konsumtionsångest

Sitter på min praktikplats på länsstyrelsen och läser igenom Energi- och Klimatstrategin för Jönköpingslän.
Våra utsläpp är ca 6 ton växthusgaser/år och då är inte vår import (vilket är en hel del av vår konsumtion) inräknat.
De måste minska till 2 ton/år om inte klimatförändringarna ska få alltför allvarliga konsekvenser…
På radion i morse hörde jag att Kanada nu ”sagt upp sig” från Kyotoprotokollet… Att följa det skulle få för stora konsekvenser för industrin…
Samtidigt som jag sitter här och känner mig uppgiven och stressad över att vi MÅSTE göra någonting så är det även en annan stress jag upplever.
Vi måste konsumera mindre men jag sitter och funderar över vad jag efter arbetstiden idag ska köpa för julklappar till mina barn… 

Igår var jag på loppis och hittade lite bra grejjer, men även jag känner att det inte räcker, de måste ha mer… mammasamvetet.
Äldsta dottern var glad idag för hon skulle till det stora köpcentret med sin bonusmamma och julshoppa… jag var nära att säga att shoppa är ett fult ord, men bet mig i tungan. Det är ju så det är, det är så alla gör och hon var ju så glad eftersom hon aldrig får göra det med mamma och det har inte bara med ekonomi att göra.
Jag försöker köpa begagnade saker, eller väldigt genomtänkta användbara julklappar till barnen.
Jag försöker också säga till barnen att man inte ska shoppa, man ska handla när man behöver, men då ska man bestämma sig innan man går till affären vad man ska köpa.

Varför måste året alltid sluta med konsumtionsångest?
Hittade för någon månad sen en bra present till ena dottern som jag så smart sparade till jul fast jag ville ge henne den då. Vet att hon skulle blivit glad.
Nu kanske hon inte ens kommer lägga märke till den presenten bland alla andra.
Det vore ju så mycket bättre om vi kunde ge varandra gåvor lite oftare under året när man verkligen vill ge och inte när man måste och köper saker i hets och stress bara för att alla andra gör det… och för att mina barn minsann inte ska vara annorlunda.
Men tyvärr verkar de ha en annorlunda mamma.

7 thoughts on “konsumtionsångest

  1. Men du… det är inte ditt fel. Barn är kristdemokrater – så är det bara! Det har jag läst. I en av Liv Strömqvists böcker.

    kramar // Jakob

  2. Du är rena rama supermamman som vill ge dina barn det bästa du kan – bra värderingar. De kommer tycka du är lite knäpp i några år men älska dig desto mer när de tagit sig igenom tonåren. Kram!

  3. Vi är lika, har många tankar gemensamt. Mina barn är nu 16 och 18 år och i år bestämde vi (vi vuxna som umgås) att vi skulle hålla oss till ca 50 kronor i julklappspeng. Lite påtvingat att tänka till, köpa begagnat eller billiga pocket typ. Alla är okej med det förutom dottern som är 18… hon vill ju ha dyyyyyra julklappar ylade hon till en början. Nu har hon sansat sig och förstår även om hon med glimten i ögat säger att vi får senare betala för hennes terapi 😆

  4. Bra jobbat med julklapparna, själv fick jag ångest över att inte ha tänkt till utan direkt köpte nyproducerade julklappar istället för att tänka till och kolla begagnatmarknaden först… Ibland är det så svårt att ändra på invanda mönster! Hittade din blogg precis idag, ska läsa runt lite det verkar finnas mycket intressant här 🙂

  5. Du är bara tidigt ute, om 10 år tänker alla såhär. Hoppas jag i alla fall…. Väldigt mycket roligt och inspirerande på din blogg! 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *