Har satt mycket vitlök. Förra årets skörd tog slut någon gång i mars, efter det har jag fått köpa. I år har jag förhoppningsvis skörd som räcker hela året. En pallkrage och en ungefär lika stor yta i landet sattes i höstas. De har kommit upp fint.

I februari kom jag på att jag nog behövde sätta en omgång till så jag chansade och tryckte ner ytterligare några klyftor och ja, de har också tagit sig, trots vårsådd.

Det händer saker hela tiden nu. Den här bilden är tagen för en vecka sen och bondbönorna (som har fått ett grästäcke på bilden) har växt till ungefär dubbel storlek.

Under fiberduken växer kålen. Jag vågar knappt kika, rädd att den ska vara angripen av kålfjärilslarver, men jag har förankrat runt hela, så nu får den bara vara ifred så länge.

Äntligen har jag fått hem en fin gammal möglig ensilagebal! Tyvärr hade jag precis hunnit så bönor och ärtor annars hade jag täckt landet innan, nu får jag vänta tills de kommer upp. Men några osådda plättar hade jag kvar som nu har fått ett täcke. Jag använde andningsmask när jag började riva i balen, tror inte det är nyttigt att andas in alla mögelsporer och det luktar ju apa, men det går snart över. Ett hopplöst hörn av trädgården invaderat av kirskål fick sig en omgång med jordfräsen för att platta till marken lite, sen offrade jag en presenning (som jag ju inte behöver till veden längre) och la ut tillsammans med några kartonger där den inte nådde. Täckte med gammalt flis och allt material jag tömt från marsvinsburen under året. På det la jag ett tjockt lager ensilage, 15 skottkärror… Har planterat squash och gurka direkt i jordfyllda gropar i täcket.

På den uppgrävda delen av landet där jag la på ett ensilagetäcke har jag bland annat planterat ut försådda fänkålsplantor och mangold. Nu håller jag tummarna för att det ska växa.

Idag öppnade jag den näst sista pumpan från förra året, lagrad i vitrinskåpet i vardagsrummet.  Den såg bra ut, kanske torkat ihop lite i fruktköttet, men annars fräsch. Nu har jag bara den största kvar. Det krävs att man har en plan för omhändertagande när man öppnar den.

Förra veckan chansade jag och planterade ut tomater, chili och paprika i tunneln. Det har inte varit minusgrader än, men några plantor ser lite ledsna ut. Jag avhärdade dem inte innan, det borde jag kanske ha gjort, plasten släpper ju igenom en del sol ändå. Det gick snabbt från beslut till handling den här gången…

Jag har flyttat ut en hel del annat i tunneln också som ska ut på friland så småningom, det blev lite tomt inne.
Mina sparrisplantor som är två och tre år gamla börjar växa till sig på sin permanenta plats där jag satte ut dem förra sommaren. Vi har skördat coh smakat på två var, barnen och jag. Behöver jag nämna att de var goda?

Att klippa gräset tar den tid det tar, ingen idé att stressa. Även om jag känner en massa måsten ibland med trädgården (nu måste jag så, plantera ut, rensa, vattna, klippa gräs…) så är det aldrig stressande med själva sysslan. Att göra arbetet är bara rogivande för mig. Efter en dag på kontor är det bra återhämtning att jobba med kroppen, slippa tänka, bara känna. För odling är så mycket kännande. Jag känner in vad som ”måste” göras just för stunden, därför är det svårt att planera mer än någon dag i förväg. Och det är bra, att slippa planera är frihet.

Precis utanför mitt sovrumsfönster finns ett skatbo i äppelträdet. Ut och in flyger mamman och pappan med mat till ungarna. De har det bra mycket stressigare än jag!