hippihäxan

Lilltjejen blev hemskickad från dagis imorse, (lite lös i magen) men väl hemma var hon frisk och kry som en nötkärna.
Onödigt, men ganska trevligt att få en dag i trädgården.
Tömde hushållskomposten i trädgårdskomposten, ca 5 skottkärror blev det och täckte med halm.
Väldigt bra att ha en gammal halmbal ibland.
Insåg hur otroligt otränad jag är, blev både flåsig och trött i ryggen, men på ett skönt sätt.
Eftersom mina enda träningsredskap är skottkärran och spaden är det kanske inte så underligt…

Funderade när jag slet där i trädgården om det inte kändes konstigt att bry sig om den när den ändå inte kommer vara min i sommar, men nej.
Odling är ett kretslopp och man kan i princip inte äga en trädgård, man kan bara förvalta den.
Det jag gör idag har någon annan glädje av imorgon.
Dessutom mår jag så otroligt bra av att få bry mig om och då är det inte så viktigt att få vara med om skörden i höst.
Sen tänkte jag att det här stämmer ju så väl in på den känsla vi måste ha för planeten med.
Det vi gör nu kommer våra barn tacka oss för i framtiden (eller tvärtom).

En annan sak som jag fascinerades av var att det  bara är  2½ vecka sen vi pulsade runt i halvmeterhög snö.
Och nu går det att gräva…
Till middag blev det den här ”gratängen” med dessa nyskördade jordärtskockor.

… blir det nog här på fredag, med tjejerna.
Blev inspirerad igår på jobbet, när det tillverkades kransar och påskpynt.

Allt material är hämtat från naturen, förutom band och fjädrar.
Fjädrarna ja, är ju ett kapitel för sig.
Efter förra årets skandal, att fåglar plockas levande på sina dun, är butikerna pressade att ta reda på varifrån deras påskfjädrar kommer.
Tydligen kommer de ”godkända” fjädrarna från döda kalkoner i USA, som sen fraktas till Kina för att färgas… för att sen åka halvvägs tillbaka till europa och hamna i våra påskris…
Kanske dags att komma på något annat att hänga  i påskrisen.

Ha ha, strax efter jag skrivit förra inlägget halkade jag in här.
En sån liten bra lista som man behöver då och då.
Skönt att vissa av punkterna inte är någon större uppoffring för mig (pga av redan invanda rutiner).

Det är inte så svårt att leva ”hippi”/miljövänligt liv när man är hemma hela dagarna och bor i hus på landet.
Men det är annorlunda nu. Barnen börjar bli större, jag jobbar heltid, jag ska snart flytta till lägenhet.

Häromdagen fann jag mig själv väldigt involverad i Let´s dance (sånt är viktigt att följa när hela skolan pratar om det på måndagen…) och nästan på väg att ringa och rösta fick jag slå mig själv på fingrarna.
Jag bryr mig inte!
Men det är så lätt att bli meddragen.
Hur går tankarna hos alla dem som tittar mycket på liknande program och sedan bara läser kvällstidningar där allt ältas igen?
Om det dessutom är det enda som diskuteras på fikarasten på jobbet…
Klart det är lätt att skita i allvarligare problem runt om i världen.

Dagen efter blev jag påmind av en vän på telefon att det faktiskt var Earth Hour (hur kunde jag glömma?)
Släckte tvärt alla lampor och satte mig i soffan, vad skulle jag nu hitta på?
Somnade! Kl 20,45.

Känner mig ibland rätt usel och att jag har tappat fokus.
Men samtidigt måste jag ge mig själv lite cred;
Det är skönt att man har en del rutiner och värderingar ganska så klara för sig, speciellt när vardagen snurrar fortare och fortare.
När jag fick min första riktiga månadslön var min tanke att jag skulle ta ett varv på stan och ”unna” mig något nytt till garderoben, det behövdes visserligen men varför skulle jag inte fortsätta handla på loppis bara för att jag plötsligt hade pengar?
Så  det gjorde jag.
Och varför inte fortsätta odla bara för att jag ska bo i lägenhet?
Skaffade kolonilott.
Att prioritera kravmat kommer jag fortsätta göra, både för barnens, smakens och miljöns skull.
Mitt nästa problem kommer att bli komposten. Får väl ta med alla rester till jobbet.
Men hoppas att jag å andra sidan kommer cykla mer när jag har lite närmre till allting.
Det är inte lätt att vara miljösmart.
Och det är verkligen inte lätt att alltid vara lika engagerad…

Ett enkelt sätt att spara pengar är att klippa barnens hår själv.
Än är det ingen som har protesterat, men jag antar att det kommer läggas många hundralappar på hårvård i framtiden…. när inte mamma duger längre.

