Idag är det vår Miljöstrateg i Tranås, Magnus Andersson som får säga sin åsikt om framtidens klimathot och ekonomiska kriser.

Som jag ser det är vi inne i en process av ökad konkurrens om naturresurser. Det sker nu en omfördelning av resursutnyttjande från mer mogna ekonomier till snabbväxande utvecklingsländer. I Europa ser vi hur detta kan ske kaotiskt som i Grekland och i Spanien där människors materiella välfärd försämras drastiskt. För att klara av en anpassning finns egentligen bara en väg att gå och den heter effektivisering.  Vi måste kunna klara oss på mindre resurser än idag, eftersom vi inte kommer ha råd att importera resurser som andra människor nu själva kommer att ha råd att konsumera. När den här insikten sjunker in hos människor kommer också våra värderingar att förskjutas. Vi kommer inte att acceptera ett liv utan ekonomisk förutsägbarhet och därför kommer vi fokusera mer kraft på att minska sårbarheten i vår konsumtion. Vi kommer dels ställa krav på politiker att bygga samhällssystem som mer fokuserar på riskeliminering och vi kommer dels förändra våra konsumtionsmönster till att mer bygga på uthållighet. Den globala arbetsfördelningen kommer minska på sikt när löneskillnaderna minskar mellan länder. Genom att effektivisera och i högre grad använda oss av det som finns i närsamhället kommer vi att minska vårt beroende av omvärlden. Lösningen är inget hokus pokus utan redan Sternrapporten visade att det finns både tekniska och ekonomiska förutsättningar att lyckas minska CO2 utsläppen till en hållbar nivå. Hur fort det sker beror på oss själva.  När vi väl bestämmer oss kommer såväl teknikutveckling som beteendeförändring ta fart och förstärka varandra. Så jag är optimistisk även om omställningen kan bli både smärtsam och kräva hårt arbete. Den blir dock framtvingad för eller senare.

Idag skriver Matilda Forsärla, gruppledare för Miljöpartiet i Tranås om sin tankar på temat klimat, ekonomi och framtiden. Matildas blogg hittar ni här; Matildas krypin.

Jag tror att lösningen är minst tredelad. Det handlar om kunskap, vilja och tid. Alla delar är lika viktiga för att lyckas att ställa om vårt nuvarande slit och slängsamhälle till ett hållbart samhälle.
För att kunna lösa de svårigheter vi som samhälle står inför behövs därför kunskap. Både teoretisk men framförallt praktisk kunskap. Frågor som ”Hur påverkar mina val planeten?” leder till ”Hur kan jag leva ett mer ekologiskt hållbart liv?” som sen resulterar i allt från ”Hur kan jag odla mer mat själv?” ”Hur stickar jag en tröja av den ullen som jag kan få från grannen?” till ”Hur bygger man en solfångare?”.
Har vi kunskapen att leva ett mer hållbart liv? Tyvärr tror jag många saknar kunskap, men det är ju något som går att ändra på OM man har två saker, vilja och tid. Vill vi inte ställa om samhället eller lära oss mer kommer vi såklart inte att göra det. Har man dock viljan så måste man också ta sig tiden att lära sig och ställa om.
Hur mycket det än skulle behövas kan vi inte ställa om hela samhället på en natt. Kunskapen måste nå ut och det tar tyvärr tid. Ibland kan det också vara svårt att se tidsvinster i de miljöinvesteringar man gör. Jobbar man heltid kan det kännas bökigt att få tiden att räcka till om man också ska odla sin egen mat, göra sina egna kläder, cykla istället för att ta bilen eller bygga sina egna energieffektiva hus. Ser man dock till hela kedjan blir det oftast billigare att göra själv än att köpa. Och vad gör du av alla dina pengar som du tjänar på att jobba heltid om du inte har tid att leva? Kanske funkar det bättre att jobba deltid och odla mat själv t.ex.?
Jag tror att en omställning inte bara är möjlig utan helt nödvändig och jag tror också att omställningen börjar hos varje individ. Det behövs kunskap, vilja och tid och förhoppningsvis kommer människor i större utsträckning fråga sig själva ”behöver jag verkligen det här eller är det bara ett behag?”.

Dagens tankar om hur vi gör för att möta framtiden kommer från Carlos Pettersson, projektledare på nystartade Energikontor Norra Småland i Jönköping.

Mina tankar om framtidens ekonomi är väldigt visionära och handlar om att människan inte är så utvecklad som civilisationsvarelse. Vi behöver bygga system som hjälper oss ”stenåldersfolk” att värdera, prissätta och kontrollera naturresurser. Svårt att skriva om lite kort, men det innefattar hjälp av artificiell intelligens kopplat till styrsystem som länder ställer upp tillsammans. Visionärt och lite scifi kanske, men hur hanterar vi ett system (jorden) när vi är organiserade på landsnivå? Vi behöver lyfta oss över nation, kultur, religion och se helheten. Vi talar kanske om ett samhälle som har överlevt oss flera hundra år i framtiden, om vi ens kan komma dit.

Först ut som gästtyckare på temat Hur gör vi då? är Kew Nordqvist miljöpartist från Tranås, med en plats i riksdagen och miljö- och jordbruksutskottet.

Tyvärr tror jag att framtidens klimathot redan är här. Förändringen smyger sig på oss.
Vi märker inte så jättemycket, men tittar vi bakåt märks det.
Likaså syns ju förändringarna där systemet är svagast, långt norrut.
Dessutom noterar vi alla häftigare, nyckfullare väder. Såväl stormar som torka eller skyfall.
Det ekonomiska system vi lever i är fortfarande samma blandekonomi, kapitalism med statlig justering.
Det knakar i fogarna och det talas om olika bubblor. Systemet har visat sig segt, så när kollapsen kommer vet ingen, bara att den kommer.
Jag tror att oljebristen blir den utlösande faktorn.
Hur möter vi detta? Tyvärr har jag inget bra svar. Det vi kan se, är olika lokala system med byteshandel och lokal valuta. Bla i Storbrittanien.
Det är väl lite av mina tankar, rätt pessimistiska sådana.
Ska jag vara optimistisk ligger hoppet i det lokala samhället och med lokal alternativ produktion av både energi och mat…

Nästa vecka ska jag till Stockholm för Naturskyddsföreningens konferens; ”Hur gör vi då? ekonomin, klimatet och framtiden”

Vad jag tycker om vårt ekonomiska system och ifall det är hållbart eller inte har jag skrivit om många gånger tidigare. Bland annat i det här inlägget; om finansbubblan och här; om vår tillväxtsaga.
Svaret på frågan hur vi ska göra för att gå vidare är inte enkel och jag tror inte att det finns en sann lösning, hela min blogg handlar ju om små saker man kan göra (eller inte göra) för att få en mer hoppfull framtid.

Men eftersom det normalt alltid är jag som skriver här så tänkte jag att miljöengagerade människor i min omgivning skulle få komma till tals genom ett kort inlägg om ämnet.
Det kanske inte alltid är färdiga tankar som presenteras, men man kan få idéer att spinna vidare på, kommentera gärna om du har en åsikt på temat.

Vi kör det första inlägget i nästa post.