Sedan ungefär fem veckor tillbaka har det varit isolering som gäller. Hemmaarbete och inte träffa någon förutom den närmsta familjen. Det har både varit tråkigt, skrämmande, ganska mycket som vanligt och alldeles underbart. För det mesta vill jag ju bara vara hemma i trädgården och hänga. Men det märks också att arbetskamrater är en viktig del i det som är mitt sociala liv… På gott och ont. En positiv sak är i alla fall att jag sparar cirka två timmar varje dag på att slippa pendla in till stan varje vardag. När jag slutar jobbet kl 16:30 kan jag gå direkt ut till landet.
Morgonens blåa ljus över ett nysått morotsland.
Tunneln har fått några enkla pallkragar och det börjar spira ganska bra. Hade jag inte haft tiden den här våren hade jag nog inte sått här utan väntat till tomaterna skulle ut.
Jag har i helgen hämtat hem två kärror halm och hö från ett fårstall, vinterbädden som städades ur. Det mesta lägger jag på hög så länge och använder till nya odlingar, landet är ändå täckt sedan tidigare hämtningar, som jag borde flytta på nu för att solen ska kunna komma ner och värma jorden.
De gamla svartavinbärsbuskar som stod i trädgården verkar faktiskt som de vill blomma i år. Det har inte hänt tidigare. Jag väntar med spänning.
Framför mig har jag en del renoveringar som måste göras eller som jag dragit igång för att trivas bättre i mitt hus. Bland annat att installera en vedspis i köket, som sen skapar oreda i nästa led och kräver vidare åtgärder för att funka med resten av köksinredningen.
Det är såklart kostsamt så därför har jag som vid tidigare tillfällen i livet infört ett ”köpstopp”. Det är inte ett militant köpstopp den här gången men jag funderar verkligen över varje utgift en extra gång. Min målsättning är bland annat att aldrig glömma matlåda till jobbet, att inte lägga pengar på dyra upplevelser och att nöja mig med de kläder jag har. Även om jag alltid handlar kläder på loppis i vanliga fall, så gör jag inte ens det just nu.
För ett par helger sen gjorde jag och en vän en riktigt billig och härlig utflykt.
Under vinterhalvåret reser man nämligen gratis med Waxholmsbolaget om man har periodkort på SL. Så vi tog en förmiddagsbåt ut till Sandhamn, med matsäck och kaffetermos. Gick runt hela ön, käkade lunch på en klippa och fikade på båten hem igen. Vi var nästan ensamma på ön i höstrusket, men med bra kläder gjorde vädret oss ingenting och det kändes väldigt exotiskt utan att vi lagt en enda extra krona (äta skulle vi ändå gjort hemma). Och jag fick med mig rönnbär hem efter att ha plockat på ett av Sveriges vackrast placerade rönnbärsträd!
Vi tog bilen till båten men på vägen hämtade jag ett skåp jag skulle få av brorsan så på sätt och vis kan man säga att den resan också var betald/skulle göras ändå.
När jag hör folk prata om att flyga till varma platser under vintern för att ”de behöver sol annars blir de deprimerade” blir jag så provocerad, allra mest provocerad blir jag över folk i min egen bransch som arbetar med klimat som gör så. När de vet! Jag blir stum varje gång och vågar inte uttala mig för att inte skapa dålig stämning. Jag förstår längtan efter sol, alla gör vi väl det, men den tittar ju fram ibland och det kan vara nog så härligt att komma ut även i gråväder… och få längta efter vår och sommar. Jag vill i alla fall slå ett slag för hemester, det kan vara billigt men det går ju såklart även att lyxa till det rejält på nära håll också. Själv försöker jag som sagt både hålla i pengarna och vara klimatsmart.
Det var ju alldeles fantastiskt mycket rönnbär i år!
Jag har själv aldrig tidigare använt rönnbär, men länge tänkt att jag ska plocka och göra rönnbärssylt, något som vi ofta fick vid ”finare” helgmiddagar till potatisgratängen, köttet och svampsåsen i mitt föräldrahem. Men det har liksom inte blivit av. Nu kan jag inte vara utan.
