rapport från huset

Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot vintern.
Jag har ett fint gammalt hus, med nylagt tak och isolerat på vinden, två gavlar är tilläggsisolerade, jag har tvåglasfönster, inte i bästa skick.
Tre eldstäder på nedervåningen, två kakelugnar och en vedspis  i köket  (sotaren kommer och provtrycker på fredag, kanske blir det väldigt dyrt, men jag slipper brinna inne…)

Varje dag kollar jag yttertemperaturen och funderar över om det har känts kallt inatt.
Känner mig som en gammal bonde…

Imorse var det tio grader och blåsigt, jag har inte frusit och inte satt igång någon värme.

I övrigt är huset eluppvärmt.
Inte så bra, har klurat på olika lösningar, kom gärna med tips.
Men tänkte att jag gör ingenting det här första året utan provbor och ser var driftskostnaderna hamnar, det måste ju vara värt investeringen.

val val…

Ja, det närmar sig.

Själv är jag med som 6:e namn på miljöpartiets lista till kommunvalet.
Jag har aldrig förr intresserat mig för partipolitik, men det är på något sätt oundvikligt när man av bara farten är engagerad. (Och miljöpartiet stämde bäst överens med mina värderingar.)

Allt är väl egentligen politik eller?
Iallafall allt idéelt arbete.

Min lilla ekobutik handlade också om att påverka folk på ett sätt som jag tyckte var bra och brann för.
Nu jobbar jag på ett ställe där jag har chans att inspirera folk.
Dessutom försöker jag göra mitt bästa i kommunens folkhälsoråd.

Att inte bli meddragen i valhysterin är då oundvikligt.

Det är spännande och kul tycker jag, att få se hur saker och ting fungerar politiskt, iallafall på kommunal nivå.

Men vad jag inte orkar med, insåg jag när jag idag zappade runt lite på tv var alla valdebatter.
Varför kan inte folk bara vara överens, eller åtminstone säga sitt bara en gång (utan försköningar) och sen hoppas att allmänheten litar till sitt goda omdöme och gör sina val.

Men det blev så uppenbart när folk på stan utfrågades om vad välfärd är…
Oroväckande många visste inte vad de tyckte…
(Det är väl därför det måste tjatas så mycket….)

Min uppfattning; Solidaritet, att ALLA gör så gott de kan, med goda intentioner och att vi alla bidrar till att det finns ett socialt skyddsnät som fångar upp när någon inte kan eller orkar.
Alla måste få ha det ungefär lika bra vart man än står i livet och vilken situation man än befinner sig i.

trädgårdslandet är fullt med tobak…

Jag har ett litet trädgårdsland som jag var ”tvungen” att gräva upp i våras när jag flyttade in i mitt hus. Bara för att.

Nu har fyra pumpaplantor brett ut sig långt ut på gräsmattan och resten av landet är fullt med…tobak.


Jag odlar inte så mycket sommarblommor, brukar koncentrera mig på grönsaker.
Men är det någon blomma jag vill ha i en kruka vid trappen så är det blomstertobak, så gott att lukta på när man kommer hem sent på kvällen.

Jag fick några plantor över som jag inte kunde slänga och nu växer de i grönsakslandet.

örtsalt

Ett enkelt sätt att ta tillvara på örter, även om det börjar bli lite sent att skörda nu.

Jag utgick från 2 kg finkornigt havssalt, sen tog jag alla möjliga kryddörter vi hade i trädgården, lite mindre av de starka.
Jag blandade även i nässlor en färsk fänkål, rabarber och vitlöksklyftor.
Antecknade mängderna noga så jag har något att jämföra med nästa gång.

Mixade alla örter tillsammans med saltet i omgångar och bredde ut i en långpanna.

När jag var i köket på dagarna fick det stå i ugnen på ca 60 grader och i eftervärmen på natten.
Jag rörde om i det ofta.
Efter ca 2-3 dygn var det torrt och då mixade jag allt igen och hällde upp på burkar.

svartvinbärschutney

Gjorde en jättegod på jobbet som serverades gästerna till grillat en kväll.

Svart vinbärschutney

7 dl svarta vinbär
4 st kvistar färsk timjan
1,5 dl muscovadosocker
3 msk rödvinsvinäger
5 msk vatte
2 msk riven färsk ingefära
3 st finhackade schalottenlökar

1. Lägg samtliga ingredienser i en vid kastrull och låt koka på svag värme i 15–20 minuter eller tills nästan all vätska kokat bort. Rör om under tiden. När allt kokat samman ordentligt, ta av kastrullen från plattan och låt kallna.

receptet snodde jag här

den senaste tiden…

…har jag jobbat, tre veckor har gått nu sen semestern.
Jag har sagt det förr, men jag säger det igen, jag har världens bästa jobb!

De två första veckorna var trädgårdsmästaren ledig så då rensade jag och skördade på förmiddagarna och tog till vara på skörden på eftermiddagarna.

Har gjort marmelad, gurksallad, örtsalt och chutney, förvällt och fryst in.

