Ett litet stöd fixade jag till åt gråärterna och de verkar trivas trots den omilda behandlingen…
Rådjuren har jag inte sett några spår efter än så länge, kanske hjälpte det nya staketet att hålla dem borta, jag fortsätter iallafall att hålla tummarna.
Däremot såg morotsraderna ut så här när jag kom hem idag…
ALLT var länsat och låg i en prydlig hög utanför ytterdörren…
Det var dottern min som tillsammans med grannpojkarna hade dragit upp alltihopa.
J…a ungar!!
Nu går jag och svär över att jag (ännu en gång) har missat att sätta upp stöd åt mina ärtor och bönor i tid.
Glömmer liksom bort det när jag petar ner fröna i jorden på våren.
Har insett att det är bra mycket lättare att bygga stöd innan de har vuxit upp, inte när de redan är höga och liksom slingrar sig fram på backen…
Nästa år ska jag ordna så här fina stöd av armeringsmattor som Mia och Adde i Magersjö har (i tid…)
Vill också ha en så här skön plats att vila på.
