… att hoppa på vattenpölar med lite is på.
Det var vår i luften idag.
För mig hade snön gärna fått ligga kvar, men jag är tacksam för att det inte är -20 grader, så man slipper elda som en tok.
Författare: hippihäxan
ledtrådar
Nu har jag funderat och kommit fram till två bidragande orsaker till min missnöjdhet just nu.
Jag saknar min diskmaskin, som har gått sönder. Jo, jag köpte en ny innan sommaren, för jag insåg att jag inte skulle få göra annat än stå och handdiska när vi var lediga.
Nu är det jullov, den nya diskmaskinen fungerar inte och jag gör inte mycket annat än diskar…
Dessutom har jag blivit krasslig efter mina små träningspass på skidor i veckan, jag som klarat mig ifrån förkylningar hela hösten trots en massa möten med nya människor.
Bäst att hålla sig borta från träningen… min energi verkar inte räcka till.
Förkylningen lindrar jag med mina huskurer; kombucha och älggräste och det börjar faktiskt hjälpa.
vårtidsförändringar
Just nu är det inte särskilt muntert att titta ut genom fönstret…
Snön smälter och allt skräp därunder kommer fram igen.
Det kryper i kroppen på mig när det blir såhär, det känns inte riktigt bekvämt och jag vill ha en förändring,nu!
Frågan är om det bara är en årstidsförändring jag längtar efter, att det ska bli vår.
Igår hörde jag faktiskt en fågel, vet inte om det var en vårfågel, men det lät vårigt och jag blev alldeles glad.
Ska nog ta en funderare om det här med förändringar, ibland behöver man bara städa ut julen för att bli tillfreds igen, ibland krävs det något mer.
Så var julen överstökad…
Vi överlevde en snabb resa till Stockholm.
Trots avrådan att ge sig ut på vägarna, så gjorde vi just det. Lite trist att ha familjen så långt bort.
Bästa med resan (förutom att träffa nära och kära) var att jag fick med mig mina gamla långfärdsskidor hem.
Har tagit en daglig tur på vingliga ben över ängarna och insett att jag inte har svettats sen oktober då jag var ute och sprang senast. Motion ska ju vara bra säger de.
Bästa julklappen var bidrag till en infiltration…
Jo, när jag äntligen börjar få lön och försöker lägga undan lite för att göra investeringar i huset så åker jag på att gräva om mitt avlopp för det rinner inte undan.
Så är det att bo i hus, man vet aldrig vilka överraskningar som väntar. Men det blir inte förrän till våren.
God fortsättning på er!
Vi gillar snö
Snön har legat några veckor här och det gör skillnad på humöret, det blir ju mycket ljusare.
Jag har bytt till LED-lampor i mina loppisfyndade julljusstakar och de är i och för sig inte på så länge varje dag, men lite skillnad gör det.
Från de gamla lamporna som drog 3 W styck till de ny LED-lamporna som drar 0,2 W. I varje ljusstake är det 7 lampor så totalt blir skillnaden 21 W till 1,4 W.
Men det är inte alltid smart att använda en timer till sina ljusstakar och julgransbelysningar.
Eftersom timern drar en del el så kan det gå åt mer el om man sätter stakarna på tidsstyrning än att ha dem på dygnet runt, förutsatt att det är LED-belysning i dem.
Text till artikel i förra inlägget
Eftersom texten inte går så bra att läsa på bilden och jag inte har möjlighet att länka till Tranås tidning kommer den här;
TRANÅS
Miljöpartiet i Tranås är oroligt över den planerade gruvdriften i Gränna.
Man efterlyser mer eftertanke kring miljökonsekvenserna.
– Hittills har det mesta handlat om jobben, men det behövs en diskussion kring vilka risker gruvan medför, inte minst för dricksvattnet, säger Emelie Emanuelson.
Hon tecknar en dyster bild av gruvans konsekvenser för närområdet. Inte minst oroas hon över hur Vättern kommer att påverkas.
