I onsdags kraschade servern där min blogg ligger…
Det var osäkert om någonting gick att rädda.
Blev lite ledsen, men insåg samtidigt att vad gör det om hundra år…
Nu verkar det iallafall bli ett lyckligt slut på det hela.
Många pengar senare och mycket slit för bröderna så verkar det ordna sig.
Det här är en ouppdaterad version av hippihäxan från november 2010 och jag skriver inga nya inlägg föränns hela sidan är iordning igen.
Välkomna tillbaka om några dagar!
Knopparna får vänta ett tag till, inatt var det -17 grader…
Men det var en underbar och solig söndag, än en gång.
Vårt regelbundna helgutflyktsmål har blivit hagen intill huset, får passa på den här årstiden innan korna släpps ut.
Dessutom är det en billig aktivitet och man slipper ta bilen.
Fikakorgen är naturligtvis med, med varm choklad och hembakta kakor.
Behovet att klättra har jag full förståelse för, en gång i tiden klättrade vi mycket, jag och barnens pappa, men det är ett tag sen nu.
Kanske sitter jag själv där uppe i björken någon dag, men det får bli när löven slår ut så inte grannarna tror jag har blivit galen.
Jag tror att det är okej med lite syskonkärlek.
Det är systrar och bröder man kan gräla med och bära sig åt mot, de finns kvar ändå.
Precis som med mamma och pappa, även om mamma ibland blir galen på bråken och gnällen.
Mamma och pappa älskar iallafall,,, syskon älskar iallafall.
Ibland tvivlar jag på att jag är en bra mamma, när ”ungarna” gapar, skriker och trotsar (och även mina barn kommer nog tycka att jag har fel och brister när de blir stora nog att tänka på sånt)
Men jag brukar använda andra sammanhang lite som facit.
Om barnen kan uppföra sig och vara snälla mot sina kompisar i skolan och på dagis, även om de ibland bråkar med varandra hemma så är det ok, det är hemma man kan göra sånt utan att bli utstött.
Men om det är tvärtom, att de alltid är små änglar hemma men tar ut sin ilska någonannanstans, då är det dags att se upp…
Men även om det kivas ibland så är det ändå oftast så att barnen dras till varandra och mest trivs ihop och då trivs jag också.
Som ombyte till all korvstoppning, blev det idag kakbak till 8-årskalaset på lördag.
Havreflarn, maränger och mandelkakor. Kanelbullarna står i ugnen och sprider hemtrevlig doft.
Nu är det frid och fröjd i huset igen.
Apropå kalas så har jag den här veckan inhandlat present till födelsedagsbarnet, lite nytt och lite fyndat på loppis, ballonger och serpentiner, lite festligt måste det bli.
Dessutom blev kontot belastat med en miniräknare och skrivhäfte för skolarbetet också.
I övrigt är det fortfarande bara mat som gäller.
Idag har jag hört mig själv låta som en ”politiker” för första gången… den upplevelsen har jag blandade känslor till…
Jag var inbjuden på studiebesök på en högstadieskola, hängde med en lärare, fick prata med rektorn som tog sig tid att förklara en massa bra saker för mig.
Fick äta lunch i matsalen och även vara med på en lektion med elever från årskurs 8.
Jag var där för att se och lära så jag har kött på benen i Bu-nämnden sen.
Man kan ju inte sitta och tycka om man inte vet hur verksamheterna fungerar…
Det var i mötet med eleverna som jag insåg hur svårt det är att prata som politiker.
Jag ville höra hur de såg på sin skola, men det blev ju också en frågestund för eleverna.
Men hur besvarar man tex en fråga om att de inte får skriva i sina övningshäften?
”Jo, det är ju så att skattepengarna måste räcka till många olika verksamheter, det är politikernas uppgift att fördela pengarna och vi är många som tycker och tänker i fördelningsfrågan…”
Samtidigt hade jag jättesvårt att inte hålla med dem, för att inte inge falska förhoppningar
”Jo, jag tycker också att det är skit att ni inte får skriva i era övningshäften för att nästa årskull ska använda dem, eller att skolmaten inte är god och lagad på plats!”
Istället hör jag mig själv säga.
”Ja, det ska jag ta med mig tillbaka till nämnden” och ”Det håller på att göras en utredning om var skolmaten ska lagas…”
Det är inte lätt… det som är svårt.
Känner mig lite suddig i konturerna…
Kan bero på all matte.
Trodde inte det var möjligt att få in så många tal, ekvationer och formler i mitt huvud.
