Nej så illa är det inte, men lite bekymrad är jag.
Över utvecklingen i världen såklart och över vårat ego här hemma i vår rika hörna. Allt hänger ihop litet som stort och det kan vara svårt att sätta fingret på ibland.
Jag skänker aldrig pengar till välgörenhetsgalor eller ringer in och röstar på diverse spektakel där en del av pengarna går till välgörenhet. Det är för mycket svinn dessutom känner jag mig pålurad ett dåligt samvete.
Däremot skänker jag pengar till några miljöföreningar och ideela organisationer.
Men i övrigt innebär min välgörenhet att jag väljer den värld jag vill ha i mina dagliga inköp.
Det gäller inte bara ekologisk och rättvisemärkt mat utan även kläder och annat.
Allt jag har på bilden är inhandlat på Röda korsets loppis. Förutom skorna som är ekologiska, rättvisemärkta och även FSC-märkta.
När jag handlar second hand så behöver inget nytt produceras, jag använder något som någon annan kanske skulle ha slängt.
Dessutom får jag pengar över till andra vettiga kanske lite dyrare saker, totalt kostade tunika, luvtröja och jeans 120kr… Men skorna gick på ca 700kr.
Dessutom går mina pengar till röda korsets välgörenhet. Det händer att jag köper saker som varken barnen eller jag använder, men då är det bara att skänka tillbaks så kan de sälja det en gång till…. så har man gjort en dubbelbra gärning.
Det som oroar mig är att inte alla gör såhär, många tycker att barnen liksom de själva ska ha det senaste nyaste för att passa in, men vilka är det som skapar mallen för hur det ska vara om alla är oroliga för att inte passa in?
De föräldrar som oroar sig mest kanske, som tror att värdet på någon sitter på ytan och inte i hur barnet själv känner och mår. Att hela tiden bli bedömd efter hur man ser ut och inte vågar ha det som man själv känner att man trivs i och kan stå för.
Jag tänker medvetet på att aldrig bedöma barnens kläder. Visst kan jag nämna om något är smutsigt eller trasigt, men jag säger aldrig ”Åh, vilken fin klänning du har” Istället säger jag ”Vad fin du är, det är du alltid!”
För det tycker jag verkligen och det ska de veta, då tror jag också att de blir starka och vågar ha på sig det de gillar, deras värde sitter ju inte i kläderna.
