Inte ett moln på himlen idag. Imorse blev palsternackorna uppgrävda. Morötterna har legat i torv över vintern och är fortfarande fräscha.
Efter 11 km löpning och en vända till ÅVC´n med den gamla rasade tunneln, orkade jag inte göra annat än att stå still vid kompostkvarnen och göra flis av alla grenar. Det tog ett tag, men jag kom faktiskt igenom den stora rishögen. Det blir bra grund i någon av de nya bäddarna på baksidan.
I en vecka ungefär har trädgården varit fredad för rådjur. Jag tror att jag har lyckats täppa till alla hål, provisoriskt, men det ser inte klokt ut! Lastpallar på rad och metalltrådar spända ovanför för att de inte ska hoppa över. Bakom cypresshäcken har jag satt upp fårstängsel. Det är ju lätt att hoppa över för ett rådjur, men min teori är att de inte hoppar över och rakt in i en tät häck, och än så länge har jag haft rätt.
Portalen ska få en dörr och färg, liksom odlingslådan bredvid som jag byggde runt redan utplanterade kålplantor, så jag får vänta med att fylla den med jord och gödsel till efter skörd. Det ska även byggas två portaler till så nät kan fästas mellan dem. Som det är nu måste man gå upp via verandan för att komma in i trädgården.
Armeringsnät har jag skarvat med så länge, tills alla odlingslådor vid garageplan är färdigbyggda.
Fårstängsel på utsidan av cypresshäcken har hittills gjort jobbet.
Det är fantastiskt skönt att äntligen få behålla framförallt mangold (som tagit sig bra igen) och rödbetor. Men tyvärr kommer jag inte få några sockerärtor och störbönorna har blivit illa medfarna efter att återkommande ha blivit toppade så de har jag inte så stort hopp om.
Det är ju inte bara rådjur som finns i krokarna. Älgarna har jag hittills inte haft besök av fast de rör sig nära. Skulle de få för sig att komma in så kan de nog bara kliva rakt genom stängslet gissar jag.
Det har varit lite motigt på sistone i trädgården.
Som jag skrev i förra inlägget använder jag en hel del hö från får. Den är då uppblandad med fårskit men är inte så koncentrerad då fårägaren är duktig på att mocka ut fårskjulet ofta. Höet använder jag till att täcka i odlingarna. Förra helgen var det dags för årets stora utmockningsdag av fårskjulet och jag fick hem två släp med väl nedkissat hö, alltså själva bädden som legat som botten i skjulet hela vintern. Det stank ammoniak, men jag körde på och började lägga ut och täcka bäddar med höet. Mot bättre vetande fortsatte jag in i garagetälttunneln där jag planterat merparten av årets tomatplantor och täckte även där. Det var en ganska varm dag och när jag var klar kunde jag inte vara inne i tunneln pga lukten. Jag åkte iväg och kom tillbaka efter några timmar och då hade alla blad krullat ihop sig och gulnat på tomaterna.
Inte så konstigt kanske, men desto konstigare att jag inte anade oråd och insåg att det här var en dum idé. Ammoniakångorna borde gett mig en hint.
Väldigt färsk och obrunnen gödsel kan ju bli för starkt för plantornas rötter, men att lägga det ovanpå jorden som ett täcke brukar gå bra, då kan det långsamt brytas ner. Men detta var något helt annat. Gissa om jag var arg på mig själv och rädd att jag hade tagit kål på alla mina tomatplantor…
Efter fadäsen har tunneln stått öppen och vädrat dygnet runt. Plockade inte ut täckningen utan lät det ligga kvar, skadan var ju redan gjord. Jag har vattnat mycket och runt varje planta har jag föst bort höet och lagt extra jord runt stammen. Det börjar faktiskt se ut som det har gått bra, nu en vecka senare. En liten försening i tillväxten och en chock för alla inblandade, men plantorna klarade sig och kommer ge skörd.
Fortfarande lite gula blad men det mesta har jag klippt bort och tillväxten är god.
Min andra motgång den här veckan är att mitt enda etablerade äppelträd, som stod här när jag flyttade in blåste omkull i en av veckans hårda byar. Det var inte särskilt stort, men blommade bra i år och hade goda äpplen. Det var tråkigt också för jag har inte så många fruktträd. Har planterat två nya äppelträd varje år, men ett hade inte klarat vintern. Så totalt har jag nu tre stycken unga äppelträd, ett tanigt körsbärsträd från förra ägaren och ett stort plommonträd.
Även om rås inte är min huvudvärk längre så kan jag inte med hjärtat lämna den trädgården.
Jag går runt och tittar och kan stolt konstatera att jag varit med och gjort det här;
blomsterlandet med störbönor och kål
frilandstomater i sandlandet mellan jätteverbena, jätteeternell och purpurvinda
solroslandet framför växthuset
pumporna har fått störar att klättra på
störbönor
en liten kronärtskocka
Just nu förs det en kamp på Rås mot skadedjuren. Det är nog inte kålfjärilarna som är värst, de är ju lätta att plocka, även om det är tidsödande.
