Sedan semestern tog slut har vardagen gått i ett rasande tempo. Jag har till och med infört TV-förbud för mig själv i veckorna, till förmån för sömn från kl 9 för att orka vara fokuserad och glad på jobbet. När en knappt har tid eller ork hemma är det ändå skönt att ha trädgården. Det är ju min förebyggande gröna rehabilitering, inte ett måste och inte ett stressmoment (jag jobbar på det i alla fall) även om jag ibland ojjar lite över skörden som jag ”måste” ta hand om. Försöker klämma in ett äppelmoskok här och en omgång syrat där. I år köpte jag mig äntligen den där efterlängtade torken och har tagit hand om tomaterna som blev många. Lyxigt med egna ”sol”-torkade tomater till grytorna i vintern. Ett kanonbra sätt att förvara också, tar inte mycket utrymme och kräver varken kyl eller frys.

Jag har skördat massor med röda tomater men börjar även plocka in de som är gröna för eftermogning inomhus. Mest för att klasarna är så tunga så grenarna knäcks men också för att jag märkt att vissa plantor blivit angripna av sniglar. Vet inte om det beror på det torra varma vädret som har varit men i år har jag inte haft några angrepp av bladmögel eller brunröta alls. Både tomaterna ute och de som växer i tunneln har trivts bra.

Kämpar på med att äta upp det sista av bladkålen och alla fina kålrabbi medan de finns färska ute, har tidigare förvällt och fryst massor, men det är bättre att spara på det till senare.

Snart är det slut på semestern, men odlingssäsongen är inte över för det.

Nu köper vi inga grönsaker, det är bara att gå ut att plocka. Till lunch idag åt vi från egen trädgård; tomat, basilika, potatis, morötter, sallad, ärtor, bönor och lök. Det är vardagslyx!

Älskar bönor! Så ett frö och få massor av skörd. Som vegetarian är det även trevligt att kunna odla sin egen proteinkälla.

De senaste veckorna har varit torra och trots att det har kommit en störtskur ibland så har det inte riktigt räckt för att vattna en del plantor. Både bondbönor och rödbetor slokar, men de ger skörd ändå, riktiga kämpar. Det som verkar trivas bäst är majsen, de fick biokol nedgrävt under varje planta när jag satte ut dem i våras och det gjorde nog susen för tillväxten. Jag hoppas på en lång och varm augustimånad så vi kan frossa i majs sedan.

Till maten skördar vi blandat grönt.

Sallat, grönkål, rödbetsblast, portlak och persilja.

Fiberduken över kålen åkte bort, alldeles för tidigt, men det var ingen mening med att ha den kvar, det började glipa och då hittar skadegörarna ändå in. De stackars kålplantorna var nästan knäckta därunder och det tog några dagar innan de orkade sträcka på sig i sin nyvunna frihet. I år odlar jag brysselkål för första gången, rödkål, grönkål och svartkål. Än så länge är jag mest imponerad över grönkålen, en sort som heter Curly Scarlet och är otroligt vacker och får massor med blad. Jag förstår faktiskt inte vad man ska ha svartkålen till, den ger ju så lite skörd jämfört med grönkål. Men visst, den är ju dekorativ…

Grönkålen Curly scarlet.

Svartkål med ynklig bladmassa.

Eftersom kålen nu står helt oskyddad och jag inte köpt Turex eller något annat biologiskt bekämpningsmedel får jag inspektera alla blad varje dag. Det är tydligen ett riktigt kålmalår i år och jag har också märkt av de små flygarna. Men än har jag gott hopp. Det är ju främst på kål som man ska äta själva bladen av som det är så trist att få angrepp och det är också den som kålmalen verkar gilla bäst. De vaxiga stora bladen på rödkål och brysselkål verkar inte lika smarriga, tyvärr, för de bjuder jag hellre på eftersom det är huvudena man vill åt.

Försöker i alla fall skörda, äta och frysa in så mycket som möjligt nu när det finns tillgång.

