Idag har Colm Ó Ciarnáin, Omställare från Tranås skrivit en text om vad som krävs av samhället för att möta framtiden. Den är lång, men orka läs!
Omställning Tranås hittar du här.

Vad händer om vi tar bort tillväxt som mål och låter det återgå till att vara ett
resultat av andra viktigare mål!?

Har du någonsin tänkt att något kanske inte är helt rätt med ekonomin?
Det kan låta som en uppenbar fråga just nu, men många människor ställde denna fråga när
Omställning var i sin uppstartsfas, de mer blomstrande åren 2005 och 2006. Medan allt
kändes mer välmående då, var många oroliga för att vår ekonomi saknade resiliens
(motståndskraft).
Folk undrade hur det ekonomiska systemet som vi har var utrustat för
att hantera chocker som plötsliga höjningar av oljepriset eller energibrist.
I själva verket är vår ekonomiska tillväxt helt knuten till ökad
energianvändningen, och det har alltid varit så.
Omställning utmanar idén att vi måste gå tillbaka till den ekonomiska tillväxten, i den konventionella meningen. Omställning föreslår nya sätt att regenerera ekonomin genom att göra saker mycket mer lokalt igen och verkligen skära ner på hur mycket våra företag och tjänster är beroende av fossila bränslen. Detta kan vara enormt ekonomiskt fördelaktigt för våra lokala samhällen.

Centrala aspekter av en ny ekonomi, vi behöver främja:

Omlokalisering – Vi arbetar för ”lokalisering”, så att vi kan möta våra grundläggande behov lokalt (mat, byggmaterial, energi, mm). detta erbjuder stor potential för våra lokala ekonomier, samtidigt som det minskar sårbarheten förknippad med allt dyrare olja och energi och därmed reduceras koldioxidutsläppen.

Resiliens – Ett centralt begrepp inom transitionrörelsen är det engelska ordet resilience.

Ett resilient lokalsamhälle klarar att stå emot tuffa förändringar och snabbt komma på fötter igen, som en tallskog efter brand. Hur många ben står lokalsamhället på för sin försörjning? Är det exempelvis bara monteringsindustri, eller skogsindusri?
Ett resilient lokalsamhälle har många olika näringar.
Hur hårt sammanlänkat är lokalsamhället med resten av världen? Är lokalsamhället
t.ex. självförsörjande på mat? Hur snabbt sker återkoppling? Ser vi konsekvenserna av våra
handlingar? I ett resilient lokalsamhälle får de som fattar beslut snabbt signaler om något inte står rätt till och behöver åtgärdas.

3L – Tanken att det är bra om vi kan öka andelen av lokalt ägande, lokalt producerat och lokalt
konsumerat för att främja lokala samhällen.

Läckande hink – Vår lokalekonomi är som en hink, som fylls av våra löner, pensioner och
skatt. Den töms av hål skapade av t.ex. Internethandel, räkningsbetalningar och handel från
verksamheter som har sin huvudverksamhet någon annanstans. Varje hål är ett potentiellt
arbetstillfälle, lokalt företag, eller en utbildningmöjlighet som försvinner.

Lågkoldioxidkonsumtion
Denna sk ”tredje väg” har bland annat beskrivits av John Holmberg vid Chalmers tekniska
högskola i en rapport till Naturvårdsverket. Den mest förespråkade vägen är idag att lita till
tekniska landvinningar. En annan väg talar om uppoffringar. Den tredje vägen till klimatomställning som utgår från människans välbefinnande och en förändring av vårt konsumtionsmönster. Genom att lyfta människors kulturella och sociala upplevelser och skapa möjligheter till aktivt deltagande i mer socialt umgänge, sport, konst, litteratur, teater, dans, eller musik så ökas välbefinnandet, förändras konsumtionsmönster och minskar resursförbrukningen.

Slutsats; vi behöver en Omställning till en mer lokal och cirkulär ekonomi!

Idag är det vår Miljöstrateg i Tranås, Magnus Andersson som får säga sin åsikt om framtidens klimathot och ekonomiska kriser.

Som jag ser det är vi inne i en process av ökad konkurrens om naturresurser. Det sker nu en omfördelning av resursutnyttjande från mer mogna ekonomier till snabbväxande utvecklingsländer. I Europa ser vi hur detta kan ske kaotiskt som i Grekland och i Spanien där människors materiella välfärd försämras drastiskt. För att klara av en anpassning finns egentligen bara en väg att gå och den heter effektivisering.  Vi måste kunna klara oss på mindre resurser än idag, eftersom vi inte kommer ha råd att importera resurser som andra människor nu själva kommer att ha råd att konsumera. När den här insikten sjunker in hos människor kommer också våra värderingar att förskjutas. Vi kommer inte att acceptera ett liv utan ekonomisk förutsägbarhet och därför kommer vi fokusera mer kraft på att minska sårbarheten i vår konsumtion. Vi kommer dels ställa krav på politiker att bygga samhällssystem som mer fokuserar på riskeliminering och vi kommer dels förändra våra konsumtionsmönster till att mer bygga på uthållighet. Den globala arbetsfördelningen kommer minska på sikt när löneskillnaderna minskar mellan länder. Genom att effektivisera och i högre grad använda oss av det som finns i närsamhället kommer vi att minska vårt beroende av omvärlden. Lösningen är inget hokus pokus utan redan Sternrapporten visade att det finns både tekniska och ekonomiska förutsättningar att lyckas minska CO2 utsläppen till en hållbar nivå. Hur fort det sker beror på oss själva.  När vi väl bestämmer oss kommer såväl teknikutveckling som beteendeförändring ta fart och förstärka varandra. Så jag är optimistisk även om omställningen kan bli både smärtsam och kräva hårt arbete. Den blir dock framtvingad för eller senare.

