Jag tror att det är okej med lite syskonkärlek.
Det är systrar och bröder man kan gräla med och bära sig åt mot, de finns kvar ändå.

Precis som med mamma och pappa, även om mamma ibland blir galen på bråken och gnällen.
Mamma och pappa älskar iallafall,,, syskon älskar iallafall.

Ibland tvivlar jag på att jag är en bra mamma, när ”ungarna” gapar, skriker och trotsar (och även mina barn kommer nog tycka att jag har fel och brister när de blir stora nog att tänka på sånt)
Men jag brukar använda andra sammanhang lite som facit.
Om barnen kan uppföra sig och vara snälla mot sina kompisar i skolan och på dagis, även om de ibland bråkar med varandra hemma så är det ok, det är hemma man kan göra sånt utan att bli utstött.
Men om det är tvärtom, att de alltid är små änglar hemma men tar ut sin ilska någonannanstans, då är det dags att se upp…

Men även om det kivas ibland så är det ändå oftast så att barnen dras till varandra och mest trivs ihop och då trivs jag också.

Idag har jag hört mig själv låta som en ”politiker” för första gången… den upplevelsen har jag blandade känslor till…

Jag var inbjuden på studiebesök på en högstadieskola, hängde med en lärare, fick prata med rektorn som tog sig tid att förklara en massa bra saker för mig.
Fick äta lunch i matsalen och även vara med på en lektion med elever från årskurs 8.
Jag var där för att se och lära så jag har kött på benen i Bu-nämnden sen.
Man kan ju inte sitta och tycka om man inte vet hur verksamheterna fungerar…

Det var i mötet med eleverna som jag insåg hur svårt det är att prata som politiker.
Jag ville höra hur de såg på sin skola, men det blev ju också en frågestund för eleverna.
Men hur besvarar man tex en fråga om att de inte får skriva i sina övningshäften?

”Jo, det är ju så att skattepengarna måste räcka till många olika verksamheter, det är politikernas uppgift att fördela pengarna och vi är många som tycker och tänker i fördelningsfrågan…”

Samtidigt hade jag jättesvårt att inte hålla med dem, för att inte inge falska förhoppningar
”Jo, jag tycker också att det är skit att ni inte får skriva i era övningshäften för att nästa årskull ska använda dem, eller att skolmaten inte är god och lagad på plats!”
Istället hör jag mig själv säga.
”Ja, det ska jag ta med mig tillbaka till nämnden” och ”Det håller på att göras en utredning om var skolmaten ska lagas…”

Det är inte lätt… det som är svårt.

För drygt två år sen tog vi beslut om att inte vaccinera barnen mot svininfluensa, jag skrev ett inlägg om det.

Nu är det så sorgligt att man kan se ett övertygande samband mellan vaccinet och sömnsjukan Narkolepsi.
En livslång neurologisk sjukdom som orsakas av störningar i hjärnans reglering av sömn och vakenhet.
Den som drabbas somnar lätt på dagen och sover dåligt på natten, många tappar kontroll över sina muskler i olika situationer tex när de blir väldigt glada.

Det gör mig så ledsen att barn som drabbats av den här sjukdomen kan ha fått den i samband med vaccinering mot svininfluensa, och tänk vilka skuldkänslor man får som förälder…