och idag fixade rörmokaren ledningarna från brunnen till pumprummet som var helt igensatta pga järn och kalk.
Det vi upptäckte när vi tittade ner i brunnen var att det var otroligt låg nivå på vattnet, efter den här torra sommaren har jag hört att det är akut på flera håll i landet.
Även jag måste nog tänka på att vara sparsam med vattnet framöver.
Värst var nog oron igår när vattnet var avstängt och jag inte visste hur lätt det skulle bli att åtgärda det om det ens gick.
Vad jobbigt allt blir utan det rinnande vatten som man är van vid!
Har alltid hävdat att vi i Norden inte behöver vara sparsamma med vattnet, vi ska vara rädda om det och inte förorena det, men vi lider inte ofta av vattenbrist som i andra delar av världen. Jag får tänka om. Hur ofta kommer vi ha så här torra somrar framöver?
Det kommunala vattnet som jag inte kan ta del av kanske inte kommer ta slut i första taget, det kommer från sjön Sommen, men, om vi förorenar det vad händer då?
Klimatförändringar gör vattenbristen akut på många ställen, ivern efter att få tag på skiffergas, gruvbrytning med föroreningar som följd påverkar det livsmedel som vi är mest beroende av.
När man inte har tillgång till rent vatten finns det ingenting som är viktigare, då spelar inte några jobbtillfällen eller en solsemester så stor roll längre…

1 Kommentar »