I helgen har jag haft hjälp att klä på odlingstunneln. För två veckor sedan lyckades jag få upp stommen själv. Det var inte någon klockren beskrivning som följde med direkt, men det gick med lite klurande. Ibland är det nästan bättre att vara själv så man kan tänka i tystnad. Men vissa uppgifter klarar jag bara inte av med endast två händer.

Måste förstärka den lite på några ställen eftersom det var ett exemplar av sämre kvalité, vilket jag visste om när jag beställde den. Hoppas den står kvar tills jag fått tag på bra tejp och rep.

Förberedde två bäddar på var sida, för tomater, chili och basilika i sommar. Längst in har jag plats för två pallkragar och en sittplats. Sådde lite i ena bädden idag, dill, spenat, lök och sallad, som jag hoppas kunna skörda innan det är dags för utplantering. Har ju aldrig haft ett växthus själv, bara odlat i stora på jobbet, så det blir ett år för experimenterande.

Gillar att gräva mina land. Det finns många teorier om att gräva eller inte gräva. Följer man permakulturens principer så ska man låta bli så långt det går. Både för att inte störa mikrolivet i jorden och för att det är arbetsbesparande. Jag sympatiserar med tanken. Men inser samtidigt att det är svårt när en odlar på gammal vall. I min trädgård finns mycket kvickrot, kirskål, tistlar, maskrosor… Har varken intresse eller råd att anlägga en köksträdgård från grunden, låta en grävmaskin göra jobbet och forsla hit ett lass med fin matjord, gillar att jobba med det som finns och göra det bästa av det. Därför gräver jag. Både höst och vår, ibland på vissa delar av trädgården använder jag även jordfräs.

Men jag blandar ändå principer från olika odlingsmetoder. Efter höstgrävningen täcker jag jorden med så mycket material jag får ihop, för att bädda åt maskarna och ge dem mat, för att skydda jorden och jag misstänker också att det minskar näringsläckaget. På våren finfördelar jag materialet med jordfräsen eller så har det redan hunnit förmultna tillräckligt på ytan. Nu är bästa tiden att gräva bort så mycket kvickrot och maskros som man orkar med. De har inte börjat växa än och fått fäste, jorden har torkat upp lite och är lucker, iallafall hos mig. Då är det ”lätt” att plocka bort rötterna. Under odlingssäsongen täcker jag jorden igen med allt jag kommer åt, mestadels gräsklipp och halm. Så visst är det en del jobb, men har man inga stora fysiska besvär så är det inte värre än ett pass på gymmet.

Att ha en bra spade är viktigt, den ska vara lagom stor och inte för tung annars blir jobbet bara tråkigt. Förra året grävde jag av min spade, knäckte den på mitten där träet blivit lite mjukt på grund av vanvård.  Fick en ny i present i vintras och den är turligt nog perfekt. En kompisspade, för oväntade besök… men jag använder den mest själv än så länge.

Nu finns det lämningar överallt på gräsmattan. Det har byggts snökojor och ”restauranger”, men när snön smälter bort ligger all rekvisita kvar. Idag fick jag barnen till att städa undan lite på trädgården. Måste ju gå att klippa gräset snart…

Flydde min röriga trädgård i helgen. Hade ett ärende i Göteborg, efter det var uträttat och medan jag väntade på att få träffa Ellinor hade jag lite tid över. Istället för att åka in till centrala delarna av stan besökte jag Gunnebo slott. Det är ju inte riktigt odlingssäsong än, men ändå inspirerande att gå runt och kika lite. Ofta när jag är i en ”storstad” hamnar jag i någon trädgård, som om man inte får nog av det här på landet.

Det mest inspirerande tycker jag är kompostlimpor, tänk att få ihop så mycket material att man kan ha en hel ångande hög!

Idag var jag och en kollega runt i Tranås centrala delar och inventerade grönytor. Förhoppningsvis får vi igång ett stadsodlingsprojekt så småningom. Stadsodling är något som varje stad med självaktning borde ha, tycker jag!

Jag tänkte ju smygstarta det här året med lite kål… Har inte odlat det på flera år, men nu tog jag mod till mig och köpte lite broccolo och svartkål.
I helgen fick jag i present några påsar blandade kålsorter, så roligt med extra fröer, så nu kör jag all in! Rödkål, vitkål, spetskål, blomkål… Ingen återvändo.

Mina amaryllisar har ingen koll på att julen är över, de blommar för fullt. I alla fall de lökar som jag sparat från förra året.
När de hade blommat över klippte jag bort blomstjälkarna och lät dem stå med bladen kvar. När det inte längre var risk för nattfrost planterade jag ut dem i potatislandet. Där stod de och växte hela sommaren. Framåt hösten grävde jag upp dem, klippte av alla blad och stoppade ner dem i krukor med ny jord och ställde dem i boden. I oktober, november (minns inte riktigt, men det var för sent för att få blomning till jul) tog jag in dem och började vattna lite försiktigt. Nu är de ståtliga och fina och blommar igen.
Varför köpa nya lökar när man kan återanvända? Har förresten aldrig köpt en amaryllis, bara fått som julgåva för diverse uppdrag.