Idag har jag varit med på studiebesök i Vimmerby och föreningen Astrid Lindgrens hembygd som verkar för lokal utveckling och omställning till ett hållbart samhälle.
Här är en länk till deras sida för lokal mat.
Det var ett intressant möte och kul att få höra hur man arbetar på andra ställen.
Det som slog mig var att man pratade om kommunen som dom, så tänker inte jag för mig är kommunen vi och så borde alla tänka, kommunen är ju alla som bor i kommunen.
Tror mitt sätt att tänka har ändrats lite sen jag blev politiskt aktiv, det går faktiskt att vara delaktig.
En annan sak vi pratade om var ”berättelsen”.
Hur viktig den är.
Ända sedan 40-talet då det skulle rustas för krig och man ”uppfann” begreppet tillväxt har det varit vår berättelse om samhället; att det bara kan överleva i ständig tillväxt.
(En gång i tiden var jorden platt också…)
Tillväxtberättelsen har upprepats så många gånger att den till slut har blivit en sanning.
Men förr då?
Det fanns faktiskt en tid när man inte visste vad tillväxt var och samhället existerade ändå.
Alla ursprungsbefolkningar tex, har levt i ett kretsloppssamhälle. Det gick!
Vi måste finna nya berättelser om hur man kan leva, hur samhället kan se ut.
Det berättandet har redan börjat, det är bara att lyssna!