Hittills har jag samlat på mig ca 5 kg rensade rönnbär och kokat sylt av ca hälften. Hoppas det räcker till nästa rönnbärsår.
Rönnbärssylt
Rensade och fina lägger jag rönnbären i kallt vatten under en natt, byter vattnet några gånger och häller sedan av det. Sen häller jag på lika mycket socker i kg som rönnbär, en skvätt vatten och låter stå i en gryta några timmar tills det vätskat sig. Sen kokar jag sakta och länge ihop bär och socker tillsammans med en matsked vaniljsocker per kg rönnbär. Klart att hälla upp på burkar och använda till allt!
Förutom att ha sylten som en annorlunda variant av chutney alltså till mustig mat har jag lagt den på pannkakor (i kombination med tahini, syrade grönsaker, groddar och creme fraiche) och använt som marmelad på rostade mackor, supergott, men det är kanske en vanesak… sylten är kärv och söt på samma gång.
Jag har ett hästkastanjträd på tomten. Det står lite dumt till i odlingsdelen av trädgården och jag har funderat på att ta ned det. Just nu är det inte så stort, men kastanjeträd kan ju växa sig väldigt stora och i så fall snor den både vatten näring och ljus. Dessutom vill jag mycket hellre ha ett fruktträd där.
Men så blev jag påmind om att man tydligen kan använda kastanjerna som tvättnötter. Så det testar jag. Tänk om det funkar och vi kan använda trädet till något vettigt, i så fall får det ju såklart stå kvar.
Så när vi var barnvakt till småkusinerna igår plockade vi ett gäng nötter som jag nu sköljt, delat och lagt i torken några timmar. Sen är de tydligen bara att använda som vanliga tvättnötter, ta ett gäng och lägg i en tvättpåse eller en strumpa, knyt ihop och låt köra med tvätten i maskinen.
Min tidigare trädgård har alltid varit väldigt förskonad mot angrepp av vilda djur. Jag tror det har varit tack vare kossorna som alltid har gått på ängarna runt omkring och varit inhägnade med elstängsel. De vilda djuren har dessutom haft mycket större områden att röra sig på i norra Småland och har inte behövt beblanda sig med människor. Här på Ingarö är det annorlunda. Det kryllar av älgar och rådjur, jag har aldrig varit med om något liknande. I våras kunde det knata runt 10 älgar på ängen utanför, vi har till och med haft en älg uppe på verandan, precis utanför vardagsrumsfönstret. De är inte rädda heller. Åtgärder för att rädda odlingarna var nödvändiga att vidta.
Jag har idag ett två meter högt rådjursstängsel runt delar av trädgården. I andra änden är det öppet, mot parkeringen. Där har jag två ljudskrämmor monterade på väggen. De har en rörelsesensor och skickar ut ett väldigt högt och obehagligt ljud (för större djur) det är inte obehagligt för människor och katten verkar inte heller bry sig. Hittills har jag inte sett några älgar eller rådjur i trädgården.
Det återstår att se hur det funkar i vinter när det inte finns så mycket annat att äta utanför. Jag har dock haft påhälsning av grävling (tror jag). Någon är och bökar runt i täckmaterialet, kanske på jakt efter mask, men utan att äta upp grönsakerna. Och nu på hösten har harar varit inne och ätit upp persilja och annat. Men de kom först med frosten.
Sparrisplantorna flyttade jag med i höstas och det verkar som alla överlevde vintern. Vi skördade dock inget i år då de var mycket klenare än tidigare.
När jag gräver upp potatis passar jag på att rensa. Kirskål lägger jag i den blå tunnan, där de får ligga och dö.
Självklart fick tunneln följa med i flytten. Den blir bara mer och mer skev för varje gång jag flyttar den. Tredje platsen nu, efter första placeringens oturliga incident.
Men det spelar inte så stor roll hur tunneln ser ut, bara den ger skydd och värme.
