tunnelkatastrof

Tidigare i veckan blåste plasten på min odlingstunnel av en natt. Ut kl 6 på morgonen för att försöka förankra. Hittade ett rep och slog över i sicksack. Senare köpte jag ett nytt rep så totalt 40 meter lina såg till att hålla tunneln på plats. Igår förstärkte jag plasten i reglarna längs alla sidor vid marken, med häftpistol. Planterade om alla kronärtskockor och ställde ut. Kände mig nöjd, glad och hoppfull inför våren…

 

Vid 4-tiden i natt vaknade jag med ett ryck, sådär som man gör när man hör något illavarslande ljud. Det blåste! Upp och försöka se något i mörkret. Tunneln stod kvar men det fladdrade olycksbådande i plasten. Svårt att somna om efter det, att ligga och lyssna på ljud mitt natten är något jag ogillar starkt. När det började ljusna vid 5-6 gick jag ut och försökte göra något åt eländet, men det var redan försent. Det viktiga nu var att se till att inte alltihopa blåste iväg över ängen. Som tur var lyckades repen hålla kvar plasten på bågarna och själva stommen stod stadigt om än lite knäckt.

 

Det blir ingen mer odlingstunnel för mig i år, jag orkar inte oroa mig när det börjar blåsa på nätterna, även om jag lyckas laga den här, vilket jag betvivlar, eller köper ett nytt överdrag. Det var en intressant och kort säsong med växthus. Men jag känner mig också en aning upplyst. Mitt andra byggprojekt; vedskjul, måste bli stadigt, vädrets makter är inte att leka med!

 

surdegvåfflor

Hörde på radion imorse att det var ”surdegsdagen” idag. Vad nu det kan innebära… Men det är ju alltid trevligt att få fira lite, så jag gjorde surdegsvåfflor efter Fabror Gröns´s recept. Bästa betyget kom från dottern som ”inte ens märkte någon skillnad mot vanliga våfflor”. Till våfflorna åt vi gräddfil och mormors plommonsylt.

 

 

Farbror Grön fick jag för övrigt en pratstund med på trädgårdsmässan, Nordiska trädgårdar, för ett par veckor sedan. Johannes och Theres som driver bloggen, stadsodlar tillsammans med sitt bostadsbolag i Västerås och kommer snart släppa en odlingsbok ”Alla fingrar gröna”. Håll utkik!

Odlingstunneln är på plats

I helgen har jag haft hjälp att klä på odlingstunneln. För två veckor sedan lyckades jag få upp stommen själv. Det var inte någon klockren beskrivning som följde med direkt, men det gick med lite klurande. Ibland är det nästan bättre att vara själv så man kan tänka i tystnad. Men vissa uppgifter klarar jag bara inte av med endast två händer.

Måste förstärka den lite på några ställen eftersom det var ett exemplar av sämre kvalité, vilket jag visste om när jag beställde den. Hoppas den står kvar tills jag fått tag på bra tejp och rep.

 

 

Förberedde två bäddar på var sida, för tomater, chili och basilika i sommar. Längst in har jag plats för två pallkragar och en sittplats. Sådde lite i ena bädden idag, dill, spenat, lök och sallad, som jag hoppas kunna skörda innan det är dags för utplantering. Har ju aldrig haft ett växthus själv, bara odlat i stora på jobbet, så det blir ett år för experimenterande.

Inte som jag tänkt mig

Här skulle egentligen legat ett inlägg om min nyss uppsatta odlingstunnel. Men, vädret blev inte riktigt som förra helgen. Minusgrader, snö och blåst. Inte läge att gå ut och försöka montera ihop ett växthus… Jag sorterade upp delarna på vardagsrumsgolvet i alla fall och insåg med skräckblandad förtjusning att det inte är 4,5 meter långt och 2 meter brett som jag hade beställt utan 6 meter långt och 3 meter brett! Jag har ju liten trädgård så 4,5 meter var det jag måttat upp att jag kunde ha på några olika platser, men 6 meter… Övervägde tanken att skicka tillbaka alltihopa igen, men nej, jag ska försöka och se hur det blir.

Förra veckan grävde jag upp 20 liter jordärtskockor, av misstag faktiskt, visste inte att det var så många kvar i jorden och det var inte dem jag var ute efter.

 

 

Alla maträtter den här veckan, från raggmunk till potatisgratäng har innehållit jordärtskockor. Testade även att lägga in med klassiskt rödbetsrecept. Skivade skockorna tunt, kokade upp dem en kort stund och lät dem sen koka med i lagen. 1 dl ättiksprit, 2 dl socker och 3 dl vatten, några lagerblad, nejlikor och kryddpepparkorn. Innan jag hällde alltihopa i glasburkar. Det blev gott!

 

 

Idag ska jag även testa att syra jordärtskockor, har ingen erfarenhet av det.

Gräv nu!

Gillar att gräva mina land. Det finns många teorier om att gräva eller inte gräva. Följer man permakulturens principer så ska man låta bli så långt det går. Både för att inte störa mikrolivet i jorden och för att det är arbetsbesparande. Jag sympatiserar med tanken. Men inser samtidigt att det är svårt när en odlar på gammal vall. I min trädgård finns mycket kvickrot, kirskål, tistlar, maskrosor… Har varken intresse eller råd att anlägga en köksträdgård från grunden, låta en grävmaskin göra jobbet och forsla hit ett lass med fin matjord, gillar att jobba med det som finns och göra det bästa av det. Därför gräver jag. Både höst och vår, ibland på vissa delar av trädgården använder jag även jordfräs.

