Vissa saker är jag inte riktigt i fas med just nu, annat har jag verkligen gjort i god tid. Har en massa försådder som jag var extremt tidig med i år och som nu växer ifrån mig i fönstren inomhus.

Veden började jag med i dag, alldeles för sent… Gräset borde klippas, men jag har inte fått ner några frön i jorden än, svårt att prioritera rätt. Men jag är snart färdig med vedskjulsbygget, det har tagit mycket tid i vår, eller i alla fall energi och tankearbete. Odlingstunneln har jag också lagt några timmar på… Som förhoppningsvis ger utdelning under säsongen.

Inte konstigt att jag inte är  i fas… Men jag känner mig ovanligt motiverad och hoppfull!

 

 

En kronärtskocksplanta lyckades överleva vintern!

 

 

I en dag var jag deppig över odlingstunnelns bortgång, sen började jag klura på hur jag skulle få upp den igen. En vecka tog det. Fick hjälp av barnen att flytta den till ett lugnare ställe av trädgården, innanför syrenhäcken. Sen har jag förankrat stommen ordentligt, det var visserligen inte den som var problemet i stormen, men nu står den stadigt i alla fall. Med symaskin förstärkte jag sedan alla sömmar och skarvade även på en bit byggplats vid öppningen där det hade lossnat en bit. Plasten har jag sedan klämt fast mellan två reglar längs hela långsidan och skruvat rakt igenom.

I natt kom blåsten igen. Vaknade, lyssnade och kunde inte somna om. Kl 01.00 gick jag ut i mörkret med pannlampa och slängde på två betongplattor till på reglarna. Imorse kunde jag nöjt konstatera att odlingstunneln stod kvar! Men jag vågade inte ha det öppet idag för det har fortsatt att blåsa hela dagen. Undrar hur man löser det under sommaren när det blir betydligt varmare än nu.

Nu kan jag åtminstone återuppta den påbörjade drömmen om tomater och basilika.

 

 

I helgen har jag haft hjälp att klä på odlingstunneln. För två veckor sedan lyckades jag få upp stommen själv. Det var inte någon klockren beskrivning som följde med direkt, men det gick med lite klurande. Ibland är det nästan bättre att vara själv så man kan tänka i tystnad. Men vissa uppgifter klarar jag bara inte av med endast två händer.

Måste förstärka den lite på några ställen eftersom det var ett exemplar av sämre kvalité, vilket jag visste om när jag beställde den. Hoppas den står kvar tills jag fått tag på bra tejp och rep.

 

 

Förberedde två bäddar på var sida, för tomater, chili och basilika i sommar. Längst in har jag plats för två pallkragar och en sittplats. Sådde lite i ena bädden idag, dill, spenat, lök och sallad, som jag hoppas kunna skörda innan det är dags för utplantering. Har ju aldrig haft ett växthus själv, bara odlat i stora på jobbet, så det blir ett år för experimenterande.

Gillar att gräva mina land. Det finns många teorier om att gräva eller inte gräva. Följer man permakulturens principer så ska man låta bli så långt det går. Både för att inte störa mikrolivet i jorden och för att det är arbetsbesparande. Jag sympatiserar med tanken. Men inser samtidigt att det är svårt när en odlar på gammal vall. I min trädgård finns mycket kvickrot, kirskål, tistlar, maskrosor… Har varken intresse eller råd att anlägga en köksträdgård från grunden, låta en grävmaskin göra jobbet och forsla hit ett lass med fin matjord, gillar att jobba med det som finns och göra det bästa av det. Därför gräver jag. Både höst och vår, ibland på vissa delar av trädgården använder jag även jordfräs.

Men jag blandar ändå principer från olika odlingsmetoder. Efter höstgrävningen täcker jag jorden med så mycket material jag får ihop, för att bädda åt maskarna och ge dem mat, för att skydda jorden och jag misstänker också att det minskar näringsläckaget. På våren finfördelar jag materialet med jordfräsen eller så har det redan hunnit förmultna tillräckligt på ytan. Nu är bästa tiden att gräva bort så mycket kvickrot och maskros som man orkar med. De har inte börjat växa än och fått fäste, jorden har torkat upp lite och är lucker, iallafall hos mig. Då är det ”lätt” att plocka bort rötterna. Under odlingssäsongen täcker jag jorden igen med allt jag kommer åt, mestadels gräsklipp och halm. Så visst är det en del jobb, men har man inga stora fysiska besvär så är det inte värre än ett pass på gymmet.

 

 

Att ha en bra spade är viktigt, den ska vara lagom stor och inte för tung annars blir jobbet bara tråkigt. Förra året grävde jag av min spade, knäckte den på mitten där träet blivit lite mjukt på grund av vanvård.  Fick en ny i present i vintras och den är turligt nog perfekt. En kompisspade, för oväntade besök… men jag använder den mest själv än så länge.