Barnoro

Igårkväll blev jag medbjuden av barnens bonusmamma till en föreläsning med Malin Alfvén, omtalad barn-och föräldrapsykolog, på biblioteket.
Det var verkligen givande och uppmuntrande.
Visst är man orolig, arg och ensam i sina tankar ibland när de gäller barnen, men jag tror jag har någon sorts grundtanke runt barnuppfostran och böcker om barn slutade jag läsa när de var spädbarn.
Det var mycket i föreläsningen som bekräftade det jag själv känt på mig är bra, eller ok. Som det där med att syskon bråkar mycket, jag skäller och säger ifrån men är ändå rätt lugn i att de bråkar med varandra, om de sköter sig bland andra kompisar och i skolan. Tror ju som sagt att syskon kan (eller ska) man nöta på för de finns kvar och i en familj blir man älskad hur jobbig man än är.

En sak som Malin sa var att hon ofta när hon stött på extra oroliga mammor, har hon kommit fram till att de tidigare i sina liv, innan barnen kom, ägnade sig åt något kreativt som de slutat med när de fick barn. Det är viktigt att fortsätta med sina kreativa projekt även efter att man blivit mamma, det gör en lugnare.

Idag stötte jag på Malin på stan när hon strosade runt lite innan hemfärden. Jag tog med henne in i stadshuset där jag jobbar för att visa den fina fotoutställningen som hängt där under sommaren. Vi kom att prata om att jag jobbat som fotograf och att jag mest fotar privat nuförtiden.
Då uppmanade hon mig att jag ska fortsätta fota.
Påta i trädgården är ju också en kreativ syssla, så jag fortsätter väl med det, odlar och fotar och känner att bloggandet, där jag lite grann kan få utlopp för min kreativitet kanske även gör mig till en lugnare mamma.

 

 

 

grön stresshantering

Det är skönt att komma hem när man varit borta en lång arbetsdag.
Idag har jag besökt två industriföretag i Vetlanda, i projektet Energidriven affärsutveckling. Det bästa med mitt jobb är faktiskt alla trevliga människor jag får träffa, men efter många möten måste jag få lugn och ro.
Har funderat mycket över utbrändhet och stress senaste tiden, det är så många i min omgivning som verkar drabbade.
Jag tror och hoppas att trädgården läker mig.
Har ju faktiskt jobbat med Grön rehabilitering i ett tidigare liv, så jag vet vilka underverk odling kan göra. Min egen rehabilitering sker förebyggande…

 

Labbkött, varför?

Apropå det artificiella köttet som man tagit fram…
För 2.2 miljoner kr får man en 150gr hamburgare, lite dyrt kan man tycka, men det här gör man nog bara för att man kan.
Så funkar utvecklingen, det är dyrt i början, men blir förhoppningsvis billigare sen.
Frågan är bara vad det ska vara bra för.
Eller som min dotter uttryckte det; är de helt dumma eller?

Ja, så varför ska vi ha artificiellt kött?

Köttindustrin är inte snäll mot miljön, vi skövlar regnskog, odlar soja, skeppar över halva jordklotet och matar våra djur med som vi sen äter.
Kan det vara en lösning att istället odla köttet i ett labb?
Skulle köttet kunna mätta fler av världens hungriga magar?
Skulle vi bli snällare mot djuren och naturen?
Jag tror inte det.

Därför, att vi redan idag har tillräckligt med mat för att mätta världens befolkning.
I västvärlden slänger vi helt ätduglig mat, i den fattiga delen svälter man.
Om sojabönorna blev människoföda istället för djurfoder skulle maten räcka ännu längre.
Hade man lagt de 2,2 miljoner kronorna det kostade att ta fram 150gr artificiellt kött hade man istället fått 400 000 sojaburgare, jag tror inte de hungrande medmänniskorna i fattiga länder skulle blivit ledsna för att de inte fick ”riktigt” kött utan en ”låtsasburgare” gjord på sojaprotein, de skulle förmodligen vara tacksamma för att bli mätta.
Men det är så det funkar med fördelningspolitiken idag, alla får inte del av kakan, utan kakan ges bara till de som har pengar.
Jag tror inte att det kommer bli någon skillnad för att vi kan ta fram kött i ett labb, det kommer ändå inte mätta dem som inte har några pengar.
Det är en annan utveckling som måste till.
Och det är sorgligt att den utvecklingen inte sponsras med de miljonerna som nu läggs på att ta fram en hamburgare som inte ingår i det naturliga kretsloppet.