En veckas frånvaro för jobb och midsommarfirande i Stockholm, men den här tiden på året är det helt okej att vara borta. Det tog mig ungefär en dag att klippa gräset, rensa lite ogräs, täcka plantor, vattna och binda upp tomater. Nu är det lugnt igen.

Det har regnat och varit varmt, sniglarna har dykt upp och jag klipper bäst jag kan, ännu inga stora skador i trädgårdslanden.

Potatisen har börjat blomma, det är Kalmar röd som är först ut. Lyckades övervintra en del utsäde från mina rariteter förra året, ”Andernas soluppgång”, ”Gammal röd” ”Gullan” med flera.

Tre plantor kronärtskocka övervintrade alldeles av sig själva utan att jag gjorde någon ansträngning alls. Ringblommorna kommer upp på eget bevåg precis överallt.

Strax innan vi åkte förra veckan fick jag hem en ensilagebal och en riktigt äcklig höbal. Hann lägga ut en del och det är verkligen toppen om man ska vara borta ett tag, så jag är glad att jag hann.

Kålen spränger snart skyddet av fiberduk, jag måste skaffa nät för att skydda dem eftersom den enda duken som säljs på granngården är 2,5 m bred, alldeles för smalt om kålen blir hög.

Det jag längtar mest efter just nu är regn! Det är så torrt så det dammar i landet.

Potatisen klarade sig fint från sina frostskador och har växt på bra, men lite väta skulle inte skada. I år har jag vattnat relativt mycket, jag brukar oftast undvika det  på friland. Ingenting har dukat under i min trädgård tidigare pga för lite vatten. Men nu klarar sig inte utplanterade grödor utan en dusch då och då. Det mesta står ganska still i växten sen några dagar trots en del vattning. Det blir dubbelt tråkigt med för lång tids torka eftersom gräsmattan inte levererar, så nu har jag slut på täckmaterial, som är så välbehövligt. Jag har beställt ännu en bal ensilage av en annan bonde eftersom den första inte hunnit leverera, jag förstår om det är sämsta tiden just nu att köra runt med ensilagebalar till hobbyodlare, så lagom till regnet kommer står jag kanske här med massor av ensilage och det skulle ju inte skada… förra året lyckades landet bryta ner både en ensilagebal och en halmbal i fullstorlek.  Ingenting av det finns kvar idag.

I tunneln har jag låtit bli att gödsla, förra året grävde jag ner biokol under tomatplantorna och fick mycket frodig bladmassa men nästan inga tomater. För mycket kväve förmodligen. Halva tunneln innehåller chili och resten tomater, jag har även planterat tomater ute längst min södervägg.

I höstas täckte jag gräsmattan längs väggen med tidningar och tjocka lager gräsklipp, i våras kom det ändå upp en massa perenner där rakt genom täckmaterialet, egentligen visste jag inte att de växte där eftersom jag alltid klippt gräset nära huset. Snacka om att bida sin tid. Började med att rensa bort dem och planterade sedan tomaterna rakt ner genom täcket.

Det märks verkligen att försommaren har varit varmare och torrare än förra året då det bara regnade och var kallt hela juni. Jag har inte sett några sniglar framme på flera veckor och prästkragarna blommar nästan en hel månad tidigare än i fjol. Det är spännande med väder!

Häromkvällen kände jag hur graderna började sjunka utomhus, det var fortfarande 7 grader, men man kan liksom ana när det kommer bli en kall natt utan att ens titta på väderrapporten. Jag tog min sista fiberduk och la över potatisen. Men den var lite för smal så några rader hamnade utanför.

På morgonen var det mycket riktigt vitt ute. Visserligen vackert, men de stackars potatisarna som saknade täcke såg ut att frysa.

Framåt kvällen tittade jag till dem och visst hade de frostskador, men jag tror de kommer fortsätta växa ändå. Nu kan jag jämföra avkastningen eftersom jag vet vilka plantor det är. De som hade fiberduk på sig var helt oskadda.