Men jag blandar ändå principer från olika odlingsmetoder. Efter höstgrävningen täcker jag jorden med så mycket material jag får ihop, för att bädda åt maskarna och ge dem mat, för att skydda jorden och jag misstänker också att det minskar näringsläckaget. På våren finfördelar jag materialet med jordfräsen eller så har det redan hunnit förmultna tillräckligt på ytan. Nu är bästa tiden att gräva bort så mycket kvickrot och maskros som man orkar med. De har inte börjat växa än och fått fäste, jorden har torkat upp lite och är lucker, iallafall hos mig. Då är det ”lätt” att plocka bort rötterna. Under odlingssäsongen täcker jag jorden igen med allt jag kommer åt, mestadels gräsklipp och halm. Så visst är det en del jobb, men har man inga stora fysiska besvär så är det inte värre än ett pass på gymmet.

 

 

Att ha en bra spade är viktigt, den ska vara lagom stor och inte för tung annars blir jobbet bara tråkigt. Förra året grävde jag av min spade, knäckte den på mitten där träet blivit lite mjukt på grund av vanvård.  Fick en ny i present i vintras och den är turligt nog perfekt. En kompisspade, för oväntade besök… men jag använder den mest själv än så länge.

det här med lika för könen

Imorgon är det 8 mars! Vi bakar tårta för att fira…vad?

Diskuterade jämlikhet och uppfostran på en fikarast, någon hävdade att vi inte har ojämlik uppfostran mellan döttrar och söner i Sverige, såsom det kan vara i vissa länder, där döttrar inte ens är välkomna. Där söner alltid har fördelar för att de är just söner. I Afghanistan finns det exempel på att man låter flickor växa upp som pojkar till en viss ålder för att dra nytta av att ha en son.
Vi har det så mycket bättre på många sätt i det här landet.
Men jag tror ändå vi gör skillnad. Även här.
Själv har jag ju bara döttrar så jag kan inte jämföra, det som gäller för ett barn gäller för alla tre.  Men jag kan ägna mig åt tankeexperiment.
Jag försöker inte styra barnen eller uppfostra dem till att bli ”kvinnor”. Men jag tror ibland att jag ägnar mig åt en korrigerande uppfostran. Det sker utifrån samhällsnormer som jag knappt själv är medveten om. Det är svårt att sätta fingret på eftersom man måste rannsaka sig själv och det finns inget facit.
Men som exempel kan jag ibland försöka dämpa ena dotterns fantastiska självförtroende och hennes glädje över att hon är just den hon är. Jag nämner att om hon bland andra uttrycker sig som hon gör hemma, över den egna fullkomligheten, så kan folk uppfatta henne som dryg och lite stöddig. Samtidigt som jag alltid säger att hon är bra och fin. För det ska hon ju veta (men inte uttrycka?).
Jag tror jag gör så för att skydda henne, ifall hon inte orkar stå upp mot eventuella angripare som kan tänkas ge sig på henne i framtiden. Men så leker jag med tanken att hon var en son istället, hade jag dämpat henne då? Hade jag överhuvudtaget funderat på att hon kan få det tufft med en alltför stor tilltro till sin egen förmåga och en lust att uttrycka det? Jag kan ju inte veta, men jag tror faktiskt inte det… Förmodligen hade jag sett det som en tillgång.

Ska försöka ägna mig åt att uppfostra människor istället för kön, men det är svårt eftersom även jag är kvinna och uppfostrad efter vissa samhällsnormer.

 

 

Ena dottern fotar den andra hjälper till i trädgården.

röra på landet och ordning i stan

Nu finns det lämningar överallt på gräsmattan. Det har byggts snökojor och ”restauranger”, men när snön smälter bort ligger all rekvisita kvar. Idag fick jag barnen till att städa undan lite på trädgården. Måste ju gå att klippa gräset snart…

 

 

Flydde min röriga trädgård i helgen. Hade ett ärende i Göteborg, efter det var uträttat och medan jag väntade på att få träffa Ellinor hade jag lite tid över. Istället för att åka in till centrala delarna av stan besökte jag Gunnebo slott. Det är ju inte riktigt odlingssäsong än, men ändå inspirerande att gå runt och kika lite. Ofta när jag är i en ”storstad” hamnar jag i någon trädgård, som om man inte får nog av det här på landet.

 

 

Det mest inspirerande tycker jag är kompostlimpor, tänk att få ihop så mycket material att man kan ha en hel ångande hög!

Idag var jag och en kollega runt i Tranås centrala delar och inventerade grönytor. Förhoppningsvis får vi igång ett stadsodlingsprojekt så småningom. Stadsodling är något som varje stad med självaktning borde ha, tycker jag!

brödbakartag

Förr bakade jag, ofta. Köpte nästan aldrig mjukt bröd. Ett tag tyckte jag det var kul att experimentera, testa nya recept, göra fel, göra om. Sen blev brödbakandet rutin, inget som var jobbigt eller krångligt, det bara gjordes.
En tid tillbaka har jag gnällt inför alla som orkat höra på att jag jobbat för mycket, 100% är inte optimalt, jag hinner ju inte baka! Istället har vi köpt mjukt bröd. Det trivs jag inte med.
Men det har inte varit sant. Kom på det förra veckan. Det handlade inte alls om tid, det handlade om lust (och plats i frysen)…
Att jag vill grejja och fixa i köket, baka och testa nya rätter är en ganska bra indikation på att jag mår bra. Förra veckan bakade jag två kvällar i rad och det tog ingen tid alls, bara uppmärksamhet och det är väl det jag inte orkar med när det finns annat som stör. Sen var det det där med frysen, ända sedan i somras har den varit proppfull, men nu har vi varit duktiga och ätit upp en del och plötsligt finns det plats för några limpor. För man kan ju inte engagera sig i att baka en limpa, det måste bli åtminstone två eller tre.