Ps, det skadar inte om även vi som har pengar byter ut några köttmåltider i veckan…

fondvägg

Det växer och solen skiner, jag njuter men blir ibland ändå lite hemmablind.

Tror att jag också behöver ha de där prylarna och nya leksakerna för att bli lycklig, lyxkomsumtion, för människor som är missnöjda.
Men så ser jag mig omkring och känner mig allt annat än missnöjd.
Jag känner mig rik!
Det gäller att påminna sig ibland.

 






Och den handkluvna veden är nu staplad och klar. Har bara ett gäng sega kubbar som jag ska ta när min vedklyv är lagad.
Kanske därför jag går och längtar lite, för att jag bara kan sätta mig ner och njuta av min fondvägg, inte riktigt min grej, nu vill jag ha något mer att göra…

träd ivägen

 

Mitt på baksidan av min trädgård står en blodlönn.
Den är vacker, men lite felplacerad, dessutom trivs jag inte med den.
Jag vill inte ha röda blad på träden i maj, det påminner för mycket om höst.

Men jag kan bara inte såga ner ett träd… som är ungt och friskt.
Nu funderar jag på om man inte kan gräva upp det och ge bort det till någon som vill ha det.
Går det med så stora träd?

 

 

 

 

Kanske är jag konservativ men jag njuter mer av syren och päronträd som blommar, det känns lantligt på något vis…

 

Många långa dagar…

… har jag varit ledig nu och nästan inte tänkt på jobbet alls.
Det var välbehövligt.

20130401-224851.jpg

Så mycket som egentligen borde blivit gjort. Men jag ignorerar kraven.
Att umgås med vänner, prata, lösa livsgåtor är också viktigt. Kanske inte viktigare än ved till vintern, men minst lika viktigt.

20130401-225503.jpg

Dessutom blir man varm i själen både av vänskap och en lång kravlös helg.

”Min stund på jorden”

Första delen i DN kulturs serie ”Min stund på jorden” skrevs idag av den tyske socialpsykologen Harald Welzer.

Varför händer så lite när det gäller klimatarbetet? Varför havererar internationella klimatförhandlingar gång på gång?
Klimatförändringar är ett komplext problem.
Klimatförändringar tar tid.
Koldioxid kan man varken se eller ta på.
Det blir abstrakt.
Men jag gillar slutsatsen i artikeln, att det är på lokal nivå det finns hopp om förändring.
Extraktivismen, alltså vårt ständigt allt intensivare uttag av råvaror går bara att råda bot på genom minskad konsumtion.
Vi måste hitta andra intressen i livet!

hem och hem igen

Vissa dagar hinner man inte vara hemma så mycket som man skulle vilja.
Idag var en sådan dag. Hem, elda, äta, iväg på möte…

I måndags var jag smart och gjorde en stor kastrull linssoppa, lätt att värma till middag på vedspisen med ett par knäckemackor till, dessutom blev det några lunchlådor att stoppa i frysen.

Nä, jag tycker inte det är roligt att laga mat till mig själv, jag tycker egentligen inte att det är så roligt att laga mat till barnen heller (får man säga så…?) vilket beror på att de oftast inte uppskattar mat som jag gillar.
När jag så ska laga mat till någon annan vuxen känner jag mig så ringrostig att jag mest blir nervös och tappar lusten för det.
Lite sorgligt, jag som en gång gillade att laga mat och till och med jobbade med just det.

Däremot tycker jag fortfarande maten är så pass viktig att jag inte slarvar, det blir ekologiskt och det blir lagat från grunden, roligt eller ej, så ska det vara!