Skrämmande om gruvdrift

Min oro över gruvan som planeras i närheten av Gränna bara växer.
Har hört om att folk ser fram emot jobbtillfällen samtidigt som idrottsklubbar och andra organisationer i området som har fått ”sponsring” från gruvbolaget för att kanske bli lite mer välvilligt inställda.
Men jag uppmanar alla att läsa den här nyhetskrönikan från den 16 november i år och verkligen fundera över vilka val vi gör och till vilket pris…
Krönikan finns att läsa här på Dn.

Åsa Moberg: Så kan man öppna en urangruva i all tysthet

Nyhetskrönika I nickelgruvan Talvivaara i norra Finland pågår en miljökatastrof. Den nådde svenska medier i notisform förra veckan: En svensk helikopter skickades dit för att hjälpa till att bygga skyddsdammar för det giftiga avloppsvattnet. För en vecka sedan läckte det enligt TT ut med en fart av fyra miljoner liter i timmen.

Gruvan ligger på en vattendelare som är avrinningsområde för Ule älv och Vuoksen. Den finlandssvenska tidskriften Ny Tid har haft ett ingående reportage om de miljöhot som gruvdriften medför. Agneta Oker-Blom presenterade skrämmande fakta om den ”normala” driftens risker (9/3). Den metod som används kallas biourlakning. Bio låter alltid bra, man får väl vara tacksam att det inte kallas ekourlakning.

Alla skador skulle begränsas till gruvområdet, lovade ägaren. Efter tre års gruvdrift kunde föroreningarna i våras mätas elva mil från gruvan. Sulfat och nitratutsläpp har förorenat tre sjöar.

Kanadensiska gruvföretag knyter stora förhoppningar till att Finland ska börja bryta och exportera uran. Det heter att Talvivaara producerar nickel, men man har samtidigt i all tysthet öppnat Europas största urangruva. Hur gick det till?

I mars fick man rätt att tillvara­ta det uran som uppkommer som biprodukt. Förevändningen var att det är bättre för miljön att ta hand om uranet än att lämna det i slambassängerna: ”Med en produktion på 350–500 ton uran per år blir Talvivaara, som genom ett trollslag, Europas största urangruva – utan att någonsin ha behövt redovisa för eller debattera uranets miljöpåverkan.”

Uranmalm finns på flera platser men diskuteras inte vid gruvprospektering för andra mineraler. Oulanka nationalpark, norra Kuusamo och södra Salla tillhör de oersättliga naturområden som riskerar att förorenas av uran, som i de lappländska vattensystemen kan spridas snabbt över stora områden redan vid normal drift.

Uran är ett vattenlösligt radioaktivt grundämne. Utvinningen kräver starka kemikalier. Varje ton uranoxid som utvinns skapar 27 ton koldioxidutsläpp och 2 400 ton radioaktivt slagg.

I dag ger turistnäringen i Finlands malmförande trakter fler jobb än gruvindustrin. Men näringen för ett evigt krig mot gruvprospekteringen.

Gruvbolagens intressen är väl tillgodosedda i finsk (och även svensk) lagstiftning, medan ingen bevakar andra företags eller enskildas intressen.

Nu visar tv i Finland ilskna markägare och miljöaktivister som demonstrerar vid katastrofgruvan. Arbets- och näringsministeriet konstaterar att verksamheten inte kan fortsätta i nuvarande form. Enligt kanslichef Erkki Virtanen vid arbets- och näringslivsministeriet har det skett ”en stor miljöskada och branschens rykte har lidit omätbar skada”.

Antagligen är det tvärtom. Det är naturen som lidit omätbar skada. Branschens rykte kan inte bli sämre än det redan var. Det obegripliga är hur gruvbolagen gynnas av lagarna.

Kamp om tiden,,, och humöret

Ibland känns det som att jag bara kämpar mot tiden, humöret och datorerna.

Själv vill jag bara vara hemma och ta det lugnt på helgen. Men det blir sällan så när det är barnhelg, eller så blir det så, men med alldeles för mycket skärmtid.
Det är skönt att ligga på soffan och läsa en bok, men då får jag dåligt samvete för att barnen spelar för mycket dataspel.
Så tar vi tag i och hittar på något, men då vill inte alla vara med utan istället åka till någon kompis eller bara göra någon annan aktivitet…
Det är svårt att få ihop allas viljor, barnen är på gränsen till att vara för stora för att alltid hänga med mig, men samtidigt för små för att helt klara sig själva, vilket innebär att jag ändå måste engagera mig.

Känns ibland som man aldrig räcker till.