Förra hösten la jag ut kartong och halm på en 18 kvm stor yta, precis i kanten av cypresshäcken och i våras monterade jag tunneln på den ytan. Tomatplantorna grävde jag ner direkt genom täckmaterialet, fick hacka mig igenom den papp som inte förmultnat. På ena sidan blev bladen lite lila i början på säsongen vilket jag åtgärdade med gödselvattning, tänkte att det kunde vara fosforbrist, möjligen på grund av att cypresserna snodde mycket näring.
I mitten av tunneln lyckades gräset ta sig igenom täckmaterialet, eftersom jag hade gått och sparkat runt halmen, men det var lätt att rensa bort.
Eftersom jag har en mycket djupare borrad brunn nu än jag haft tidigare, vågade jag vattna mer än de senaste åren. Det gav resultat.
Jag fick plocka in alla tomater för någon vecka sen, då det började bli frost på nätterna. Nu ligger det gröna tomater överallt inomhus för eftermogning.
Tunneln kommer jag inte använda till någon vinterodling i år utan ska satsa på att få till bäddar med jord i den först och kanske gräva ner lite långtidsgödslande biokol som jag preparerat under sommaren.
Det här året har varit ett snällt odlingsår, lagom mycket regn, lagom mycket sol. För mig var det första odlingsåret på en ny plats. Här kommer några bilder från juli. I ett tidigare inlägg visade jag hur jag förberedde förra hösten för att kunna odla, i alla fall något, i år. På den yta som syns på den första bilden låg en presenning hela vintern. I våras grävde jag upp jorden och vände bara på den så grässvålen låg nedåt. I det sådde jag och planterade ut en del förodlat. Större frön gick bra, olika sorters bönor till exempel. Utplanterad tunn purjo funkade inte, förmodligen lyckades inte rötterna etablera sig ordentligt eftersom det fanns luftfickor under ytan i och med att grässvålen inte var bearbetad. Kålen fick en genomarbetad djupbädd med gödsel i botten så den mådde prima.
Några få potatisar hamnade också i landet med upp och nedvänd grässvål. Det funkade bra. Just den här ytan har väldigt fin matjord, ca 50 cm djup, det verkar som någon har odlat här tidigare, även om jag inte kunde se några andra spår av det.
Den andra ytan täckte jag i höstas med kartonger (fick tag på emballage från en köksrenovering) och många skottkärror halm som jag släpade hem över åkern. I våras gjorde jag vallar av obrunnen hästgödsel direkt ovanpå halmen, där jag fyllde små diken med planteringsjord, som sedan såddes. Det var egentligen bara pumpa, squash och majs som trivdes med den behandlingen, vilket jag misstänkte. Obrunnen hästgödsel är inte vänligt mot små plantor även om de först tog sig upp i den lilla jord de fått. Däremot nu framåt hösten växte mangolden till sig i en sån bädd, när det blev lite svalare och fuktigare och rötterna hade hittat ner till jorden. Sättlöken däremot blev det inte något av alls. Det var så tydligt att den saknade riktig jord att växa i. Den här ytan är väldigt lerig, helt olikt den andra delen med fin matjord.
Mitt emellan de två landen står det 5 st vinbärsbuskar som varken blommade eller gav några bär i år, det var samma sak förra året och då beskar jag dem ändå i vintras. Jag funderar på att gräva bort dem och göra ett stort land av alltihop, eller plantera nya buskar.
Nu är både jag och bloggen hemmastadda på nya plattformar. Bloggen ligger på ny server och äntligen kan jag uppdatera den igen. Själv är jag bosatt på endast en adress och känner mig tillfreds med det.
Hela det senaste året har varit galet. Jag har bott varannan vecka i Tranås och varannan vecka på Ingarö utanför Stockholm. Det har inneburit att jag jobbat hemifrån de veckor jag varit i Tranås vilket ibland har varit skönt, men ofta ganska långtråkigt.
Varje vecka när jag åkte till Ingarö (ca 30 mils resa) tog jag med mig ett fyllt släp och fixade på så sätt hela flytten själv med min lilla bil, som i somras gav upp och la av, som tur var när jag hade sålt mitt hus och lämnat nycklarna.
