Kajsa har försvunnit…. Det började med att hon flyttade ut från dasset och bodde under kaprifolbusken utanför, kanske tröttnade hon på Kalle.
Men sen en vecka har hon varit helt försvunnen.
Nu behöver Kalle någon ny att pussa på, under tiden går det bra med en snygg ankhanne.
Snart har jag gått ett år i skolan…
Det första jag tänker är vart tog tiden vägen?
Man är så uppe i det att man inte märker att det händer grejjer.
Vi har bara 13 veckor kvar i skolan med föreläsningar, resten av tiden är praktikveckor, jag är klar i maj nästa år.
Men vad har jag lärt mig?
Massor om jag tänker efter!
Det är först nu mot slutet av året som man börjar se sammanhangen och kan använda all kunskap från alla kurser, tex Bygg- och värmeteknik, Byggnadens energisystem och Ventilationsteknik.
Den senaste kursen som vi ska tenta av på fredag heter Grundläggande energianalys och när vi nu har gjort den förstår man hur mycket vi faktiskt har lärt oss i de tidigare kurserna.
Vi har också alldeles nyss gjort en dimensioneringsuppgift över en kontorsbyggnad. Det vi fick var ritningar och U-värden.
Sen var vår uppgift att dimensionera värme- ventilationssystem och rita in kanaler och rör i rätt storlek samt beräkna energibehov för ett år… något jag aldrig kunde ana för ett år sen att jag skulle behärska…
En del saker vi lärt oss vill jag kanske inte direkt jobba med i framtiden, men summan av hela utbildningen har varit fantastiskt bra, jag börjar förstå sammanhang och får en överblick av det här med energi och energianvändning.
Det man märker när man lär sig så mycket nytt på ett år är att ju mer man lär sig desto mer finns det att lära… men som vår utbildningsledare säger, hela livet är ett lärande, det slutar ju inte för att vi går ut skolan.
Men jag får iallafall en bra grund att stå på och jobba vidare utifrån.
Det pysslas och längtas efter jul…
Köpte 10 nya garnnystan till barnen häromdagen och det mesta blir låååånga handvirkningar.
Eftersom det dröjer lite innan vi tar in en julgran pyntar vi äppelträden istället, blir nästan lite som stickkonsten man kan se överallt i storstäderna. En ”benvärmare” på en lyktstolpe eller en halsduk på ett äppelträd… same same…
Det är mycket att summera nu framåt slutet av året.
Köpstoppet tex hur har det gått egentligen?
Om jag ska vara helt ärlig så har jag inte tänkt så mycket på det.
Jag har egentligen levt på som vanligt.
Som vanligt för mig är att inte köpa något nytt som jag inte verkligen behöver eller känner skulle underlätta min tillvaro på ett försvarbart sätt.
Som vantar tex, i våras köpte jag inga nya när jag behövde utan gick och frös istället, så har jag inte gjort nu i höst.
Jag har heller inte varit petnoga nu på slutet att inte köpa något på loppis, men jag har koll på ekonomin, jag handlar bara när jag märker att jag faktiskt klarar mig bra.
Tänk att jag har gjort det ändå, 11000kr är det jag får ut varje månad, det är studiebidrag, lån, bostadsbidrag och barnbidrag.
Jag har tre barn, hus och bil.
Det jag prioriterar och som jag inte har sparat in på är maten, det mesta är ekologiskt och jag tittar knappt aldrig på priset.
Sen får jag förstås hjälp, barnens pappa har nog tagit en större del av barnens klädkonto, men en del har även jag köpt begagnat och något nytt, mormor och morfar har hjälpt till med lite aktiviteter och mina inneboende bidrar ju så jag kan köpa pysselsaker, pärlor, papper, garn mm för det är också något jag prioriterar.
Lite har jag jobbat extra på falla och politikeruppdrag får man ju ersättning för men det får man nog räkna som noll med tanke på all tid och alla resor man lägger på ickebetalda möten. Men en positiv sak med ideella uppdrag är att tiden går åt till något som inte leder till konsumtion, det kostar ju inte att engagera sig.
Och sen lite hembakt ekologisk pizza till det, med pesto, körsbärstomater, ruccola och mozarella.
Det har varit riktigt milt ett tag nu, jag har pysslat i trädgården så mycket jag hunnit, bla planterat vitlök med Ellinor och en pannlampa en kväll.
