stadsodling i kina

För en vecka sen kom vi hem från Kina. Vi var där och hälsade på brorsan och hans fru som bor och jobbar i Beijing sen några år tillbaka. Jag har alltid bryderier när jag ska iväg och flyga, det är inte försvarbart, men ibland gör jag det ändå. Mamma som var initiativtagare till resan klimatkompenserade i våras genom att installera solceller på hela sitt garagetak. Jag har inte klurat ut än vad mitt bidrag ska bli.

Nu var det inte bara flygresan jag grämde mig över utan även att vi skulle vara borta i två veckor under skördetid… Såklart var resan värd en frånvaroperiod hemma, det var kul att äntligen träffas, två år sedan sist och vi fick många nya intryck, speciellt barnen som också var med.

Det var inspirerande att se alla små odlingar i hutonggränderna. Överallt växte en gurk/squash- eller pumpaplanta. Jag skulle dock inte vilja vara den som skördar när frukterna hänger i elledningarna…

 

 

Förutom alla klassiska sevärdheter i staden tog vi såklart en tur till muren.

 

Under tiden som vi var där var det var det ovanligt klart väder och låga nivåer av smogg. Anledningen till det var militärparaden som anordnades under veckan. Man hade helt enkelt manipulerat vädret genom att skjuta upp silverjoner i atmosfären för att få sol och klart när marschen skulle vara… Obehagligt… men tydligen inte särskilt ovanligt.

tacksamma tankar

Det finns mycket att vara tacksam för just nu. En dag med sol, glada barn som bakar fikabröd till stranden, att jag känner mig pigg och frisk nog för en springtur efter en hostig vecka, möjlighet att plocka sallad direkt från landet till middagen. Idag blev det paj med quornfärs, egen mangold och hemmagjord halloumi.

 

Purjolök och fänkål trivs i landet, sparrisen fick jag binda upp idag med en något överdimensionerad stör efter att den vikt sig i regnet och blåsten i veckan.

gammal mat har väl ingen dött av…

Mina nya arbetsuppgifter handlar om matavfall och sopsortering, kolla gärna in kampanjen.

Inspirerad av det och med en något ansträngd ekonomi såhär i början av sommaren bestämde jag mig i början av veckan för att inte köpa någon ny mat innan det var dags för barnvecka igen. Jag har ett mycket välfyllt kylskåp och skafferi så det handlar bara om att vara kreativ. Lite för kreativ var jag nog för efter två timmar på jobbet igår mådde jag väldigt illa. Vilket snart resulterade i att allt jag ätit till frukost kom upp. Tog mig nätt och jämt hem, fick stanna två gånger och slänga mig ut i diket. Efter några timmars sömn mådde jag bra igen. Egentligen tror jag inte att jag åt något dåligt. Kokt ägg borde ju inte bli för gammal på fem dagar och juicen jag drack hade inte ens utgånget datum. Jag tror bara min mage är inställd på att få gröt på morgonen. Ännu ett dilemma i vår överkonsumerande värld. I alla fall min mage protesterar om man ändrar på vanorna.

I morse vaknade jag med huvudvärk och nackspärr efter att ha sovit hårt. Lite magsjuka tär på kroppen… På uppmaning av kollegan att häva mitt köpstopp har jag nu införskaffat mjölk. Men något mer blir det inte!

 

 

Matavfallsinsamlingen här i kommunen kommer ske med Gröna påsen.

 

 

det här med lika för könen

Imorgon är det 8 mars! Vi bakar tårta för att fira…vad?

Diskuterade jämlikhet och uppfostran på en fikarast, någon hävdade att vi inte har ojämlik uppfostran mellan döttrar och söner i Sverige, såsom det kan vara i vissa länder, där döttrar inte ens är välkomna. Där söner alltid har fördelar för att de är just söner. I Afghanistan finns det exempel på att man låter flickor växa upp som pojkar till en viss ålder för att dra nytta av att ha en son.
Vi har det så mycket bättre på många sätt i det här landet.
Men jag tror ändå vi gör skillnad. Även här.
Själv har jag ju bara döttrar så jag kan inte jämföra, det som gäller för ett barn gäller för alla tre.  Men jag kan ägna mig åt tankeexperiment.
Jag försöker inte styra barnen eller uppfostra dem till att bli ”kvinnor”. Men jag tror ibland att jag ägnar mig åt en korrigerande uppfostran. Det sker utifrån samhällsnormer som jag knappt själv är medveten om. Det är svårt att sätta fingret på eftersom man måste rannsaka sig själv och det finns inget facit.
Men som exempel kan jag ibland försöka dämpa ena dotterns fantastiska självförtroende och hennes glädje över att hon är just den hon är. Jag nämner att om hon bland andra uttrycker sig som hon gör hemma, över den egna fullkomligheten, så kan folk uppfatta henne som dryg och lite stöddig. Samtidigt som jag alltid säger att hon är bra och fin. För det ska hon ju veta (men inte uttrycka?).
Jag tror jag gör så för att skydda henne, ifall hon inte orkar stå upp mot eventuella angripare som kan tänkas ge sig på henne i framtiden. Men så leker jag med tanken att hon var en son istället, hade jag dämpat henne då? Hade jag överhuvudtaget funderat på att hon kan få det tufft med en alltför stor tilltro till sin egen förmåga och en lust att uttrycka det? Jag kan ju inte veta, men jag tror faktiskt inte det… Förmodligen hade jag sett det som en tillgång.