Vi räknar på värmeflöden, U-värden, temperaturer i olika skikt i väggen osv.
Förutom det har jag den här veckan försökt sätta mig in lite mer i politiken.
Satt på åhörarläktaren i kommunfullmäktige i måndags och träffade min mentor i tisdags och redde ut lite begrepp.
Jag tror det är väldigt bra för mig (och för alla andra med) att ha någon med lite erfarenhet att fråga om sånt som är rörigt.
Jag tror också att det är extra bra att vi inte har helt lika politiska åsikter, för då undviker vi själva politiken och jag får ta del av ett synsätt på demokratin som inte är färgat av den övertygelse jag själv har (den får jag ju på köpet på partimötena).
Men på partimötena hinner vi sällan prata om själva formerna för hur ärenden ska hanteras eller hur nämnderna fungerar tex, då är vi så inne i våra sakfrågor och vår idealism, som vi oftast är rörande överens om.
Dessutom tror jag det är viktigt med samarbeten som rör demokratin, över partigränserna, det gör att den där ”vi- och dom” känslan tonas ner.
Vi jobbar ju alla för samma sak, ett bättre samhälle för våra kommuninvånare.
Nu ska jag bara vila så jag får tillbaka mina konturer.
Jag har en inneboende!
Bra med sällskap och skönt att bli bjuden på middag i sitt eget kök, det händer inte varje dag.
Det är min klasskompis som bor i Göteborg och som tänkte sova på vandrarhem under studietiden, som nu har flyttat in i ett vindsrum i mitt hus, jag har ju faktiskt plats.
Det bästa är att vi har så lika tankar, många goa diskussioner blir det och bra att ha någon att plugga med.
Idag värker kroppen.
Man kan ju inte bara läsa, man måste ju praktisera också, så igår var jag och hjälpte kompisar att gräva ur deras grund.
Drygt 100 skottkärror hinkar jord och annat material fick vi ut.
De är så roliga för de vet att de inte bara kan ringa och fråga om jag vill komma och fika. Istället får de locka med något roligt… ”Emelie, vill du komma och gräva på lördag?!”
Det kan man ju inte motstå…
Men jag tycker verkligen att det är ett trevligt sätt att umgås, att göra något bra tillsammans och sen fika…
Dessutom fick jag lite grejjer till mitt hus som de inte behövde, hållbar byteshandel.
Det blir lite tystnad här på bloggen och ännu mindre bilder.
Det är plugg mest hela tiden, inte varje dag i skolan, men jag försöker läsa på så mycket som möjligt hemma för att hänga med.
Byggnadsteknik och byggnadsfysik är inte ämnen jag behärskar direkt… inte ens kommit i kontakt med tidigare.
Vi har iallafall haft vår första byggnadsfysiklektion och har börjat med lite grundläggande ekvationer för värmeledning i material och till min stora glädje hänger jag med!
Ju mer man läser på om hus och byggnader desto mer orolig blir jag för mitt eget…
Speciellt för vinden som jag vet är tilläggsisolerad, det ligger något sorts plastskikt och sen isolering på vindsbjälklaget, men är det bra gjort?
Har insett att det nog inte är optimalt att stoppa in en massa platsmaterial i mitt gamla hus. Hur mycket vi än lär oss om plaster och fuktskydd i utbildningen, huset har ju ändå stått i 100 år, det kanske är skillnad när man bygger nytt.
Men visste ni att när man räknar på livslängd för nya byggnader så räknar man på 30-40 år, visst är det sjukt?
En helsidesannons i dagens tidning fångade min uppmärksamhet.
Här är länken som det hänvisades till.
Multinationella storföretaget Procter & Gamble, som bla tillverkar diskmedlet yes, tvättmedlet ariel och blöjorna pampers, har börjat tänka på miljön.
Så bra! Verkligen!
Men jag blir ändå lite misstänksam när företag (speciellt stora företag) hittar på egna loggor för sitt miljöarbete och skänker pengar till någon redan innarbetad verksamhet för att kunna använda sig av deras logga.
Varför inte bara certifiera sig för tex Bra miljöval?
Eller når man inte upp till kraven?
Jag ska väl inte måla fan på väggen, alla sätt att minska miljöpåverkan är väl bra eller?
Att sponsra miljöarbete är väl bra, eller?
Och diskmedlet är ju faktiskt svanenmärkt.
Kan bara inte frigöra mig från den där känslan att det handlar om green washing….