När det regnat har jag fixat med hemsidan, den är inte riktigt klar än, men gå in och kolla om ni vill:
Rås gård, tranås kommun.

kreativitet

Den här veckan har gått åt till att bygga koja.
Alltså inte jag då utan barnen.
Jag har hjälpt till att gräva ner några hörnstolpar (tog de cementerade från den gamla hundgården på trädgården)
Sen har det snickrats och bankats, grannbarnen har släpat hit gamla brädbitar och spikar och alla har varit med och hjälpt till, den yngsta 4 år och den äldsta 12.
Det är så kul att se dem och det bästa av allt; jag får vara ifred och pyssla med mitt, inget tjat och gnäll om att det inte finns något att göra, och inte en krona har det kostat. Det har bara varit återanvänt material.
Visst kan någon ha åsikter om prydnadsfaktorn, men jag tycker mest att det är mysigt med ett skevt svartbygge i ett hörn av trädgården, då syns det att det bor barn här!

Idag hade vi kojbyggarfest med inbjudna föräldrar, hembakta muffins och en liten eld i duggregnet.
Ankorna var också med förstås, de har blivit så tillgivna att de gärna kommer upp på förstutrappen och bajsar (de skulle nog gärna komma in om vi inte hade dörren stängd)…
Jag är inte riktigt nöjd med det.
Får klura ut något sätt att stoppa dem.

ankorna,,, följetong

Hagen har åkt bort och idag har de inte rymt en enda gång.
Igår var de tydligen och hälsade på hos grannen fast jag inte hade märkt det, tyckte jag kollade till dem var tionde minut ungefär.
Men de vet iallafall var de bor för de hade ju snällt gått hem sen, det är bara lite pinsamt om de går och skiter på grannens gräsmatta olovandes…

Idag har de helst varit där vi är, går man ut och ropar lite så kommer de snart och när vi satt och fikade ville de ligga nära och vila i gräset.

nya husdjur…

Igår var vi och hämtade nytillskott till trädgården. Kalle och Kajsa (så orginellt va?) bestämde barnen att de skulle heta, efter att ha smakat på bla  Håkan Bråkan och Halloween…

Kalle och Kajsa är ett par myskankor som får bo på utedasset i min lilla bod.


Vi kom hem sent igår så då fick de bara vara inne i sitt nya hem tills imorse när jag släppte ut dem.
Vilket höll på att sluta i katastrof…
Jag har nämligen inte tänkt ha någon inhägnad åt dem. Min trädgård är rätt liten och omgiven av täta häckar och en bit staket som gränsar mot ängen bakom.
För öppningen ut mot grusvägen satte jag upp barngrinden igen så där kunde de inte komma ut.

De vankade runt lite i trädgården och utforskade buskarna och vi hade koll på dem när det plötsligt började regna och åska.
Barnen satte sig i bilen och jag tänkte att ankorna går väl tillbaka in om de inte trivs ute i regnet.
Åskan kom närmre och plötsligt ser jag Kalle och Kajsa vandra iväg över ängen… alltså utanför trädgården på väg mot skogen, kanske de inte trivdes…
Jag efter och åskan kom närmre, hade verkligen inte lust att dra ut mitt på ängen när det blixtrade, men de små ankorna var ju på väg och hade inte lust att vända.
Så det var inget annat att göra men de var lätta att valla tillbaka, så evinnerligt långsamma bara när det började mullra på, så sista biten tog jag en anka under varje arm och bar dem.
In på dass igen där de fick vänta tills åskvädret dragit förbi och vi var klara med vår picknick i bilen.

När vi tog oss ut igen var det bara att spika ihop ett provisoriskt staket, så ankorna kunde vara ute.
Sen var det frid och fröjd.
De verkar inte tagit skada heller, så lugna och nöjda.
Kajsa lyckades hitta en lucka i staketet, men ingen uppståndelse bara att lyfta över henne.
Katten tog de ingen notis om heller, HAN höjde visserligen lite på ögonbrynen när han mötte ankorna men de bara la sig ner i gräset och putsade sig.
Sen vankade de snällt tillbaka in på dass igen.

Varför ankor?
Jag vill ha djur, var sugen på höns för det har jag haft förut och de lägger ägg (man vill ju gärna ha någon nytta av dem också) men jag gillar inte deras rafsande och sprättande överallt, då måste man ha en hönsgård och det har jag inte kapacitet att bygga just nu.
Så då kom jag att prata om myskankor med en vän som själv har haft.
De är inte beroende av en damm som andra ankor även om de vill ha vatten.
Dessutom är de lugna och går mest omkring på marken så man kan ha låga staket runt land man inte vill att de ska trampa i, dessutom är de bra på att äta sniglar (vilket jag inte har ont av iofs)
Tyvärr så behöver ankorna mer passning, rent vatten morgon och kväll.
Våra hönor hade vi vattenautomat till så man kunde åka bort en helg, men jag hoppas på någon snäll granne så småningom…
Tar den här sommaren som prövoperiod, så får det bli utvärdering till hösten.