Men så tänker jag på helgen och vad vi FAKTISKT har gjort… Bakat lussebullar och pepparkakor, åkt pulka, spelat sällskapsspel, varit i stallet och ridit, julpyntat, dragit runt på stan och letat vinterbyxor och lånat böcker på biblioteket, tittat på film tillsammans OCH barnen har lekt med kompisar och varit på aktivitet.
Ibland måste man få känna sig nöjd efteråt även om det mitt i allt ståhej kan vara lite kämpigt.

Hur då då? Hur känns det?

Såhär några dagar efter Naturskyddsföreningens stora konferens om klimatet och ekonomin så vet jag inte om jag känner mig mer hoppfull.
Däremot inte desto mindre besluten att göra vad jag kan.
Jorden kommer inte sluta snurra, en del ekosystem kommer fortsätta att fungera, men frågan är om vi kommer vara en del av dem…
Arter har dött ut förr, tänk på dinosaurierna.

Jo, jag är kanske pessimist, men som Johan Rockström sa på konferensen ”En pessimist är en välinformerad optimist.”
Det är så tydligt att vi har långt kvar när vi inte ens kan enas om ifall vi har ett problem eller inte.
Många i publiken och många av talarna, bla David Jonstad förespråkade ett nytt ekonomiskt system, vi kan inte ha tillväxt som mål, vi måste gå ner i arbetstid, utan att för den skull arbeta mindre. Utan dagens energislavar måste vi göra mycket mer arbete själva.

Medan Per Langer från koncernledningen på Fortum själv hävdade att han var optimist och inte tyckte vi behövde göra något alls åt vårt system, ”Det ekonomiska systemet är en spegling av de värderingar vi har. Att ändra på modellen är att ändra på oss själva…”
Ja, kanske har han rätt, det är våra värderingar vi måste ändra på, men hur ska det ske?
Idag är den rådande ekonomiska modellen närmast en religion. Ekonomin speglar kanske våra värderingar, men våra värderingar ändras också av ekonomin.
Svante Axelsson påpekade att det är just det som händer med människor som studerar ekonomi i flera år, de ändrar sina värderingar…
Så vad är hönan och vad är ägget?

När Lena Ek talade klandrade hon industrin för att inte ha gjort tillräckligt för att ha minskat sina utsläpp medan industrin efterfrågar tydliga riktlinjer från regeringen…
Samtidigt pågår klimatförhandlingar där världens länder tävlar om att göra så lite som möjligt.

Johan Rockström beskrev hur han var besviken på hur vi i Sverige är förvånade över att vi är på väg mot en 4 graders temperaturökning. Hur kan vi vara det, vi vet ju, vi är välinformerade.
Idag går 500 miljarder dollar till att subventionera fossil energi. Vi har alltså mer kraft till att förstöra än att bygga upp.
Men vi njuter inte av miljöförstöring.
En ny undersökning visar att det människor njuter mest av är kärlek, sex och goda relationer. Så varför har vi hamnat där vi är nu?
Det pratades också om att vi människor ofta har ångest inför förändringar, det var inte många som ville ha högertrafik när man fortfarande körde på vänster sida i Sverige, men i efterhand var det ganska bra, liknande saker har nu hänt med inställningen till vägtullar, de flesta tycker det är ganska bra, men innan förändringen var de flesta emot.
Är det den här trögheten allt handlar om?
Vi måste ställa om, men det är ju så ångestfyllt…
Jag tror precis som Svante Axelsson och David Jonstad att vårt ekonomiska system gör oss mer egoistiska och giriga än vad vi egentligen är.
Men vi vill inte bara vara konsumenter vi vill vara medborgare i ett rättvist samhälle och njuta av en massa saker som faktiskt inte är ett problem för varken klimatet eller framtida generationer.

Mer kärlek åt folket!

…hemma bäst!

Är nu hemma igen efter en helg i Stockholm, och huset stod kvar. Var supernervös innan jag åkte för att jag skrivit att jag skulle åka iväg. Så gör jag aldrig annars, man vill ju inte gärna skylta med att huset står tomt en hel helg… Men jag hade ju allt av värde med mig; dator, telefon, plånbok och kamera.
Som en kompis sa, skulle jag ha besök av tjuvar kanske de skulle tycka synd om mig och lämna något istället, som donation…

Efter fredagens konferens åt vi på en trevlig asiatiskt restaurang, Lao Wai.
Bara vegetarisk mat och en hel del ekologiskt.
Kan verkligen rekommendera ett besök!

20121125-155358.jpg

På lördagen träffade jag hippieMarkus och diskuterade världens tillstånd.
Alltid lika inspirerande.