Ska försöka ägna mig åt att uppfostra människor istället för kön, men det är svårt eftersom även jag är kvinna och uppfostrad efter vissa samhällsnormer.

 

 

Ena dottern fotar den andra hjälper till i trädgården.

brödbakartag

Förr bakade jag, ofta. Köpte nästan aldrig mjukt bröd. Ett tag tyckte jag det var kul att experimentera, testa nya recept, göra fel, göra om. Sen blev brödbakandet rutin, inget som var jobbigt eller krångligt, det bara gjordes.
En tid tillbaka har jag gnällt inför alla som orkat höra på att jag jobbat för mycket, 100% är inte optimalt, jag hinner ju inte baka! Istället har vi köpt mjukt bröd. Det trivs jag inte med.
Men det har inte varit sant. Kom på det förra veckan. Det handlade inte alls om tid, det handlade om lust (och plats i frysen)…
Att jag vill grejja och fixa i köket, baka och testa nya rätter är en ganska bra indikation på att jag mår bra. Förra veckan bakade jag två kvällar i rad och det tog ingen tid alls, bara uppmärksamhet och det är väl det jag inte orkar med när det finns annat som stör. Sen var det det där med frysen, ända sedan i somras har den varit proppfull, men nu har vi varit duktiga och ätit upp en del och plötsligt finns det plats för några limpor. För man kan ju inte engagera sig i att baka en limpa, det måste bli åtminstone två eller tre.

 

Trädgårdskompis

Det brukar gå en älgkalv runt min trädgård, jag har även sett spår efter den på gräsmattan.
Tidigare i höstas var det två vuxna älgar och två kalvar utanför sovrumsfönstret en kväll, de stod och mumsade äpplen. Men efter den gången har jag bara sett denna ensamma kalv.
Igår när jag var ute stod den precis i kanten av trädgården och jag gick långsamt fram tills jag bara var några meter ifrån. Där stod vi länge och kikade på varandra tills jag kom på att jag hade en plåt i ugnen. När jag rusade in stod kalven fortfarande kvar och betade. Undrar om den känner sig trygg här i vegetarianens trädgård.

 

Funderingar i mörker

Trodde jag skulle sluta framåt hösten, men det blir ett beroende, att springa på morgonen. Kl 05.30 några dagar i veckan. Jag har lagt om min runda så jag bara springer på asfalt. Det är för stor risk att trampa snett i groparna på grusvägen. Men några gatlyktor finns inte här ute på landet. Totalt mörker har det varit nästan hela hösten. Det är så rogivande och uppiggande på samma gång. Men i morse var det inga moln och jag var omgiven av en fantastisk stjärnhimmel. Nästan så jag fick svindel, det kändes som jag skulle ramla ut i universum. Så liten och obetydlig man är när hela rymden öppnar sig ovanför en.

 

positiv väv av detaljer

Det är så många små detaljer som påverkar hur man mår. När något känns jobbigt färgar det av sig på annat och tvärtom. Nu känns det lättare att leva.
I helgen köpte jag ny bil, ja, den var ju begagnad förstås, men jag har inte förstått hur jobbigt det varit att åka med en bil som riskerat att rasa ihop vilken dag som helst. Psykisk stress. Den var inne på lagning i över en vecka och jag insåg att det inte är möjligt för mig att bo 1,7 mil ut på landet från närmsta tätort räknat, med tre barn som går på aktiviteter i stan och buss som inte går på helgerna. Det blir ett väldigt begränsat liv i alla fall, tyvärr. (Jag lånade bil av vänner för att pussla ihop det och åkte även med grannen och bussen när barnen inte var hemma.)  Cyklade faktiskt några gånger till och från jobbet i höstas. Det var skönt, men inget jag skulle göra nu när det är mörkt. Det finns nämligen inga cykelvägar hemifrån. Hastigheten är 80 km/h och med smal vägren. När jag ändå har en bil i min ägo så åker jag den även när jag kan ta bussen, dels för att det är en frihet att kunna jobba igen lite flextid och stanna i stan på kvällen men också för att bussen är mer än dubbelt så dyr som bränslet till bilen, och det tycker jag är sjukt! Det miljöbästa borde ju vara mycket billigare, då hade jag såklart åkt buss mycket mer.
När man i övrigt är miljömedveten så är den här bilfrågan ett ständigt ok för mig, men jag prioriterar att bo på landet, odla, inte semesterflyga, köpa secondhand osv. Då får bilen vara min lyx för att kunna leva ett någotsånär komfortabelt liv. Dessutom har den nya bilen dragkrok så nu kan jag handla eget virke och annat till huset!

Andra detaljer som bidrar till mitt välmående just nu är nya spännande projekt och jobberbjudanden som får mig att inse vad jag helst av allt vill göra i livet, samt positiv uppskattning från flera oväntade håll. Det ena genererar det andra, jag hoppas det håller i sig.

 

 

Rörelse

Vaknade igårmorse i en snötäckt värld. Bara att gå ut och byta till vinterdäck.
Jag har ännu inte fattat att sommaren är över… Den var lång och kort på samma gång.
Kanske fokuserade jag på fel saker, jag var iallafall inte riktigt närvarande, tiden gick och plötsligt vaknar man upp i november.
Man lever och lever vidare. Men potatisarna ligger i boden, syltburkarna står på sin hylla och pumporna är under tak, det är en rikedom som man kan njuta av till eldens sprakande i kakelugnen, när en lång vinter ligger framför.