Idag skriver Matilda Forsärla, gruppledare för Miljöpartiet i Tranås om sin tankar på temat klimat, ekonomi och framtiden. Matildas blogg hittar ni här; Matildas krypin.

Jag tror att lösningen är minst tredelad. Det handlar om kunskap, vilja och tid. Alla delar är lika viktiga för att lyckas att ställa om vårt nuvarande slit och slängsamhälle till ett hållbart samhälle.
För att kunna lösa de svårigheter vi som samhälle står inför behövs därför kunskap. Både teoretisk men framförallt praktisk kunskap. Frågor som ”Hur påverkar mina val planeten?” leder till ”Hur kan jag leva ett mer ekologiskt hållbart liv?” som sen resulterar i allt från ”Hur kan jag odla mer mat själv?” ”Hur stickar jag en tröja av den ullen som jag kan få från grannen?” till ”Hur bygger man en solfångare?”.
Har vi kunskapen att leva ett mer hållbart liv? Tyvärr tror jag många saknar kunskap, men det är ju något som går att ändra på OM man har två saker, vilja och tid. Vill vi inte ställa om samhället eller lära oss mer kommer vi såklart inte att göra det. Har man dock viljan så måste man också ta sig tiden att lära sig och ställa om.
Hur mycket det än skulle behövas kan vi inte ställa om hela samhället på en natt. Kunskapen måste nå ut och det tar tyvärr tid. Ibland kan det också vara svårt att se tidsvinster i de miljöinvesteringar man gör. Jobbar man heltid kan det kännas bökigt att få tiden att räcka till om man också ska odla sin egen mat, göra sina egna kläder, cykla istället för att ta bilen eller bygga sina egna energieffektiva hus. Ser man dock till hela kedjan blir det oftast billigare att göra själv än att köpa. Och vad gör du av alla dina pengar som du tjänar på att jobba heltid om du inte har tid att leva? Kanske funkar det bättre att jobba deltid och odla mat själv t.ex.?
Jag tror att en omställning inte bara är möjlig utan helt nödvändig och jag tror också att omställningen börjar hos varje individ. Det behövs kunskap, vilja och tid och förhoppningsvis kommer människor i större utsträckning fråga sig själva ”behöver jag verkligen det här eller är det bara ett behag?”.

Dagens tankar om hur vi gör för att möta framtiden kommer från Carlos Pettersson, projektledare på nystartade Energikontor Norra Småland i Jönköping.

Mina tankar om framtidens ekonomi är väldigt visionära och handlar om att människan inte är så utvecklad som civilisationsvarelse. Vi behöver bygga system som hjälper oss ”stenåldersfolk” att värdera, prissätta och kontrollera naturresurser. Svårt att skriva om lite kort, men det innefattar hjälp av artificiell intelligens kopplat till styrsystem som länder ställer upp tillsammans. Visionärt och lite scifi kanske, men hur hanterar vi ett system (jorden) när vi är organiserade på landsnivå? Vi behöver lyfta oss över nation, kultur, religion och se helheten. Vi talar kanske om ett samhälle som har överlevt oss flera hundra år i framtiden, om vi ens kan komma dit.

Först ut som gästtyckare på temat Hur gör vi då? är Kew Nordqvist miljöpartist från Tranås, med en plats i riksdagen och miljö- och jordbruksutskottet.

Tyvärr tror jag att framtidens klimathot redan är här. Förändringen smyger sig på oss.
Vi märker inte så jättemycket, men tittar vi bakåt märks det.
Likaså syns ju förändringarna där systemet är svagast, långt norrut.
Dessutom noterar vi alla häftigare, nyckfullare väder. Såväl stormar som torka eller skyfall.
Det ekonomiska system vi lever i är fortfarande samma blandekonomi, kapitalism med statlig justering.
Det knakar i fogarna och det talas om olika bubblor. Systemet har visat sig segt, så när kollapsen kommer vet ingen, bara att den kommer.
Jag tror att oljebristen blir den utlösande faktorn.
Hur möter vi detta? Tyvärr har jag inget bra svar. Det vi kan se, är olika lokala system med byteshandel och lokal valuta. Bla i Storbrittanien.
Det är väl lite av mina tankar, rätt pessimistiska sådana.
Ska jag vara optimistisk ligger hoppet i det lokala samhället och med lokal alternativ produktion av både energi och mat…