Ibland får jag tänka efter för att komma på vilken årstid det är,,, och att det är så sen höst som november.
Men inatt kom ”äntligen” kylan, frostvitt ute imorse när jag vaknade.
Eftersom livet är lite hektiskt just nu (kanske en bidragande orsak till att jag är årstidsförvirrad) det är mycket i skolan och barnen kräver extra mycket uppmärksamhet, så har jag knappt suttit någonting framför datorn för nöjes skull de senaste veckorna, det räcker med att skriva rapporter.
När vi var hemma förra helgen ägnade vi tiden åt det här bla.
Rensat ogräs mellan mellan gångplattorna. Ett resultat jag är nöjd med, men förmodligen ingen annan ser.
Skördat mangold i november…
Fikat på trappen.
Förra helgen bestämde sig dottern för att vakna 05.30 på lördagen…
Då plockade jag äntligen fram det där tyget från loppis som jag köpte förra året och skumgummibitarna jag fick av en kompis i våras och sydde sittkuddar till kökssoffan.
Symaskinen fick jag förresten i födelsedagspresent i våras men köpte inte ut förräns i september och det här var första gången jag använde den… vissa projekt tar tid.
Det blev två par gardiner också av tyget.
När jag var klar kom mellantjejen och ville använda symaskinen.
”Jaha vad ska du sy då?”
”Jag vill sy en kavaj eller nåt…”
Hmm, det blev ”eller nåt…” men skönt att hon har höga mål.
Till efterrätt idag ordnade Ellinor (min inneboende) dadelbollar.
Hon mosade ekologiska dadlar och rullade till bollar i kokos.
Tyvärr hann jag inte fota det så Ellinor får ett hjärta istället.
Det är budgettider…
Kommunala sådana, pengarna ska räcka till alla och med min knappa erfarenhet av kommunal ekonomi försöker jag bara hänga med och förstå.
Men så mycket har jag förstått att alla inte är nöjda. Skolan måste eventuellt dra ner på 20 tjänster de närmaste åren.
Bu-nämnden har fått en summa av skattepengarna, en procentuell summa av kassan efter storleken på verksamheten.
Men den räcker inte.
Lärare och föräldrar är upprörda.
Det pågår namninsamlingar för fler lärare i förskola och skola och jag kan hålla med.
Till viss del.
Mina funderingar går ändå runt.
Vad behöver vi?
Är pengar det enda som räknas? Får vi bara mer pengar så blir allt bra…
Jag har hört lärare säga att får jag bara undervisa så skulle allt vara bra, men det är så mycket annat som ska hinnas med; ringa hem till föräldrar, stävja konflikter, dokumentation…
Så mycket tid går åt till annat än undervisning.
Jag tror det handlar mycket om ett samhällsproblem.
Föräldrar som inte längre är engagerade i sina barn, som värnar om egen-tid och lastar över mycket av uppfostringsansvaret för sina barn på skolan. För det har de minsann rätt till… de betalar ju skatt…
Om nu pengarna (alltså skattepengarna som vi alla betalar in) inte räcker varför inte hjälpa till själv, istället för att bara klaga på att någon annan inte gör jobbet.
Dags att ta lite föräldraansvar, eller samhällsansvar!
Har krattat löv och fixat ett vintertäcke till den nakna delen av landet.
Har även lärt mig såga med motorsåg och röjt lite av häcken som breder ut sig, nu har jag stor plats att lägga nästa års ved på.
Än så länge är jag nöjd med att det är så behaglig värme ute, men det gäller att ha framförhållning, bara att börja planera inför nästa vinter.
Vedhantering är en ständigt pågående process…
För några veckor sedan skrev vi en tenta i ventilationsteknik.
Den var tung.
Förra veckan fick vi veta resultaten, jag hade 50 av 70…
Det var visserligen VG, men det skavde lite i mig.
Jag kunde köpa att jag gjort en massa fel, men på vad?
Tyckte ju själv att jag förstått de flesta frågorna.
Kanske har jag för höga ambitioner, men jag pluggar inte för att bara få godkänt, jag vill lära mig!
Om jag har 20 fel på en tenta hur ska jag då kunna komma ut i arbetslivet och säga att jag kan det här?
Idag hade vi tentagenomgång och något hade visst blivit fel i rapporteringen… det skulle stå 70 istället för 50!
Det kändes bättre…