gott till kött…

Mina rabarber växer ifrån mig. Har gjort lite rabarberpaj, men det är allt.
Saft och sylt använder vi inte så mycket så nu fick det bli lite rabarberchutney.
Alla recept jag har hittat påpekar hur gott det är till kött, men jag struntar i köttet, tror det funkar till det mesta som behöver lite syra.
Raggmunk till exempel (lite trista färger bara…)

Rabarberchutney

500 g rabarber i bitar
150 g gula eller gröna russin
1 1/2 dl vitvinsvinäger
3 dl socker
2 msk riven, färsk ingefära
1 tsk salt
2 krm cayennepeppar

Koka upp allt och låt sjuda tills det blir bra konsistens.
Gott till vegetariskt!

Gjorde även en där jag ersatte sockret med honung och hade i lök och vitlök. Nästa gång blir det någon annan variant.

etiska mobiler, finns dom?

Jag går i mobilbytartankar… men det stannar vid just bara tankar, än så länge.
Min fina gamla Nokia är fyra år gammal och går som en klocka. Jag laddar den bara någon gång i veckan och slänger den i golvet ibland och den bara fortsätter att fungera.
Men… jag kan inte surfa med den, inte fota, inte filma, inte ens ta emot mms.  Jag kan ringa och skicka sms…

På sätt och vis är jag nöjd med det, det är skönt att inte kunna kolla mejl eller facebook stup i kvarten, men jag inser mer och mer vilket bra arbetsredskap en smart telefon är.
På jobbet används den hela tiden, till att ta bilder med eller använda appar för olika energiberäkningar.
Inser att jag en dag kommer stå där och känna att jag ”behöver” en.

Men, jag vill ha en schysst telefon!

Den ska vara etiskt och rättvist producerad, helst av återanvända material och minimalt av gifter. Allra helst ska den också hålla länge. Det är ju sjukt att jag tycker att min telefon som är fyra år, är gammal… vem skulle säga så om en bil?

Men finns det schyssta mobiler?

Min vän Julia funderar inte över mobiler utan över schyssta rosor och jag säger som hon, ge mig ingen ros! (Om det nu var någon som tänkte det…) Läs hela hennes intressanta inlägg här.

 

Kalle på sommarkollo

Nu har jag lämnat Kalle (min myskanka) hos ett gäng honor med damm.
Om han sköter sig får han stanna där hela sommaren.
Det fanns en annan ankhane där som inte var så kaxig.  Kanske behåller de Kalle istället, annars får jag tillbaka honom med sällskap till hösten.
Det känns skönt att han inte är ensam, som han har varit här hemma hela våren och blivit alldeles för social. Men samtidigt är det lite tomt här…

har köpt mig tid

Min diskmaskin har bråkat färdigt.
Den har funkat nån månad det senaste året, sen slutar den diska ordentligt, men när det var en stor pöl vatten på köksgolvet en morgon gav jag upp.
Sommarens investering blev en ny diskmaskin.
Det är otroligt vad mycket man hinner göra när man slipper handdiska, dessutom är barnen glada för de får baka hur mycket de vill nu,,, gör ju inget om det blir ett litet diskberg.

Med min frigjorda tid fortsatte jag igår renoveringsprojektet. Skrapade fönster medans barnen sysslade med ett socialt projekt, dela upp min gamla bokmärkssamling.

Sen har jag även lagt in skivor på golvet i rummet.
Lite svårt att såga stora skivor själv, då fick ett barn vara med och hålla… och fota och kanske hoppas på att mamma skulle trilla ner.

surdegar

Nu har jag gjort det igen, använt upp den sista surdegen.
Glömde bort att göra ny när jag tog upp den sista ur frysen.
Har sett att det finns att köpa på coop, men varför då när det är så lätt att göra själv?

 

Man tar 2 dl grovt ekologiskt rågmjöl och blandar med 2 dl ljummet vatten i en skål, sätter lite plastfolie eller en handduk över och rör runt en gång om dagen i ett par dagar tills det börjar bubbla.
Sen blandar man surdegsstarten med 1 liter grovt ekologiskt rågmjöl och 1 liter ljummet vatten och låter stå till dagen efter. Sen är det bara att baka eller frysa in.
Så får man inte glömma bort att göra steg två när man tar upp den sista surdegen ur frysen… för då får man börja om.