Imorse när jag vandrade Sveavägen fram på väg mot tåget räddade jag en ljunplanta som låg slängd på trottoaren. Någon verkade ha haft dåligt omdöme på lördagnatten eller så ville de bara pynta lite. Jag såg ingen ägare och stoppade ner den i en påse. Nu hänger den så fint i en begagnad kruka vid min ytterdörr. Som ett minne från helgen.

20121125-160602.jpg

Klart vi ska vara bäst

En lång och trevlig dag med Naturskyddsföreningens konferens.
Tror jag måste sova på alla intryck för att göra ett rättvist referat.

Men en av dagens höjdpunkter var när Svante Axelsson och Carolina Klüft frågade ut miljöminister Lena Ek, som inte tyckte att Sverige behövde vara bäst i miljöarbetet, att vi ska spela lagspel, Lena gillar fotboll…
Medan Carolina kontrade med att man som Zlatan kan vara bäst men ändå spela lagspel OCH vara en förebild.

 

Hur då? Del 7

Det här blir förmodligen den sista texten på temat Hur då? före konferensen med samma namn.
Det är Martina Berg, Energi-och klimatrådgivare i Tranås som skrivit.

Det som är både positivt men ack så frustrerande är att de flesta är eniga om att tekniken och kunskapen för hur man lever i ett klimatneutralt samhälle finns – den används bara inte. Vad man då kan göra är att försöka skapa efterfrågan på klimatsmarta alternativ eller tvinga fram användningen av dem; troligtvis behövs både morot och piska för att vi alla ska sträva åt rätt håll. De två områden som jag tror vi måste fokusera på för att klara klimatutmaningen nu är transporter och konsumtion som är svåra problem att komma åt. När det gäller transporter så tror jag trots allt att samhället måste gå in och framför allt göra transporter över hela jorden dyrare, samt tillhandahålla bra transportsystem genom att erbjuda förnybara bränslen till våra bilar, se till att vi kan ta bussen till jobbet och att det finns snöröjda cykelvägar när vi ska till gymmet. Sedan finns det en stor del av klimatpåverkan där jag tror att vi som privatpersoner måste ta saken i egna händer; vår konsumtion.
Varje vara vi köper påverkar världen på olika sätt. Om det fanns ett system för att kommunicera ett helt produktionsled för den varan vi väljer på butikshyllan så skulle vi kunna göra fler medvetna val. På cigarettpaketen tvingas tobaksbolagen att redovisa vilken hälsopåverkan rökning medför; kanske ska information om produktionssättet och det sammanlagda ekologiska fotavtrycket finnas på produkter också? Trots att vi inte har all denna information idag när vi står inne i butiken så kan vi fortfarande utöva vår konsumentmakt genom att ställa frågor och handla lokalt och använda de guider som finns i form av olika oberoende miljömärkningar.

Så istället för att drabbas av handlingsförlamning inför klimatfrågan bör vi framhäva nödvändigheten av att alla drar sitt strå till stacken och att det idag finns så mycket man kan göra för att minska sin klimatpåverkan. Man ska nog inte heller underskatta värdet av att framhålla vikten av solidaritet mot vår omvärld och de många länder i världen som inte har råd med den klimatanpassning som kommer att krävas i framtiden. Lösningarna finns där, det gäller bara att använda dem!

Hur då? Del 6

Själv tycker jag det är roligt att så många har hjälpt till att fylla min blogg med texter, även om det har blivit väl lite bilder på senaste tiden. Intressant är hur lika många tänker, även om man haft olika mycket tid att hinna formulera sig på.

Här kommer tankar om en hållbar framtid från Erika Brokvist, författare till boken ”Ett rikt liv”, musiker och tjänstledig marknadschef på Tranås energi.

 

Vi har kunskapen och vi har resurserna. Men har vi viljan?

Vill vi ha ett samhälle som är hållbart i längden så måste vi helt enkelt sluta använda ändliga resurser. Dagens trend, att vi blir fler och fler som ska ha mer och mer, funkar helt enkelt inte. För att lyckas uppnå hållbarheten måste vi vara smarta och effektiva, och vi måste tänka långsiktigt. Skulle vi ta vara på all den kunskap som redan finns så skulle vi komma långt, kanske ända fram.

Givetvis kan vi hoppas på att de tekniska landvinningarna hjälper oss på traven. Men vi ska också komma ihåg att det redan idag finns fullt användbar och ekonomiskt lönsam energi- och miljösmart teknik som inte används fullt ut. Kanske behöver vi både piska och morötter för att komma loss?

Men när vi väl har hittat rätt väg och letat oss närmare hållbarheten så kommer vi upptäcka att det inte var så besvärligt. Det är nämligen helt andra saker än överkonsumtion och energislöseri som gör oss människor lyckliga, tro det eller ej.