Var det väntat…?

Det finns anledning att återkomma till vart vi är på väg. Gårdagen kändes som en kalldusch, men jag försöker att inte känna mig hatisk. Hat föder hat och ”vi och dom”-tänket har fått ännu en dimension.
”Är min granne, arbetskollega, släkting en sån…som röstar på dom…? ”

Att inte engagera mig i valet berodde helt och hållet på att den bästa grund jag kan lägga för mina tre barns framtid är att vara en närvarande förälder och jag vill göra allt jag kan för att se till att de gör ”rätt” val när den dagen kommer. Därför får kommunpolitiken ta paus.
Men det betyder inte att jag inte är politisk. Att uppfostra tre ansvarsfulla medborgare, kan det bli mer politiskt?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *