Det är knappt så jag vill vara på jobbet längre, knappt…
Idag har jag längtat hem till min vedhög.
Har hämtat ca 4 kubik torr klyven ved och tänkte nu ta hand om den fuktiga oklyvda hög som redan ligger på trädgården.
Nästa vecka händer något stort och nytt.
Det finns ett hus som har väntat på mig, jag har sett det och tyckt om det. För några år sen var det till salu och jag var där på visning. Det blev inget då men nu, nu är det snart mitt…
Anna har haft det så länge, men av någon anledning tyckte även hon att jag skulle ha det när hon inte längre har möjlighet.
Jag är så tacksam och nästa vecka flyttar jag in.
Det blir ingen lägenhet, barnen behöver inte byta skola och kompisgäng. Dessutom är det bara cykelavstånd till deras pappa.
Ibland känns det som att allt löser sig så bra och jag är så förundrad över alla människor som vill mig väl, det har hänt så många gånger de senaste åren.
När jag funderar över det så är min första tanke att jag inte är värd det. Allas välvilja alltså… Men visst är jag det, det viktiga för mig att komma ihåg bara är att jag måste sprida vidare den här välviljan, man kanske inte alltid kan ge tillbaka till den man har fått från, men ger man vidare till någon som behöver så kommer det till slut alla till godo.
Jag hoppas nu att Anna får det hon behöver när jag får hennes hus, som jag så väl ”behöver”.
… blir det nog här på fredag, med tjejerna.
Blev inspirerad igår på jobbet, när det tillverkades kransar och påskpynt.
Allt material är hämtat från naturen, förutom band och fjädrar.
Fjädrarna ja, är ju ett kapitel för sig.
Efter förra årets skandal, att fåglar plockas levande på sina dun, är butikerna pressade att ta reda på varifrån deras påskfjädrar kommer.
Tydligen kommer de ”godkända” fjädrarna från döda kalkoner i USA, som sen fraktas till Kina för att färgas… för att sen åka halvvägs tillbaka till europa och hamna i våra påskris…
Kanske dags att komma på något annat att hänga i påskrisen.
Ha ha, strax efter jag skrivit förra inlägget halkade jag in här.
En sån liten bra lista som man behöver då och då.
Skönt att vissa av punkterna inte är någon större uppoffring för mig (pga av redan invanda rutiner).
Det är inte så svårt att leva ”hippi”/miljövänligt liv när man är hemma hela dagarna och bor i hus på landet.
Men det är annorlunda nu. Barnen börjar bli större, jag jobbar heltid, jag ska snart flytta till lägenhet.
Häromdagen fann jag mig själv väldigt involverad i Let´s dance (sånt är viktigt att följa när hela skolan pratar om det på måndagen…) och nästan på väg att ringa och rösta fick jag slå mig själv på fingrarna.
Jag bryr mig inte!
Men det är så lätt att bli meddragen.
Hur går tankarna hos alla dem som tittar mycket på liknande program och sedan bara läser kvällstidningar där allt ältas igen?
Om det dessutom är det enda som diskuteras på fikarasten på jobbet…
Klart det är lätt att skita i allvarligare problem runt om i världen.
Dagen efter blev jag påmind av en vän på telefon att det faktiskt var Earth Hour (hur kunde jag glömma?)
Släckte tvärt alla lampor och satte mig i soffan, vad skulle jag nu hitta på?
Somnade! Kl 20,45.
Känner mig ibland rätt usel och att jag har tappat fokus.
Men samtidigt måste jag ge mig själv lite cred;
Det är skönt att man har en del rutiner och värderingar ganska så klara för sig, speciellt när vardagen snurrar fortare och fortare.
När jag fick min första riktiga månadslön var min tanke att jag skulle ta ett varv på stan och ”unna” mig något nytt till garderoben, det behövdes visserligen men varför skulle jag inte fortsätta handla på loppis bara för att jag plötsligt hade pengar?
Så det gjorde jag.
Och varför inte fortsätta odla bara för att jag ska bo i lägenhet?
Skaffade kolonilott.
