Det är en medveten strategi från min sida att inte engagera mig för mycket i valet.
Jag vet vad jag tycker och tror om framtiden, jag tycker ibland att folk är tröga, jag känner ibland hopp. Men mest av allt känns alltihopa som en tävling och en konkurrens om utrymme. Alla har en mission att sprida sitt budskap, den enda sanna. Det enda jag ångrar i att inte finnas med i karusellen är att SD tar plats. Å andra sidan vill folk gärna ha syndabockar när det är de själva som är roten till allt ont i världen. Vår västerländska standard beror på att andra har det sämre ställt, det är snålt och ogint att inte dela med sig. Så tycker jag. Därför tror jag att de som gärna ser den enkla lösningen inte kommer ta till sig att vi alla står inför en resurskris, innan valdagen på söndag.
Vi har en oljetopp, sinande naturresurser, peak everything… Partier pratar om miljöhänsyn. Men det får inte kosta något och vill näringslivet något annat så är miljöhänsynen snart bortglömd.
Det är lätt att prata om jobben och om att stoppa invandringen.
Vi har bara ett jordklot och om vi alla ska bo här måste vi börja dela rättvist. Ta ansvar för vår egen konsumtion och se till att den inte sker på bekostnad av andra. Varken de som lever nu eller framtida generationer. Det är så uttjatat, men är det någon som tar in?
Det handlar om så olika världsuppfattningar och därför är det svårt att diskutera lösningar…