För några månader sen tog jag in några grenar från vinbärsbuskarna.
Det var det första gröna för våren, och de bara fortsätter frodas i sin burk med vatten och har bildat rötter.

Jag har också planterat små krukor med solrosskott, söta i fönstren och goda att äta, men mest är det för att jag får abstinens om jag inte får pilla lite med jord och frön vid den här tiden på året.
Nu har jag iallafall säkrat odlingsbehovet inför sommaren och skaffat mig en kolonilott (eller två…) 
Det ska bli spännande, har alltid varit sugen på att någon gång pröva på kolonilottsliv. Och ett bättre tillfälle får jag väl inte, för jag vill inte bo i lägenhet för alltid.
(Föresten har jag skaffat boende också, men kolonilotten var viktigare…)

Våfflor idag på jobbet.
Till dem hade vi vispad cremé fraiche, vinbärssylt, honung och frukt.
Smask!

Sen fick jag en grundkurs i knäckebrödsbakning av en deltagare.
Så otroligt goda knäckebröd blev det. Och inte allt för svåra att göra, fast man måste vara nogrann med att kavla tunt tunt.

Rås knäcke

5 dl ljummet vatten
50 gr jäst
6 dl grovt rågmjöl
6 dl vetemjöl
1 msk salt
1 msk hel kummin

Rör ut jästen i vattnet och blanda i övriga ingredienser.
Knåda till en smidig deg.
Låt jäsa 30 min.
Kavla ut degen tunt och lägg på plåt.
Använd mycket mjöl så inte degen fastnar.
Nagga kakorna eller använd kruskavel på slutet.
Lägg dem på osmord plåt och låt jäsa 20 min.
Sätt ugnenpå 220 grader och grädda kakorna 3 min på varje sida.

Knäckebrödet har vi tänkt bjuda på när vi är på hälsomässan på Tuc den 17 april.
Kom och smaka!

Det blev mycket kök förra veckan… och mycket funderingar…

Jag är ju ”bara” en självlärd hemmafru… allt jag kan har jag klurat på, testat och övat under mina 6 år som föräldraledig på heltid.
Men jag tycker att jag hela tiden kommer fram till samma saker, att sunt jädra bondförnuft räcker långt.

Vad är det en människa behöver?
Näringsrik mat, tak över huvudet, mänsklig kontakt och något meningsfullt att ägna sig åt.
Men varför är den viktigaste biten för vårt välbefinnande alltid längst ner på prioriteringslistan i den offentliga sektorn?
Förra veckan kunde man läsa i lokaltidningen att ”skolkök hotar centralköket”.
(I vår kommun lagas all skolmat i centralköket enligt cook and chill systemet, maten kylls snabbt för att sedan köras till skolorna och värmas på nytt.)
Jag tycker tidningsrubriken var felformulerad, det är ingenting som hotas, utan barnen och vår framtid som räddas!
För att få mer kött på benen var jag på studiebesök på centralköket och pratade med kostchefen.

Varje skolmåltid får i snitt kosta 8,50 kr….
Inte mycket ekologiska eller närproducerade råvaror används.
Däremot är maten säkrad rent hygieniskt och ”näringsmässigt” (vilket man kan diskutera, just med tanke på eko) med hjälp av egenkontrollprogrammet, trots att köket egentligen är undermåligt för den matkvantitet det hanterar.
Centralköket skulle behövas byggas om för 10 miljoner kr om det ska bli effektivt.
Varför inte använda de pengarna till att bygga om alla små skolkök och laga mat på plats åt barnen?
Ännu mer vatten på min kvarn får jag när tom kostchefen själv utryckligen är av samma åsikt!
Dock behövs det ungefär dubbelt så mycket pengar per måltid alltså ca 16 kr för att få varje måltid mer eko.
Men vad finns det som är viktigare än våra barns hälsa och jordklotets fortsatta existens?

En dag tidigare i veckan sådde jag små frön av matglädje hos våra deltagare på Rås då de allihopa fick vara i köket där och laga sig en egen måltid.
Ju fler kockar desto godare soppa.
Inte mycket ekosnack blev det. Ibland gäller det bara att försöka få någon att börja laga mat över huvudtaget…

Började bra med att jag glömde släppa av äldsta tjejen på fritis imorse.
När vi kommit ut på stora vägen och kört ett par kilometer (stressade till dagis) hör jag från baksätet; ”Men mamma…!”
Bara att vända om.

Sen har det varit tre möten under dagen.
Ett där alla var där pga sina titlar och kanske inte i första hand sitt engagemang.
Och ett där alla var där pga sitt engagemang och inte sina titlar.
Måste jag nämna vilket som var mest givande och inspirerande?
En ledtråd… jag gillar engagerade människor…