Värmedriven fläkt

Länge har jag önskat mig en fläkt till köksspisen och nu är den min.

20140325-173310.jpg

Det är stor skillnad när barnen är hemma och drar runt varmluften jämfört med när jag är ensam. Det blir varmt ovanför vedspisen men där stannar luften. Med hjälp av den här fläkten som ordnar elförsörjningen själv genom värme från spisen kan det nog bli ändring på det.

fina firare

När jag kom hem från jobbet idag hade barnen bakat muffins (för att fira min födelsedag i efterskott).

 

Jag fick flera fina presenter bland annat en med återanvändning som tema. En ekoöl och en fairtradechokladkaka, som de hittat i köksskåpet och slagit in… Gillar´t!

solglasögon på

I helgen var vi ute i skogen och hade picknick i dis och duggregn.


Sen en månad tillbaka har jag en ny kollega. Hon fyller ett stort tomrum efter Ellinor som bodde här när vi pluggade.  Vi diskuterar politik, resursfördelning och hållbara samhällen och det ger så mycket energi och ny kunskap. Dessutom får hon med mig ut i skogen eftersom hon är ny här och måste lära känna kommunen. Det gör mig gott.

Efter regn kom solsken. Igår var en dag full med möten och vårväder… Jag hann hem en sväng på lunchen innan vidare färd mot Jönköping.

 

Fortsätter det så här är det snart dags att hänga in vinterjackan, fyndad på loppis i höstas, i garderoben. Förresten är allt utom vinterkängor och strumpbyxor begagnade kläder, tom solglasögonen är loppisfynd.

Vem bestämmer normen för lycka?

Häromdagen publicerade lokaltidningen ett debattinlägg från Annica Ride. Det var en så bra text att jag gärna ville dela den här, för alla er som inte läser Smålandstidningen/Tranås tidning…

Annica har jag träffat genom Omställningsrörelsen. Själv berättar hon att hon alltid drivits av en längtan att leva så hållbart, jordnära och självförsörjande som möjligt. Med odlingar, höns, vedspis, kompost, hantverk och återbruk lever hon som hon lär.
Yrkeslivet har ägnats åt kulturmiljövårdande verksamhet, främst byggnadsvård och traditionellt måleri.

Annica säger också att hon trots att framtiden ser mörk ut har valt att tänka optimistiskt, för även om vi inte lyckas vända trenden så vill hon kunna se sina barn och barnbarn i ögonen och säga att hon gjorde någonting!

Här kommer Annicas egen text om dagens konsumtionshets som jag tycker är värd att reflektera över:

 

Vem bestämmer normen för lycka?

Vårt konsumtionsmönster och vår status kopplas i dag i stor utsträckning till lycka, och vi matas ständigt med budskapet att vi aldrig ska vara nöjda och tillfreds. De värdegrunder som säljer produkter mest effektivt är avundsjuka, argsinthet, frosseri, girighet, vällust, likgiltighet, pessimism och högmod. Just det, de sju dödssynderna. Dessa predikades ett par gånger om året i kyrkan under många hundra år. Redan på 1930-talet skrev en man vid namn Stuart Ewens i branschtidningen Printer´s Ink följande: ”Reklamen bidrar till att hålla massorna missnöjda med sitt sätt att leva, med de fula saker som omger dem. Nöjda kunder är inte lika lönsamma som missnöjda”. Slutsatsen blir med andra ord att marknadens högsta önskan är att vi alltid ska gå omkring och känna oss missnöjda. Har vi därmed överlåtit åt marknaden att bestämma normen för lycka?

Ordet reklam kommer från latinets reclamo som betyder ungefär att ropa högt eller att genljuda. I den rådande kapitalistiska konkurrensandan har väl ingen undgått att det ropas allt högre och allt oftare efter oss konsumenter. Genom media utsätts vi, våra barn och våra ungdomar för en allt starkare påverkan. Vi träffas varje dag av flera tusen reklambudskap per individ. Även om vi inte tror att den påverkar oss, så är det onekligen så.

För att förstå konsekvenserna av reklam måste vi se ”helheten” på vår planet. Blir vi då lyckligare av att konsumera när vi i dag vet vilka globala följder vår överkonsumtion leder till?

Med tanke på den allt större mängden antidepressiva mediciner som ordineras till medborgare inom alla samhällsklasser, borde det  väl vara ett tecken om något, som ger indikationer på att lycka inte kan köpas för pengar? Att springandet i ekorrhjulet för att kunna köpa vad marknaden anser att vi behöver, i slutändan bara gör oss trötta och deprimerade?