Imorgon ska jag på anställningsintervju men då ska jag inte ha några surdegar med mig.

regn eller sol

Igår fick jag en paus i energideklarationerna på jobbet på Browik.
Utanför huset har det växt fem björkar som blivit så stora att de skuggat solcellerna på taket.
Ändamålen helgar medlen så björkarna fälldes…
Men i uppdrag har jag fått att plantera nya träd och även några buskar.

 


Bilden har min kollega Steve tagit.

 

Fem bollpilar blir det nu istället, som inte blir så höga, tre bambu, några fläder och schersminbuskar.
Nu får det gärna regna så att de tar sig och kan binda koldioxid, fast det gör inget om solen skiner heller för då blir det ju grön el med hjälp av solcellerna… Win win!

renoveringsprojekt I

Har äntligen tagit tag i att börja isolera min ena kattvind.
Ibland har jag lång startsträcka till att sätta igång med vissa projekt, men sen jobbar jag på snabbt när jag väl har börjat, tills det hakar upp sig på något jag inte reder ut…

Jag har fyra sådana här vindsrum, två har barnen (tidigare hyrde jag ju ut dem till mina klasskamrater, kan vara därför jag inte kommit igång med isoleringen, de har ju varit upptagna).

 

Mellan timret ligger vitmossa, runt fönstren fick jag dreva lite extra med min linullsisolering, insåg även att jag kommer få fixa två fönster, måla ett och laga en ruta på det andra.

Sen häftade jag upp vindpapp på alla ytterväggar och i taket.

Efter det började jag sätta upp linullsisoleringen jag köpte förra sommaren.
Det är skönt att slippa jobba med mineralull, men inte helt bekymmersfritt med linull heller, det smular och sätter sig precis överallt speciellt när man försöker få upp det ovanför huvudet som i taket…

det växer, runt huset och på huset

I helgen fick jag ordning på mitt lilla grönsaksland (ett av dem) och hann peta ner några frön.
Nu väntar jag bara på att det ska börja växa.

En annan tillväxt som jag ogillar är den på norrsidan av mitt hus, alger.
Idag började jag utrota dem med vanligt miljömärkt diskmedel, en diskborste och vattenslang.
Skillnaden kan man se under det högra fönstret. Jag hann ungefär hela nedre delen av huset så nästa gång får det bli stege för att nå.

och här står jag och gråter…

 

Nej så illa är det inte, men lite bekymrad är jag.
Över utvecklingen i världen såklart och över vårat ego här hemma i vår rika hörna. Allt hänger ihop litet som stort och det kan vara svårt att sätta fingret på ibland.

Jag skänker aldrig pengar till välgörenhetsgalor eller ringer in och röstar på diverse spektakel där en del av pengarna går till välgörenhet. Det är för mycket svinn dessutom känner jag mig pålurad ett dåligt samvete.
Däremot skänker jag pengar till några miljöföreningar och ideela organisationer.
Men i övrigt innebär min välgörenhet att jag väljer den värld jag vill ha i mina dagliga inköp.

Det gäller inte bara ekologisk och rättvisemärkt mat utan även kläder och annat.
Allt jag har på bilden är inhandlat på Röda korsets loppis. Förutom skorna som är ekologiska, rättvisemärkta och även FSC-märkta.

När jag handlar second hand så behöver inget nytt produceras, jag använder något som någon annan kanske skulle ha slängt.
Dessutom får jag pengar över till andra vettiga kanske lite dyrare saker, totalt kostade tunika, luvtröja och jeans 120kr… Men skorna gick på ca 700kr.
Dessutom går mina pengar till röda korsets välgörenhet. Det händer att jag köper saker som varken barnen eller jag använder, men då är det bara att skänka tillbaks så kan de sälja det en gång till…. så har man gjort en dubbelbra gärning.

Det som oroar mig är att inte alla gör såhär, många tycker att barnen liksom de själva ska ha det senaste nyaste för att passa in, men vilka är det som skapar mallen för hur det ska vara om alla är oroliga för att inte passa in?
De föräldrar som oroar sig mest kanske, som tror att värdet på någon sitter på ytan och inte i hur barnet själv känner och mår. Att hela tiden bli bedömd efter hur man ser ut och inte vågar ha det som man själv känner att man trivs i och kan stå för.
Jag tänker medvetet på att aldrig bedöma barnens kläder. Visst kan jag nämna om något är smutsigt eller trasigt, men jag säger aldrig  ”Åh, vilken fin klänning du har”  Istället säger jag ”Vad fin du är, det är du alltid!”
För det tycker jag verkligen och det ska de veta, då tror jag också att de blir starka och vågar ha på sig det de gillar, deras värde sitter ju inte i kläderna.