vingligt firande

De närmsta veckorna ska det firas bröllop, två stycken.
Därför övar jag nu på högklackat här hemma…
Det går väl så där, inte min starka sida.
Det kommer ju självklart påverka min hushållskassa med allt farande, ena bröllopet i Stockholm och det andra i Slovenien/Italien.
Flygbiljetten är ett nödvändigt ont (man ska ju inte flyga!!) men ekonomiskt har jag bytt den mot bröllopsbilder på brudparet.
Sen är det ju mat, boende och bröllopspresent som tillkommer.
Några nya kläder unnar jag mig inte, lånar lite, eller tar något gammalt jag hittar i garderoben.
Det är svårt att säga nej till bröllop av princip eller ekonomi, när det är vänner som bjuder.
Jag vill ju så gärna vara med.


varför inte göra det lite omständigt?

Allt i trädgården hänger ihop och jag gillar det.
Skulle klippa gräset igår och började fundera över vart jag skulle lägga gräsklippet.
Tänkte att ett litet land för tomater vid ankhuset skulle vara bra nästa år, så då fick jag börja med att gräva och rensa, sen lägga ut tidningar att täcka med klipp.

Dessutom hittade jag en annan yta där jag kanske kan ha potatis nästa år, så det blev täckning även där.
Jag gillar att täcka marken med gamla dagstidningar, det är symboliskt på något sätt, all skit som händer i världen får bli jord i mitt trädgårdsland och goda potatisar.

Innan jag kunde börja klippa fick jag plocka upp äpplena som fallit, det blev en hel korg full som blev äppelmos på kvällen och en skottkärra som fick bli marktäckning.

Gräsklippet räckte ju till slut inte så långt så jag täckte med den sista halmen.

Jag som bara skulle klippa gräset hade att göra hela dagen, men nu är det så fint.

en påminnelse

Kollade först upp att jag fått min lön för sommaren sen blev det ett sms till radiohjälpen till förmån för somalia.
Så enkelt att det nästan är skämmigt.
Här sitter jag i min soliga trädgård, mätt och glad efter lunchen och knappar lite på min telefon;

Skriv i ett sms 50, 100 eller 200 och skicka till 72999, tillbaka får man ett tacksms och kostnaden hamnar på telefonräkningen.

bortförklaringar…

Förra veckan var det ett reportage om mig i lokaltidningen, det märktes på besöksstatistiken här på bloggen att det var folk som läste och blev nyfikna, det var roligt.
Det var ett fint reportage som handlade om min ”gröna” livsstil, det gjorde mig stolt och glad.
Men det lämnar också en liten bismak efter sig, ett epitet att leva upp till.

Det jag gör och skriver om här på bloggen är just sånt jag gör och tycker.
Det kan låta präktigt och duktigt, men det är precis så jag gör det och jag lyfter ju inte alla saker som jag gör mindre bra.
Någon perfekt miljöhjälte har jag aldrig kallat mig själv.
Jag är inte felfri och jag gör en massa saker på ett sätt som skulle kunna gjorts bättre ur miljösynpunkt.
Men jag gör något…

I helgen var jag i stockholm och då hade jag följande diskussion;
”Du som är så miljömedveten, vilket är bäst att åka tåg eller bil?”
”Tåg såklart.”
”Hur åkte du hit då?”
”Med bil.”
”Varför åkte du inte tåg?”

Ja, säg det, för att det med min livssituation inte funkar (tre barn, en massa packning och föräldrar som bor långt från tågstationen)… kanske är det en dålig bortförklaring, kanske är jag bara lat, kanske är allt annat genomtänkt jag gör inte värt någonting för jag tog ju faktiskt bilen…

Men jag tycker inte det.
Jag kan visst vara bra, på det jag faktiskt gör, även om jag gör något mindre bra ibland, fast jag helst inte skulle vilja.
Men det är skönt att hitta fel på någon som verkar ha koll på läget, så man kan ursäkta sitt eget slentrianmässiga beteende.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen; det bästa man kan göra för miljön är de små sakerna och vara stolt över det, klappa sig själv på axeln.
Det triggar en till att fortsätta hitta fler saker att förändra till det bättre.
Hellre än att försöka hitta fel och brister hos sig själv och andra så man skiter i allting.

Någon gång i framtiden ska jag också åka tåg med alla barnen.

äppeltider

Nu är det snart dags att göra något med alla äpplen.
Det kanske blir lite äppelringar i år igen, gott som godis.

Men det blir nog inget äppelvin för damejeannen är full med körsbär.
Håller på med körsbärsvin efter receptet;

Körsbärsvin

3 liter mosade körsbär med kärnor
5 liter vatten
1 dl krossade körsbärskärnor

Blanda och mata med 10 sockerbitar (ca ½dl strösocker) varje dag i tre månder.

bättre än Tv

Kvällens sevärdhet; luftballongen som landade på grannens åker.

Bättre än barnprogram, speciellt när Tv´n ändå inte funkar som den ska, men vilken kreativitet det föder….
Stortjejen pärlar pärlplattor på löpande band och lilltjejen ritar teckningar med vindsnurror.

Apropå alternativ energi, häromdagen kom äldsta tjejen med en liten plastsockerbit och frågade vad det var.
Jag var lite trött och disträ och svarade något om att ”Jo, den där använder man när man ska koppla el och sånt…”
”Aha, solceller…”
Skön koppling tyckte jag…

vill inte vara en del av systemet

Jag har en liten buffert som mormor sparat åt mig under uppväxten i form av fondandelar, skönt att ha de pengarna ifall bilen skulle gå sönder eller något annat oväntat hända.
Däremot använder jag dem inte av princip för ”vardagskonsumtion”.

Nu har jag iallafall sålt alla andelarna, kanske inte rätt läge rent ekonomisk, men jag vill inte längre vara en del i spekulationssamhället.
Mina pengar ska inte vara med i ”tjäna pengar på pengar”-systemet.

Har satt in dem på JAK.
Om man sparar sina pengar i Jak-banken får man ingen ränta, å andra sidan kan man låna pengar utan ränta.
Har man inte varit medlem tillräckligt länge och inte hunnit spara, kan man låna pengar mot att man eftersparar.
Det systemet gör att pengamängden aldrig behöver öka, för man behöver inte skapa pengar för att betala för pengar…
Så enkelt och solidariskt.