– Den är dricksvattentäkt för 250 000 människor och på sikt ska även Stockholmsregionen få sitt vatten därifrån när Mälaren har blivit för salt. Vad händer om vattnet förstörs av läckage? Vi har sett ett liknande fall i Finland där en nickelgruva har utvecklats till en miljökatastrof på bara tre år. Föroreningar i vattnet kan mätas elva mil från gruvan.
Tasmet AB, det kanadensiska bolag som vill etablera gruvdrift, har ännu inte fått sitt tillstånd. Ansökan ligger hos länsstyrelsen och Miljöpartiet följer med intresse den fortsatta utredningen.
Vad säger du till dem som anser att regionen behöver alla arbetstillfällen den kan få?
– Att jobben troligtvis kommer att bli färre på grund av gruvan, inte minst genom att besöksnäringen riskerar att avta. Och jobben är inte det viktigaste, vattnet är viktigare.
En annan aspekt som Miljöpartiet lyfter fram är de ekonomiska vinsterna – för företaget.
– Gruvbolaget är ju kanadensiskt och pengarna försvinner ut ur Sverige. 0,25 procent av intäkterna betalas i royalites till stat och markägare. Vi reagerar också på att företaget redan innan de fått tillstånd börjat sponsra idrottsföreningar med stora belopp. Det gör de för att skapa en positiv bild av sig själva, säger Emelie Emanuelson.
Kopierat från Tranås tidning, skrivet av Cecilia Undfors
Arbete kan inte ställas mot miljön
Den senaste veckan har det mesta i Tranås kommun handlat om jobben. En stor industri flyttar sin verksamhet till Italien och flera mindre industrier säger upp folk. Det är ett hårt slag för en så liten kommun som vår.
Förra veckan uttalade sig Miljöpartiet i Tranås om gruvan som är planerad i Gränna och efterlyste mer tanke på miljökonsekvenserna och riskerna kring den planerade verksamheten.
Jag har haft många intressanta samtal efter det med folk som är oroade och som tycker det är positivt att det även talas om riskerna politiskt. Hittills har diskussionen mest handlat om nya arbetstillfällen.
Men som vi även lyfte i artikeln är vi skeptiska till om det kommer bli fler arbetstillfällen efter en eventuell gruvstart. Jag tror nämligen att det kommer gå arbetstillfällen förlorade inom turism, besöksnäring och jordbruk. Näringar med förankring i lokalsamhället.
Gruvbolaget har liksom den industri som nu flyttat sin verksamhet härifrån, utländska ägare, utan något långsiktigt tänk för lokalbefolkningen.
Hittade ett intressant inlägg som VD för vårt näringslivsbolag Tranås United skrev i augusti där han beskriver att turismen i Sverige omsätter mer än vad stålindustrin (alltså vår basindustri inom gruvnäringen) i landet gör.
Borde vi inte vara rädda om våra besökare då?
Läs här; http://iloapp.tranasunited.se/blog/blogg?Home&post=98&1345967068
Och hur som helst tycker jag aldrig vi får äventyra våra grundläggande livsbetingelser, alltså i det här fallet vårt dricksvatten, hur många arbetstillfällen det än kan ge på kort sikt…
Skrämmande om gruvdrift
Min oro över gruvan som planeras i närheten av Gränna bara växer.
Har hört om att folk ser fram emot jobbtillfällen samtidigt som idrottsklubbar och andra organisationer i området som har fått ”sponsring” från gruvbolaget för att kanske bli lite mer välvilligt inställda.
Men jag uppmanar alla att läsa den här nyhetskrönikan från den 16 november i år och verkligen fundera över vilka val vi gör och till vilket pris…
Krönikan finns att läsa här på Dn.
Åsa Moberg: Så kan man öppna en urangruva i all tysthet
Nyhetskrönika I nickelgruvan Talvivaara i norra Finland pågår en miljökatastrof. Den nådde svenska medier i notisform förra veckan: En svensk helikopter skickades dit för att hjälpa till att bygga skyddsdammar för det giftiga avloppsvattnet. För en vecka sedan läckte det enligt TT ut med en fart av fyra miljoner liter i timmen.