Att prioritera kravmat kommer jag fortsätta göra, både för barnens, smakens och miljöns skull.
Mitt nästa problem kommer att bli komposten. Får väl ta med alla rester till jobbet.
Men hoppas att jag å andra sidan kommer cykla mer när jag har lite närmre till allting.
Det är inte lätt att vara miljösmart.
Och det är verkligen inte lätt att alltid vara lika engagerad…
Det blev mycket kök förra veckan… och mycket funderingar…
Jag är ju ”bara” en självlärd hemmafru… allt jag kan har jag klurat på, testat och övat under mina 6 år som föräldraledig på heltid.
Men jag tycker att jag hela tiden kommer fram till samma saker, att sunt jädra bondförnuft räcker långt.
Vad är det en människa behöver?
Näringsrik mat, tak över huvudet, mänsklig kontakt och något meningsfullt att ägna sig åt.
Men varför är den viktigaste biten för vårt välbefinnande alltid längst ner på prioriteringslistan i den offentliga sektorn?
Förra veckan kunde man läsa i lokaltidningen att ”skolkök hotar centralköket”.
(I vår kommun lagas all skolmat i centralköket enligt cook and chill systemet, maten kylls snabbt för att sedan köras till skolorna och värmas på nytt.)
Jag tycker tidningsrubriken var felformulerad, det är ingenting som hotas, utan barnen och vår framtid som räddas!
För att få mer kött på benen var jag på studiebesök på centralköket och pratade med kostchefen.
Varje skolmåltid får i snitt kosta 8,50 kr….
Inte mycket ekologiska eller närproducerade råvaror används.
Däremot är maten säkrad rent hygieniskt och ”näringsmässigt” (vilket man kan diskutera, just med tanke på eko) med hjälp av egenkontrollprogrammet, trots att köket egentligen är undermåligt för den matkvantitet det hanterar.
Centralköket skulle behövas byggas om för 10 miljoner kr om det ska bli effektivt.
Varför inte använda de pengarna till att bygga om alla små skolkök och laga mat på plats åt barnen?
Ännu mer vatten på min kvarn får jag när tom kostchefen själv utryckligen är av samma åsikt!
Dock behövs det ungefär dubbelt så mycket pengar per måltid alltså ca 16 kr för att få varje måltid mer eko.
Men vad finns det som är viktigare än våra barns hälsa och jordklotets fortsatta existens?
En dag tidigare i veckan sådde jag små frön av matglädje hos våra deltagare på Rås då de allihopa fick vara i köket där och laga sig en egen måltid.
Ju fler kockar desto godare soppa.
Inte mycket ekosnack blev det. Ibland gäller det bara att försöka få någon att börja laga mat över huvudtaget…
Började bra med att jag glömde släppa av äldsta tjejen på fritis imorse.
När vi kommit ut på stora vägen och kört ett par kilometer (stressade till dagis) hör jag från baksätet; ”Men mamma…!”
Bara att vända om. 🙂
Sen har det varit tre möten under dagen.
Ett där alla var där pga sina titlar och kanske inte i första hand sitt engagemang.
Och ett där alla var där pga sitt engagemang och inte sina titlar.
Måste jag nämna vilket som var mest givande och inspirerande?
En ledtråd… jag gillar engagerade människor…
Det är dags snart.
Ska bara hitta någonstans att bo först…
Alltså kommer jag inte att odla mer i min fina trädgård, men just nu är den mest bara översnöad, det kanske är lättare att lämna då.
I 8 månader har vi levt varannanveckas liv där mamma och pappa har flyttat och barnen bott kvar.
Men nu känns tiden rätt att ta tag i det.
Har precis börjat ”leta” lägenhet, så värst aktiv är jag väl inte…
Vill ju helst ha en balkong, för körsbärstomater och basilika, en gemensam trädgård, där barnen kan springa av sig och jag kan få ett hörn att odla i, och en eldstad inne ”för där det finns en eld där finns det ett hem” enligt Ronja.
Jag tror att det kommer bli bra, men lite läskigt är det.
Det är därför det är så bra att det får ta tid.