Kategori: Funderingar

brödbakartag

Förr bakade jag, ofta. Köpte nästan aldrig mjukt bröd. Ett tag tyckte jag det var kul att experimentera, testa nya recept, göra fel, göra om. Sen blev brödbakandet rutin, inget som var jobbigt eller krångligt, det bara gjordes.
En tid tillbaka har jag gnällt inför alla som orkat höra på att jag jobbat för mycket, 100% är inte optimalt, jag hinner ju inte baka! Istället har vi köpt mjukt bröd. Det trivs jag inte med.
Men det har inte varit sant. Kom på det förra veckan. Det handlade inte alls om tid, det handlade om lust (och plats i frysen)…
Att jag vill grejja och fixa i köket, baka och testa nya rätter är en ganska bra indikation på att jag mår bra. Förra veckan bakade jag två kvällar i rad och det tog ingen tid alls, bara uppmärksamhet och det är väl det jag inte orkar med när det finns annat som stör. Sen var det det där med frysen, ända sedan i somras har den varit proppfull, men nu har vi varit duktiga och ätit upp en del och plötsligt finns det plats för några limpor. För man kan ju inte engagera sig i att baka en limpa, det måste bli åtminstone två eller tre.

 

Trädgårdskompis

Det brukar gå en älgkalv runt min trädgård, jag har även sett spår efter den på gräsmattan.
Tidigare i höstas var det två vuxna älgar och två kalvar utanför sovrumsfönstret en kväll, de stod och mumsade äpplen. Men efter den gången har jag bara sett denna ensamma kalv.
Igår när jag var ute stod den precis i kanten av trädgården och jag gick långsamt fram tills jag bara var några meter ifrån. Där stod vi länge och kikade på varandra tills jag kom på att jag hade en plåt i ugnen. När jag rusade in stod kalven fortfarande kvar och betade. Undrar om den känner sig trygg här i vegetarianens trädgård.

 

Funderingar i mörker

Trodde jag skulle sluta framåt hösten, men det blir ett beroende, att springa på morgonen. Kl 05.30 några dagar i veckan. Jag har lagt om min runda så jag bara springer på asfalt. Det är för stor risk att trampa snett i groparna på grusvägen. Men några gatlyktor finns inte här ute på landet. Totalt mörker har det varit nästan hela hösten. Det är så rogivande och uppiggande på samma gång. Men i morse var det inga moln och jag var omgiven av en fantastisk stjärnhimmel. Nästan så jag fick svindel, det kändes som jag skulle ramla ut i universum. Så liten och obetydlig man är när hela rymden öppnar sig ovanför en.

 

positiv väv av detaljer

Det är så många små detaljer som påverkar hur man mår. När något känns jobbigt färgar det av sig på annat och tvärtom. Nu känns det lättare att leva.
I helgen köpte jag ny bil, ja, den var ju begagnad förstås, men jag har inte förstått hur jobbigt det varit att åka med en bil som riskerat att rasa ihop vilken dag som helst. Psykisk stress. Den var inne på lagning i över en vecka och jag insåg att det inte är möjligt för mig att bo 1,7 mil ut på landet från närmsta tätort räknat, med tre barn som går på aktiviteter i stan och buss som inte går på helgerna. Det blir ett väldigt begränsat liv i alla fall, tyvärr. (Jag lånade bil av vänner för att pussla ihop det och åkte även med grannen och bussen när barnen inte var hemma.)  Cyklade faktiskt några gånger till och från jobbet i höstas. Det var skönt, men inget jag skulle göra nu när det är mörkt. Det finns nämligen inga cykelvägar hemifrån. Hastigheten är 80 km/h och med smal vägren. När jag ändå har en bil i min ägo så åker jag den även när jag kan ta bussen, dels för att det är en frihet att kunna jobba igen lite flextid och stanna i stan på kvällen men också för att bussen är mer än dubbelt så dyr som bränslet till bilen, och det tycker jag är sjukt! Det miljöbästa borde ju vara mycket billigare, då hade jag såklart åkt buss mycket mer.
När man i övrigt är miljömedveten så är den här bilfrågan ett ständigt ok för mig, men jag prioriterar att bo på landet, odla, inte semesterflyga, köpa secondhand osv. Då får bilen vara min lyx för att kunna leva ett någotsånär komfortabelt liv. Dessutom har den nya bilen dragkrok så nu kan jag handla eget virke och annat till huset!

Andra detaljer som bidrar till mitt välmående just nu är nya spännande projekt och jobberbjudanden som får mig att inse vad jag helst av allt vill göra i livet, samt positiv uppskattning från flera oväntade håll. Det ena genererar det andra, jag hoppas det håller i sig.

 

 

Rörelse

Vaknade igårmorse i en snötäckt värld. Bara att gå ut och byta till vinterdäck.
Jag har ännu inte fattat att sommaren är över… Den var lång och kort på samma gång.
Kanske fokuserade jag på fel saker, jag var iallafall inte riktigt närvarande, tiden gick och plötsligt vaknar man upp i november.
Man lever och lever vidare. Men potatisarna ligger i boden, syltburkarna står på sin hylla och pumporna är under tak, det är en rikedom som man kan njuta av till eldens sprakande i kakelugnen, när en lång vinter ligger framför.