För att uppnå en mer hållbar samhällsutveckling krävs det att vi ändrar vårt beteende och vårt sätt att leva. Konsumtionen bör  precis som förr utgå från våra grundläggande behov. Den överkonsumtion som pågår i dag kan under inga omständigheter  fortgå om vår civilisation ska ha en dräglig framtid på den här planeten.

I boken ”Reklamen är livsfarlig” som skrevs redan 1957 uttryckte författaren Sven Lindkvist följande: ”Det är något djupt egendomligt med ett samhälle, vars sätt att leva och tänka ofta inte är något annat än en biprodukt av företagens ansträngningar att öka sin försäljning.” Det är mer än 50 år sedan! Vad har vi lärt oss?

Utnyttja din konsumentmakt! Var nöjd med det du har och sätt din egen norm för lycka! Tänk själv, och tänk på våra framtida generationer!

 

Annica Ride

 

släng pannan

Nu har jag äntligen slängt mina stekpannor med tveksamma beläggningar.
Har haft en favorit några år nu, den har använts dagligen, men med tiden har repor börjat visa sig i botten.
Beläggningen har försvunnit och vart har den tagit vägen? Ner i våra magar förmodligen…

Före jul investerade jag i en ny gjutjärnspanna , en lättare modell (för oss som har lite svaga handleder) och har kört alla plastbelagda pannor till tippen, ville inte ens skänka dem till loppis.

När jag läste senaste numret av Kloka hem fanns där ett reportage om just gjutjärnspannor.
Ulrika Dahl (chef för miljögifter på Naturskyddsföreningen) rekommenderade försiktighet angående teflon och annan beläggning vid matlagning, just för att vi inte vet hur plasterna påverkar oss. Vid tillverkningen används perflourerande ämnen som inte bryts ner i naturen på lång lång tid och dessa ämnen hittar man överallt numera, till och med i små bebisar.

 

Min ny panna är jag mycket nöjd med, även om den var dyr i inköp, å andra sidan kanske den håller i trettio år och då blir den ju till slut väldigt billig.
Men jag följer inte rådet att låta bli diskmedel i den, tycker det är lite äckligt att inte diska ordentligt, så vi får väl se om det påverkar livslängden.

att inte göra-lista

Så var det nytt år.

Inga löften på nyår, jo, på en uppfordrande fråga vi tolvslaget slängde jag ur mig att jag ska rida och klättra mer det här året. Saker jag saknar och mår bra av att göra.
Läste sedan i tidningen att vi oftast antar fel nyårslöften, saker vi inte kan hålla och som sen får oss att må dåligt när vi inte klarar av det, som det klassiska börja motionera och äta nyttigt…

Hann med att läsa boken ”Från frustration till flow med lean@home” av Eva Jarlsdotter under ledigheten.
En bok som visar på hur man kan använda principerna från lean i vardagslivet. Även om jag är trött på allt tjat om lean i olika sammanhang så var den väldigt inspirerande.

Det handlar om att se över flödena och minska slöseriet.
Vad vill vi med ett hem, vad är värdeskapande?
Ofta tycker jag att jag får till det ganska bra och funderar över hur jag vill att vissa saker ska fungera för att det ska flyta på smidigt, som min senaste köksinvestering som underlättat matlagningen och gjort att jag slipper börja med att diska varje gång, det sparar både tid och irritation.
Men det finns andra saker att ta tag i såklart, tvättkorgen som fungerar som en extra garderob och hur mycket tid lägger jag inte på att leta efter prylar, blyertspennor till läxläsning, vantar, viktiga papper etc…

Har börjat med att rensa ur hallen för att få lite överblick och insåg att alla barnens sommarjackor fortfarande hänger framme och att jag själv hade 6 (!) jackor fast jag bara använder två dagligen. I boken lyfter man hur mycket pengar vi lägger på boyta för att bara förvara saker. Boyta som kanske är vår största investering i livet och som dessutom ska värmas upp.
Det är inte bara bekvämt att göra så lite onödigt arbete som möjligt, det är även energismart och miljöbra. Varför köpa nya dubletter av olika grejjer för att man inte hittar just den prylen när man behöver den? Mer än en gång har jag köpt nya vantar och strumpor till barnen trots att jag förmodligen inte hade behövt om vi haft lite ordning.