Jag är verkligen stolt över att jag lyckats genomföra den här livsomvälvande förändringen, att flytta ”hem” igen. Det är fantastiskt att ha ca 20-30 min resa till föräldrar och syskon, jämfört med 3 timmar tidigare. Hela flytten hade inte varit möjlig utan dem, då de i allra högsta grad varit inblandade i mitt husköp. Det är såklart lite sorgligt att två av tre döttrar just nu bor kvar i Tranås hos sin pappa, men vi ses ofta på helgerna.
Det jag saknar mest från Tranås (förutom barnen) är tillgången till mjölk direkt från ladugården. Här i Stockholmsområdet finns inga mjölkgårdar och jag har inte gjort halloumiost sen jag flyttade, det känns trist. Det andra är min vedspis i köket. Men det är förhoppningsvis åtgärdat innan året är slut. Att kunna elda i köket är så grundläggande, jag har bara bott tre år i ett hus som inte hade vedspis i köket, det var dessutom när Gudrun drog fram och vi hade strömavbrott i fem dagar… Nu har jag vedpanna i källaren som fixar uppvärmningen, så vedhanteringen behöver jag inte sakna, men det är den direkta värmekällan jag vill ha. Vedpanna fungerar dessutom inte under strömavbrott då det krävs fläkt och cirkulationspumpar för att systemet ska fungera.
Det absolut bästa i vardagen är att det går bussar. Vi cyklar till bussen varje dag för att ta oss till skola och jobb och det känns fantastiskt att knappt åka bil på vardagarna trots att vi bor på landet. Det andra är att ha en stor trädgård. Jag återkommer till den i fler inlägg.
I veckan fick jag komma och prata för trädgårdsföreningen i Täby och Vallentuna. Har aldrig tidigare gjort något sånt uppdrag, det var väldigt roligt!
Jag tänkte ta ett litet pausår med odlingen och inte vara så ambitiös i och med flytten i sommar. Tex kommer jag bara använda upp mitt frölager och inte köpa några nya frön förutom bönor, squash och majs. Direktsådda morötter och palsternackor kan jag bara glömma då jag inte har någon bar jord att så i. Bara nylagda bäddar med halm.
Men när jag gick igenom gamla bilder för att ha med på föreläsningen, från tidigare odlingsår, blev jag väldigt sugen på nya projekt. Det som blev uppenbart för mig när jag tittade på bilder från flera år bakåt är att det hänt mycket, jag gör lite varje år och jag märker det inte alltid själv, men i backspegeln så ser jag skillnaden. Nu ser jag fram emot att vara på en plats hela tiden, inte flänga fram och tillbaka och aldrig riktigt kunna följa upp.
I och med att jag är en vecka i Stockholm och en vecka i Tranås hinner jag precis påbörja något och sen ska jag åka till det andra stället. Som två parallella universum…
Bilder från tidigare år i landet där alla sommarblommor sått sig själva.
Det har varit lite hektiskt senaste tiden (de senaste 1½ åren).
I somras blev jag med nytt hus och nytt jobb i Stockholm, men har fortfarande inte flyttat från mitt nuvarande boende. Det kommer ske först nästa sommar. Fram till dess förbereder jag så gott jag kan en odlingsyta i den nya trädgården. En grönsaksodling som jag kan ha i min egen trädgård! I somras var det så torrt och hårt i marken att enda alternativet var att täcka gräsmattan med kartong, halm och hästskit. Men nu har jag en yta som jag tror jag är nöjd med. En del har jag också lagt presenning på, kanske går det att gräva där i vår. Vitlöken är i jorden och sparrisplantorna har jag grävt upp och planterat om.
Egentligen borde jag ägna all min lediga tid åt huset som har ett stort renoveringsbehov, men får jag inte odla kommer jag inte bli lycklig, så jag tar mig den tiden.Till våren kommer det dock inte bli någon odlingskurs, då ska jag ägna mig åt att sälja huset i Tranås och flytta.