Sniglarna är nog värre. Även om de är små blir det stora hål efter dem.
Som tur är finns det många plantor och en hel del kommer nog klara sig.
Funderade på om det är dags att skörda så mycket som möjligt snart innan allt hinner knyta sig ordentligt eller om man ska våga vänta…
Tog med ett savoykålshuvud hem iallafall för att pröva göra surkål på det.
Bladen är ju mer lika grönkål än vitkål, inte lika saftiga så jag vet inte hur det blir, någon som prövat?
Hackade tunt tunt. En vass och bra kniv är viktigt, bör finnas i alla kök.
Men det blev inte mycket till kål i två litersburken på ett ”huvud”, när jag var klar.
Om några veckor får vi se vad det smakar…. och då har väl sniglarna redan ätit upp resten….
Ett litet stöd fixade jag till åt gråärterna och de verkar trivas trots den omilda behandlingen…
Rådjuren har jag inte sett några spår efter än så länge, kanske hjälpte det nya staketet att hålla dem borta, jag fortsätter iallafall att hålla tummarna.
Däremot såg morotsraderna ut så här när jag kom hem idag…
ALLT var länsat och låg i en prydlig hög utanför ytterdörren…
Det var dottern min som tillsammans med grannpojkarna hade dragit upp alltihopa.
J…a ungar!!
Nu går jag och svär över att jag (ännu en gång) har missat att sätta upp stöd åt mina ärtor och bönor i tid.
Glömmer liksom bort det när jag petar ner fröna i jorden på våren.
Har insett att det är bra mycket lättare att bygga stöd innan de har vuxit upp, inte när de redan är höga och liksom slingrar sig fram på backen…
Nästa år ska jag ordna så här fina stöd av armeringsmattor som Mia och Adde i Magersjö har (i tid…)
Vill också ha en så här skön plats att vila på.
Var på Rås igår och kollade till odlingarna.
Har inte varit där på två veckor och jag vet inte om jag blev mest glad över allt som växt eller deppig över allt ogräs som vuxit och att jag inte är där och sköter om det….
Kolla kålen!
Blommande vitlök.
Vattning i växthuset.
Och lite vattning ute på nyplanterade pumpaplantor.
Nu har vi dragit iväg ett par dagar.
Men först en koll i trädgården.
Det var fuktigt i marken så det var lätt att dra bort alla tistlar i potatislandet. Två skottkärror blev det!
Sen gräsklippning, täckning och en låda till på bikupan.
Det var länge sen jag var i trädgården och pysslade, det är så rogivande och lugnande med ogräsrensning när man behöver lite tid att tänka.
Nu börjar min tid på Rås lida mot sitt slut. Bara en vecka kvar på mitt vikariat.
Det har varit fantastiskt att få jobba där, och det börjar kännas lite sorgligt.
Jag har fått uppleva en arbetsplats där jag verkligen känner att jag passar in, att jag kan stå för hela konceptet och där alla bitar är med. Odling, mat, miljö, människor.
Min huvudarbetsuppgift har varit att se till att det växer i den kravmärkta trädgården.
Tanken är att grönsakerna sedan ska användas i köket, som också det är på god väg att kravmärkas.
Men det är ju inte bara odlingar man håller på med.
Det hålls konferenser i gårdens flera olika lokaler som finns i de gamla husen och i ladan, och lagas mat till gästerna förstås, (det har jag också fått hjälpa till med.)
Ett hus är vandrarhem och tre stugor finns att hyra.
Man kan även hyra logen om man är ett större sällskap, senast hölls det bröllop där, med 120 gäster.
(Städning har ibland ingått i mina arbetsuppgifter)
Man kan också hyra badtunnor, som eldas med ved.
Under terminen har naturskolan sitt tillhåll på gården och då kan det vissa dagar vara fullt med barn på ängarna runtom husen, som gör kolmilor, eller letar småkryp i skogen eller i sjön.
Men det viktigaste av allt (tycker jag) är att det på Rås drivs något som kallas Grön rehabilitering.
Det är ett samarbete med socialpsykiatrin.
Tanken är att man på Rås ska få arbetsträna eller bli rehabiliterad, genom trädgårdsarbete eller arbete i köket, med bakning och annat.
Tre dar i veckan har jag därför även varit arbetsledare för deltagarna som kommer till Rås av olika anledningar.
Det här har varit en otroligt positiv erfarenhet som jag inte räknade med när jag sökte jobbet.
Att få göra något vettigt!
Få förmedla den glädje som det är att odla, få gräva i jorden och se någonting växa!
(Jag undrar om deltagarna kan skriva under på det, förmodligen är de skittrötta på att rensa och gräva… men det är också en del av upplevelsen, att bli trött fysiskt och inte bara psykiskt.)
I DN skrivs det om nyttan med trädgårdsarbete för utbrända.
3 av 4 kommer tillbaka till arbetslivet igen!
Jag har inte en enda morgon kännt att jag inte velat gå till jobbet….