Ett annat råd i boken, apropå nyårslöften, var att sluta skriva listor på allt vi ska skaffa oss och allt vi ska göra. Istället kan vi skriva listor på vad vi ska göra oss av med och vad vi ska sluta göra.

 

EKR-träff

Idag har jag varit med på träff för alla Energi-och klimatrådgivare i Jönköpings län.
När jag pluggade var ett av mina önskeyrken just Energi-och klimatrådgivare. Det har jag ju inte blivit (än) men nu har jag förmånen att få vara med på ett hörn ändå genom Energikontor Norra Småland som jag delvis jobbar för, Energikontoret har ju samordningsfunktionen för alla Energi-och klimatrådgivare i länet.

Till Jönköping tog jag och kollegan Tranås kommuns elbil (vi har en elbilspool).
På vägen diskuterade vi att man tagit fram medicin, ”Elvedon”, mot räckviddsångest, ett nytt fenomen som alla som åker elbil någon gång drabbas av.
Men med laddning under dagen kom vi som tur var både dit och hem igen…

rent vatten

Ett glas vatten har nog aldrig varit lika värdefullt för mig som idag.
Mina vattenledningar har bubblat och smält ett tag, men riktigt illa lät det i söndags då vi trodde de skulle explodera.
Igår fick jag hjälp med orsaken och idag fixade rörmokaren ledningarna från brunnen till pumprummet som var helt igensatta pga järn och kalk.
Det vi upptäckte när vi tittade ner i brunnen var att det var otroligt låg nivå på vattnet, efter den här torra sommaren har jag hört att det är akut på flera håll i landet.
Även jag måste nog tänka på att vara sparsam med vattnet framöver.
Värst var nog oron igår när vattnet var avstängt och jag inte visste hur lätt det skulle bli att åtgärda det om det ens gick.
Vad jobbigt allt blir utan det rinnande vatten som man är van vid!
Har alltid hävdat att vi i Norden inte behöver vara sparsamma med vattnet, vi ska vara rädda om det och inte förorena det, men vi lider inte ofta av vattenbrist som i andra delar av världen. Jag får tänka om. Hur ofta kommer vi ha så här torra somrar framöver?
Det kommunala vattnet som jag inte kan ta del av kanske inte kommer ta slut i första taget, det kommer från sjön Sommen, men, om vi förorenar det vad händer då?
Klimatförändringar gör vattenbristen akut på många ställen, ivern efter att få tag på skiffergas, gruvbrytning med föroreningar som följd påverkar det livsmedel som vi är mest beroende av.
När man inte har tillgång till rent vatten finns det ingenting som är viktigare, då spelar inte några jobbtillfällen eller en solsemester så stor roll längre…

Tankar om miljöjobb

Några reflektioner om vad som sades under konferensen om jobben och miljön.

Ökad ekonomisk aktivitet har en stark koppling till ökat uttag av naturresurser är något vi vet, men är det så svårt att ställa om den trenden?
Vi har i Sverige en tradition av att ställa om, det har funnits ett rationaliseringsfokus som drivit på samhällsutvecklingen, nu måste vi ändra det till ett klimatfokus istället.
Staffan Laestadius professor i industriell utveckling vid KTH pratade om vikten av att bygga ut kollektivtrafiken och minska bilåkandet. Tekniken finns idag, vi skulle kunna använda det femte jobbskatteavdraget till investeringar. Om vi ska halvera bilåkandet, halvera energianvändningen och halvera användandet av fossil energi så måste vi tredubbla kollektivtrafiken. Vägutbyggnader behövs inte om bilåkandet samtidigt ska minska. På frågan om Socialdemokraternas inställning till förbifart Stockholm ville inte Magdalena Andersson (s) svara, då hon hävdade att beslutet redan var fattat. Lite fegt tycker jag, men kände mig uppmuntrad när hon bekräftade att Socialdemokraterna vill avveckla kärnkraften, om än i en ansvarsfull takt…. Då får vi väl ta henne på orden.