 

Var det väntat…?

Det finns anledning att återkomma till vart vi är på väg. Gårdagen kändes som en kalldusch, men jag försöker att inte känna mig hatisk. Hat föder hat och ”vi och dom”-tänket har fått ännu en dimension.
”Är min granne, arbetskollega, släkting en sån…som röstar på dom…? ”

Att inte engagera mig i valet berodde helt och hållet på att den bästa grund jag kan lägga för mina tre barns framtid är att vara en närvarande förälder och jag vill göra allt jag kan för att se till att de gör ”rätt” val när den dagen kommer. Därför får kommunpolitiken ta paus.
Men det betyder inte att jag inte är politisk. Att uppfostra tre ansvarsfulla medborgare, kan det bli mer politiskt?

valtider

Det är en medveten strategi från min sida att inte engagera mig för mycket i valet.

Jag vet vad jag tycker och tror om framtiden, jag tycker ibland att folk är tröga, jag känner ibland hopp. Men mest av allt känns alltihopa som en tävling och en konkurrens om utrymme. Alla har en mission att sprida sitt budskap, den enda sanna. Det enda jag ångrar i att inte finnas med i karusellen är att SD tar plats. Å andra sidan vill folk gärna ha syndabockar när det är de själva som är roten till allt ont i världen. Vår västerländska standard beror på att andra har det sämre ställt, det är snålt och ogint att inte dela med sig. Så tycker jag. Därför tror jag att de som gärna ser den enkla lösningen inte kommer ta till sig att vi alla står inför en resurskris, innan valdagen på söndag.

Vi har en oljetopp, sinande naturresurser, peak everything… Partier pratar om miljöhänsyn. Men det får inte kosta något och vill näringslivet något annat så är miljöhänsynen snart bortglömd.
Det är lätt att prata om jobben och om att stoppa invandringen.

Vi har bara ett jordklot och om vi alla ska bo här måste vi börja dela rättvist. Ta ansvar för vår egen konsumtion och se till att den inte sker på bekostnad av andra. Varken de som lever nu eller framtida generationer. Det är så uttjatat, men är det någon som tar in?
Det handlar om så olika världsuppfattningar och därför är det svårt att diskutera lösningar…

 

 

 

ekologiskt pulver

Nu mixar jag en smoothie av juice, bär, banan, linfröolja och pulver av vetegräs och spirulina till frukost, för att motverka eventuella  näringsbrister. Tycker det är fantastiskt att vår lilla lanthandel och bensinmack i Gripenberg har så mycket ekologiskt, bland annat spännande produkter från Renée Voltaire, så jag stödhandlar gärna.

 

I torsdags chockade jag både mig själv och kroppen med att springa 1,3 mil, orken fanns, bara knäna protesterade lite.

Idag blev det ”bara” åtta kilometer.
Resten av dagen ägnar jag åt trädgården.

 

 

vardagsaktivism mot huvudvärk

Det är bättre nu. Kanske var det några timmar på soffan och glass till lunch (så får man göra när man är vuxen) som gjorde mig frisk. Huvudvärken har släppt och jag orkade mig ut på eftermiddagen.
Kanske var det allmän trötthet, eller politisk trötthet eller arbetströtthet…
Det pratas om jobben, jobben jobben… tröttsamt!
Varför inte fundera ut vad som måste göras, dela på göromålen och dela på kakan?
Några roffar åt sig, vinst. Då faller hela systemet. Några blir utanför, andra blir välmående och klagar på de som vänds ryggen.
Dagens system bygger på att några har det sämre.
Jag står på en lista inför höstens val, men jag kommer inte engagera mig mer än tidigare, det borde jag kanske…
Men jag vill bara vara aktivist, protestera högljutt.
Istället är det här min aktivism, vardagsaktivism.
När jag blir trött på samhället odlar jag lite egen mat och fantiserar om självförsörjning och att stå utanför systemet.
Då känner jag mig stark och egoistisk…
Är det egoistiskt att klara sig själv?
Kanske inte, om fler gjorde det så skulle vi inte vara beroende av alla dem som skapar vinst på andra människors bekostnad.

 

solglasögon på

I helgen var vi ute i skogen och hade picknick i dis och duggregn.


Sen en månad tillbaka har jag en ny kollega. Hon fyller ett stort tomrum efter Ellinor som bodde här när vi pluggade.  Vi diskuterar politik, resursfördelning och hållbara samhällen och det ger så mycket energi och ny kunskap. Dessutom får hon med mig ut i skogen eftersom hon är ny här och måste lära känna kommunen. Det gör mig gott.

Efter regn kom solsken. Igår var en dag full med möten och vårväder… Jag hann hem en sväng på lunchen innan vidare färd mot Jönköping.

 

Fortsätter det så här är det snart dags att hänga in vinterjackan, fyndad på loppis i höstas, i garderoben. Förresten är allt utom vinterkängor och strumpbyxor begagnade kläder, tom solglasögonen är loppisfynd.