Gruvan ligger på en vattendelare som är avrinningsområde för Ule älv och Vuoksen. Den finlandssvenska tidskriften Ny Tid har haft ett ingående reportage om de miljöhot som gruvdriften medför. Agneta Oker-Blom presenterade skrämmande fakta om den ”normala” driftens risker (9/3). Den metod som används kallas biourlakning. Bio låter alltid bra, man får väl vara tacksam att det inte kallas ekourlakning.
Alla skador skulle begränsas till gruvområdet, lovade ägaren. Efter tre års gruvdrift kunde föroreningarna i våras mätas elva mil från gruvan. Sulfat och nitratutsläpp har förorenat tre sjöar.
Kanadensiska gruvföretag knyter stora förhoppningar till att Finland ska börja bryta och exportera uran. Det heter att Talvivaara producerar nickel, men man har samtidigt i all tysthet öppnat Europas största urangruva. Hur gick det till?
I mars fick man rätt att tillvarata det uran som uppkommer som biprodukt. Förevändningen var att det är bättre för miljön att ta hand om uranet än att lämna det i slambassängerna: ”Med en produktion på 350–500 ton uran per år blir Talvivaara, som genom ett trollslag, Europas största urangruva – utan att någonsin ha behövt redovisa för eller debattera uranets miljöpåverkan.”
Uranmalm finns på flera platser men diskuteras inte vid gruvprospektering för andra mineraler. Oulanka nationalpark, norra Kuusamo och södra Salla tillhör de oersättliga naturområden som riskerar att förorenas av uran, som i de lappländska vattensystemen kan spridas snabbt över stora områden redan vid normal drift.
Uran är ett vattenlösligt radioaktivt grundämne. Utvinningen kräver starka kemikalier. Varje ton uranoxid som utvinns skapar 27 ton koldioxidutsläpp och 2 400 ton radioaktivt slagg.
I dag ger turistnäringen i Finlands malmförande trakter fler jobb än gruvindustrin. Men näringen för ett evigt krig mot gruvprospekteringen.
Gruvbolagens intressen är väl tillgodosedda i finsk (och även svensk) lagstiftning, medan ingen bevakar andra företags eller enskildas intressen.
Nu visar tv i Finland ilskna markägare och miljöaktivister som demonstrerar vid katastrofgruvan. Arbets- och näringsministeriet konstaterar att verksamheten inte kan fortsätta i nuvarande form. Enligt kanslichef Erkki Virtanen vid arbets- och näringslivsministeriet har det skett ”en stor miljöskada och branschens rykte har lidit omätbar skada”.
Antagligen är det tvärtom. Det är naturen som lidit omätbar skada. Branschens rykte kan inte bli sämre än det redan var. Det obegripliga är hur gruvbolagen gynnas av lagarna.
Kamp om tiden,,, och humöret
Ibland känns det som att jag bara kämpar mot tiden, humöret och datorerna.
Själv vill jag bara vara hemma och ta det lugnt på helgen. Men det blir sällan så när det är barnhelg, eller så blir det så, men med alldeles för mycket skärmtid.
Det är skönt att ligga på soffan och läsa en bok, men då får jag dåligt samvete för att barnen spelar för mycket dataspel.
Så tar vi tag i och hittar på något, men då vill inte alla vara med utan istället åka till någon kompis eller bara göra någon annan aktivitet…
Det är svårt att få ihop allas viljor, barnen är på gränsen till att vara för stora för att alltid hänga med mig, men samtidigt för små för att helt klara sig själva, vilket innebär att jag ändå måste engagera mig.
Känns ibland som man aldrig räcker till.
Men så tänker jag på helgen och vad vi FAKTISKT har gjort… Bakat lussebullar och pepparkakor, åkt pulka, spelat sällskapsspel, varit i stallet och ridit, julpyntat, dragit runt på stan och letat vinterbyxor och lånat böcker på biblioteket, tittat på film tillsammans OCH barnen har lekt med kompisar och varit på aktivitet.
Ibland måste man få känna sig nöjd efteråt även om det mitt i allt ståhej kan vara lite kämpigt.
Glad första advent!
Äntligen får vi något att skotta.