LO´s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson vill se höghastighetståg som knyter ihop Stockholm, Oslo och Köpenhamn, det skulle innebära många nya jobb och marknader. Dessutom hävdade han att renovering av miljonprogrammets byggnader skulle ha en pay off-tid på 5-7 år och resultera i 30 000 nya jobb. Socialdemokraterna vill dessutom använda dagens Fas-3 pengar och resurser till det här arbetet.
Att miljonprogrammen läcker mycket energi är en utmaning men att dagens ROT-avdrag inte får utnyttjas till renovering av hyresrätter är ett problem. Idag kan man i sin bostadsrätt få ROT-avdrag om man bygger om badrummet men inte om bostadsrättsföreningen vill tilläggsisolera. Det påminner om förslaget på skatteavdrag för egen el-produktion som inte heller kan nyttjas i flerbostadshus.
Kanske kunde ROT-avdraget vara mer fördelaktigt och omfatta fler om det samtidigt syftade till att energieffektivisera?
Energieffektivisering nämndes också som den första, billigaste och sist påkomna energikällan, det är inte svårt att energieffektivisera, men det är komplicerat….
Det pratades också REP-avdrag alltså reparationsavdrag som skulle minska vår slit och slängkonsumtion, samt en idé om att IKEA borde hyra ut högkvalitativa kök istället för att sälja billiga slit och släng kök.

Hur ska offentliga aktörer kunna gå före i omställningen?
Anders Wijkman tryckte på att vi måste ändra regelverket för offentlig upphandling. Idag prioriteras lågt pris istället för bäst kvalitét för pengarna. Varför inte ställa krav på lokalt förankrade varor och tjänster som skapar arbetstillfällen i närområdet samt ett hållbart nyttjande av resurser? För att regelverket inte gynnar det. Det finns några goda exempel på kreativa offentliga upphandlingar i Sverige och det gäller att lära av dem. Men det är inte alltid tiden och resurserna finns i kommuner och landsting. Kanske är det där man skall satsa mer pengar i de kommunala förvaltningarna? Samtidigt som regelverket utvecklas.

Dessutom höjdes rösten för att kommuner måste få gå före när det gäller energikrav i nybyggnationer. Varför ska bara marknaden få ställa högre krav?
Ett annat problem vid nybyggandet av bostäder är kravet på p-plats för varje lägenhet, det gör det svårt för byggbolagen att bygga små lägenheter. Samtidigt som de boende kanske hellre vill ha en trädgård runt huset än p-platser…

Anna-Karin Hatt (c) Energi-och IT minister var också på plats och pratade om att man satsar 400 miljoner på miljöteknikstrategi för fler innovationer och 700 miljoner i en grön investeringsfond. Det låter bra tycker jag, men blir ändå lite misstänksam, jag skulle vilja veta hur mycket man samtidigt tagit bort. Så det inte blir som med klimatbiståndet som togs från det vanliga biståndet. Inga mer pengar alltså bara omfördelning.

Det finns en hel del att bita i och det är inte enkelt, men lösningar och förslag verkar finnas och tekniken som finns idag räcker långt.
Det är nu upp till oss väljare (som alltid) att ställa krav och rösta.

Två kriser kan vara bättre än en

Så var rubriken i Naturskyddsföreningens programblad inför höstkonferensen. Frågeställningen för dagen var hur vi ska lösa jobbkrisen, samtidigt som vi löser miljökrisen.

Dagen var fullspäckad med bra talare och intressanta föreläsare.

Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson började med att sammanfatta läget och han påstod att tidigare har inställningen varit att det funnits en motsättning mellan miljö och jobb. Miljöproblemet har mötts av förnekande från näringslivet och med en gäspning från politikerna.
Så ser det tydligen inte ut idag (?). Få ifrågasätter att vi måste göra något, tekniken, lösningarna och viljan finns. Så vad är det som haltar?

Mitt intryck (som så ofta efter sådana här debatter) är att alla vill att någon annan ska göra mer.

Näringslivet kritiserar regeringen för att inte ge tydliga riktlinjer, långsiktiga krav och spelregler.
Det finns många företag som vill och gör, oftast med ett plusresultat.
Det finns också många politiker som vill och gör men det ”finns en ängslighet i det politiska samtalet idag.”
Är man rädd för att tappa väljare om man sticker ut.
Beror det då inte på oss väljare i slutänden, att vi inte är tillräckligt insatta i vad som håller på att ske och vad vi måste gör?
Klimatfrågan är en mycket viktigare fråga än tex invandringsfrågan, men det verkar inte så i den allmänna debatten, vid fikabord och privata tillställningar.

Svante Axelsson sa ” Vi har inga ledare som driver på arbetet i det här landet men om vi puttar på dem i rätt riktning så kanske de gör jobbet, så fortsätt att putta!”

Och det kanske är precis det som Naturskyddsföreningen och alla engagerade medlemmar gör bäst, puttar!

Det går att se alla talare under dagen på Naturskyddsföreningens hemsida om man missade livesändningen.