Så här ser purjolöken ut som fortfarande står kvar i landet.
Försöker ha den där så länge som möjligt, för att frigöra plats i kylen.
Odlingsåret är långt om man tänker efter, de här plantorna sådde jag någon gång i mars. Bara fyra månader kvar tills fönstren är fulla med sådder igen.
Det är så många små detaljer som påverkar hur man mår. När något känns jobbigt färgar det av sig på annat och tvärtom. Nu känns det lättare att leva.
I helgen köpte jag ny bil, ja, den var ju begagnad förstås, men jag har inte förstått hur jobbigt det varit att åka med en bil som riskerat att rasa ihop vilken dag som helst. Psykisk stress. Den var inne på lagning i över en vecka och jag insåg att det inte är möjligt för mig att bo 1,7 mil ut på landet från närmsta tätort räknat, med tre barn som går på aktiviteter i stan och buss som inte går på helgerna. Det blir ett väldigt begränsat liv i alla fall, tyvärr. (Jag lånade bil av vänner för att pussla ihop det och åkte även med grannen och bussen när barnen inte var hemma.) Cyklade faktiskt några gånger till och från jobbet i höstas. Det var skönt, men inget jag skulle göra nu när det är mörkt. Det finns nämligen inga cykelvägar hemifrån. Hastigheten är 80 km/h och med smal vägren. När jag ändå har en bil i min ägo så åker jag den även när jag kan ta bussen, dels för att det är en frihet att kunna jobba igen lite flextid och stanna i stan på kvällen men också för att bussen är mer än dubbelt så dyr som bränslet till bilen, och det tycker jag är sjukt! Det miljöbästa borde ju vara mycket billigare, då hade jag såklart åkt buss mycket mer.
När man i övrigt är miljömedveten så är den här bilfrågan ett ständigt ok för mig, men jag prioriterar att bo på landet, odla, inte semesterflyga, köpa secondhand osv. Då får bilen vara min lyx för att kunna leva ett någotsånär komfortabelt liv. Dessutom har den nya bilen dragkrok så nu kan jag handla eget virke och annat till huset!
Andra detaljer som bidrar till mitt välmående just nu är nya spännande projekt och jobberbjudanden som får mig att inse vad jag helst av allt vill göra i livet, samt positiv uppskattning från flera oväntade håll. Det ena genererar det andra, jag hoppas det håller i sig.
Vaknade igårmorse i en snötäckt värld. Bara att gå ut och byta till vinterdäck.
Jag har ännu inte fattat att sommaren är över… Den var lång och kort på samma gång.
Kanske fokuserade jag på fel saker, jag var iallafall inte riktigt närvarande, tiden gick och plötsligt vaknar man upp i november.
Man lever och lever vidare. Men potatisarna ligger i boden, syltburkarna står på sin hylla och pumporna är under tak, det är en rikedom som man kan njuta av till eldens sprakande i kakelugnen, när en lång vinter ligger framför.
Tog mig ut i skogen och kom hem med en hel korg trattkantareller och vanliga kantareller.
Lite mer än jag hade tänkt mig, fick i panik låna en tork av Clara. En Evermat. Superbra! All svamp var torkad på mindre än ett dygn. Nu har jag ett lager som bör räcka även nästa år om det inte blir ett svampår igen. Eller så frossar jag (själv) hela vintern, barnen gillar inte svamp…
När man som jag har det lyxigt med en massa råvaror precis utanför dörren är det ironiskt att nästan inte laga någon mat alls. Igårmorse gapade kylskåpet tomt och de senaste måltiderna har bestått av knäckebröd med jordnötssmör och tomatmarmelad, eller gröt. Det är förstås bara när barnen inte är hemma som det är så.
Jag tappar helt fokus när all tid i köket går åt till att konservera skörd av olika slag. Så fort man går ut i trädgården kommer man in med en full korg som måste tas om hand. Det har blivit äppelmos och äppelringar, förvällda bönor och inlagda rödbetor.
Men när jag börjar känna mig yr av näringsbrist kan det vara idé att laga något. Det blev punkgryta igårkväll, som min kompis Clara kallar det. Man tar vad man har. I den här var det potatis, rödbetor, morot, lök, purjolök, brytärter, bondbönor, squash och persilja, allt från egen trädgård.
Har fått frågan om jag blir mätt på vegetarisk mat. Ja, jag tycker inte att det är något problem när jag är noga med att variera och komplettera med ägg, ost och andra mjölkprodukter, försöker även använda bönor, men det blir mest linser och kikärter som jag tycker är godast.
Men slarvar jag med bara mackor så funkar det inte, jag vill helst ha lagad varm mat som ska vara näringstät, inga halvfabrikat eller lightprodukter.
Det är trångt på hyllorna nu, plockade in pumpor förra helgen och igår morse sprang jag ut och hämtade de sista för det var frost!
Det känns att det är höst på riktigt, men jag tror det kommer bli en bra höst. Det är okej när sommaren har varit lång och varm.
Det här monstret är egentligen ingen pumpa utan en vintersquash, Blue Hubbarb, från Runåbergs.
Det går fint att lagra den över vintern, ända upp till ett år ska vara möjligt och nu vet jag att jag ska ha den inne i värmen inte ute i boden där det är fuktigt och kallt.
I jorden, på jorden.
Det är inte svårt att slita sig från digital förströelse när det finns potatis och pumpor att plocka. Jag sparar viss skörd tills barnen är hos mig för jag vill att de ska uppleva detta. Det gläder mig att de inte är nödbedda!
Det finns anledning att återkomma till vart vi är på väg. Gårdagen kändes som en kalldusch, men jag försöker att inte känna mig hatisk. Hat föder hat och ”vi och dom”-tänket har fått ännu en dimension.
”Är min granne, arbetskollega, släkting en sån…som röstar på dom…? ”
Att inte engagera mig i valet berodde helt och hållet på att den bästa grund jag kan lägga för mina tre barns framtid är att vara en närvarande förälder och jag vill göra allt jag kan för att se till att de gör ”rätt” val när den dagen kommer. Därför får kommunpolitiken ta paus.
Men det betyder inte att jag inte är politisk. Att uppfostra tre ansvarsfulla medborgare, kan det bli mer politiskt?
Vartefter smågurkorna mognar saltar jag dem
Gjorde en lag av 1 liter vatten, 0,75 dl salt som jag rörde ut tills det löste sig, la i dillkronor och svartvinbärsblad , hällde allt i en burk och stoppade i gurkor. När burken börjar bli tom lägger jag bara i nya gurkor. Gott att ha både på mackan och i bitar till maten.
Odlade gurkorna i pallkragar på ett soligt ställe och det var inte så smart, blev alldeles för torrt i somras. Men nu på sensommaren har det faktiskt blivit skörd. Nästa år ska pallkragarna få stå lite skuggigare ifall att det blir lika torrt och varmt igen.
Det var ett bönår i år med.
Men nu börjar de ta slut.
Det är buskbönorna som ger bäst skörd, men jag odlar störbönor också för de är så vackra.
